For the record

Jag sitter och bloggar, live från bussen. Har man något som kallas liv då eller hur var det? Jag är påväg ut till min eviga följeslagare och stora, med extra betoning på stora, kärlek - underbara K. Inte mycket kan bli bättre än henne. Sen sover jag kvar där ute också, eller, tja, det är alla fall min plan för kvällen. Tänkte nog kanske ta mig en lång promenad också, eller en kort, jävligt kort, joggingtur. Promenaden lockar dock mer.
Så. 
Live från bussen var det ja.

Kunde nog inte sagt det bättre själv.


What have I become 
My sweetest friend 
Everyone I know 
goes away 
In the end 

And you could have it all 
My empire of dirt 
I will let you down 
I will make you hurt 


Nuså.

Arbetat klart på kontoret och tackat för mig även denna gång. Jag gör ju mina gästspel där titt som tätt. Hur som. Emelie. När du slutar att prata i telefon mot betalning så kan du väl ringa mig? Du är så jävla svår att få tag på. Hatart!

Ändrade planer

Dejten är inställd, mamma anna ringde och flyttade fram vår dejt till i morgon istället. Och eftersom jag även denna vecka är arbetslös så funkar det naturligtvis lika bra. Så alex, jag är som det ser ut nu ledig på eftermiddagen, kanske vi hinner med en dejt ändå då.... Hör av dig. Jag gillar att vi kommunicerar via bloggen.

/Em

Det blir en dejt med anna

Ärendet på högskolan är slutfört och jag känner mig mycket nöjd. Jag menar, heey, klockan är inte ens ett och jag har redan varit på högskolan och fixat med lite papper, betalat en skuld till biblioteket och skrivit ut lite papper. Duktigt va?!  Dessutom har jag hunnit hem och lagat en lunch också, samt ätit den såklart. Är det inte fantastiskt, vilken underbar dag!

Jag har äntligen fått tag på anna också, så klockan 15 ska jag på dejt på brynäs. Åh, äntligen ska jag få bekanta mig lite med hennes prinsessa. Och självklart ska hon också få hjälpa mig lite med förberedelserna inför spanien, jag har en baktanke med allt. Hon är bra att ha anna, hon kan så mycket och har själv gjort så mycket. Dessutom har hon en lugnande effekt på mig, hon utsöndrar något som kan liknas vid sådana "mammaeffekter", nu kanske inte det är så konstigt med tanke på att hon numera är mamma, men hon är ju inte min mamma, och dessutom har hon gjort det en längre tid, långt innan hon blev mamma på riktigt. Men det klart, hon är äldre än mig och det märks, det är skönt att prata med henne, hon har erfarenhet.

Så alex, du som ville ha en dejt idag. Jag skulle ju kunna komma förbi dig på vägen hem från anna. Jag ska vara där 15.00, sen blir jag väl där ett par timmar antar jag. Jag kan höra av mig till dig när jag åker därifrån, för att se efter om du är hemma och om du har tid. Deal?

/Em


Music will save my soul.

Jag borde ta tag i det där igen. Fixa lite ny musik innan jag åker iväg i veckan. Borde, eller jagm åste! Annars kanske jag inte överlever. Och det vore ju förjävla synd alltså. Jag vill inte dö i småland, eller vart det nu är världen tar mig i veckan.

Musik var det jag. Sen vill jag ha en dejt med Em också. För när jag kommer hem på söndag så har vi typ 5 dagar kvar innan hon lämnarm ig för spaniorerna. Som en kniv i hjärtat.

Men. Musik var det nu det handlade om, knivar i hjärtat kan vi ta en annan gång.

Måndag

God morgon världen.

Fick skjuss av mamma till jobbet idag, hon ville att jag skulle skriva på några papper ang. lägenheten jag sålde i förra veckan. Var någon avgift som HSB skulle betala tillbaka. Så, sen åt vi frukost innan hon hoppade in i den silvergrå mesilen och försvann med Skellefteå som nästa mål. Hon beräknas återigen vara hemma på lördag, men redan på lördag är det visning på huset.

Jag för min del jobbar idag, funderar på att sova i Skutskär i natt, rida i morron på förmiddagen innan jag åker in till stan för diverse ärenden. Eller så rider jag på eftermiddagen, har inte riktigt bestämt mig på den punkten än, mer än att jag ska ut till Skutskär både idag och i morron. Så. Idag gör jag sista dagen på arbetet, sen går jag mot arbetslöshetens vardag, och som jag hatar den! Men, jag har faktiskt planer och det känns... bra? Kanske.

Helgen harn i ju redan fått rapporter om. Sixten behagade ju som sagt att visa sig, dock kanske inte från sin bästa sida, men hon visade sig faktiskt. Och whiskyn gled nedför hennes strupe som i gamla dar. Hon haren flaska som alltid står och väntar på henne i köket i Kollektivet. Som det ska vara med andra ord. Sixten goes rock n roll...


Dagens

Efter att ha sovit bort en hel dag igår, eller åtminstone ha "legat" bort hela dagen (jag sov ju faktiskt inte hela tiden, men däremot låg jag i sängen hela dagen), så ska jag idag försöka göra lite nytta. Startade dagen tidigt när jag slog upp ögonen 7.20. Tänk er att jag vaknade av mig själv dessutom, ingen klocka ringde och sänkte mitt humör denna morgon. Kanske är orsaken till detta tidigt uppvaknande den oro som jag lider av. Jag kunde inte heller sova igår och låg länge och vred mig innan jag lyckades övertala mig själv att allt ordnar sig.

Men nu är klockan i alla fall bara 9.40 och jag har redan hunnit vakna, duscha, ätit frukost, borsta tänderna, bäddat sängen och blogga ett par gånger. Härnäst ska jag fylla i lite papper och blanketter och skicka in till diverse instanser. Resten av dagen är ganska oplanerad, kanske åker jag för att träffa min vän anna och hennes prinsessa alma eller så letar jag reda på en ficklampa och masar mig upp på vinden och fixar och trixar lite. Egentligen är jag alldeles för feg för att gå upp dit själv, det är så mörkt där. Det finns förstås lampor i taket, men dessa slocknar efter ett tag, och är man då i sitt förråd en längre tid (vilket det lätt kan bli när man ska packa som jag) så kan det hända att det plötsligt blir kolsvart. Och här snackar vi kolsvart, och då mina vänner, då är man inte så kaxig längre. Inte jag i alla fall. Att i mörkret känna sig fram till en lampknapp är inget för mig.

Så ser det ut, så får det bli....

/Em


Jag är på fötter igen

Vad hände?! Vår lördag blev en märklig historia, minst sagt. Vår plan var att köra på en liten utgång kvällen till ära, men eftersom ingen av oss hade så mycket pengar att göra av med så var det väl tänkt att det skulle bli en relativt lugn kväll. Det nya Cava skulle få ett exklusivt besök av oss eftersom vi alla funderat över hur det skulle vara och verkligen vill ge stället en chans.

Vi började kvällen tidigt hemma hos alex och tro det eller ej, men naturligtvis tog den där vinflaskan slut fortare än planerat, och då öppnades det en ny. 20 kronors vinet från tyskland plockades fram ur de westergrenska gömmorna, och kanske, kanske borde några av oss ha slutat där. Med det inte sagt att vi gjorde det. Nej, vid halv tolv åkte skorna på och vi traskade vidare ner på stan, stoppet vid bankomaten reulterade för vissa i för mycket kontanter i plånboken, alex som slog på stort och tänkte ta ut hela 400 kronor gick ifrån bankomaten hela 4500 kronor rikare. Eller fattigare, beror på hur man ser på saken. Julia, eller sixten som hon också kallats fick även hon fickorna fyllda med lite extra cash.

Hur som helst så styrde vi kosan mot Cava, där vi tyvärr blev lite besvikna över att stället var så pass folktomt som det var. Stället har ju faktiskt potential och bara lilla gävle ger dem en chans så kommer de att lyckas. Vi köpte i alla fall en varsin dricka (och det var inte cola) och slog oss ner. Blev bjudna på champagne av den trevliga bartendern och i nästa stund delade vi bord med några andra, som vi trodde var trevliga killar. Blev bjudna på shots och sen blev det svart. Inte helt svart, men väldigt mörkt i alla fall. Jag minns att något fick mig att tappa humöret för en kort stund, jag hällde i mig någon vätska och gick sedan på toa, kom tillbaka och så var tiden ute. Dagt att gå hem, inte mig emot. Jag hade faktiskt fått nog.

Ensam och bedrövlig som vanligt, gick jag sedan hela vägen hem. Helt utslagen lade jag mig på sängen och jag är inte säker, men såhär i efterhand tror jag att jag sov redan när jag klev innanför dörren. Vissa kan ju faktiskt gå och sova. Igår tog jag klivet upp ur sängen kl 18.50. Fast jag hade förstås varit upp ur sängen två gånger innan det, ena gången när jag var tvungen att besöka toaletten och den andra gången i ett försök att laga mat. Pasta blev det denna söndag, och jag kom fram till att denna italienska rätt inte alls är något större hot mot den andra italienska favoriten som brukar vara ett säkert kort bakisdagar som denna. 

Så frågan som ekade i mitt tomma huvud igår var "Vad sjutton hände??!". Så mycket drack vi väl inte, lade någon något i drickan vi blev bjudna på eller var det så dålig kvalite på 20 kronors vinet att alkoholen slog ut all hjärnkapacitet? Var det 20 kronors vinet som gav mig en huvudvärk utan dess like? I sådana fall tänker jag aldrig mer gå på dejt med dig.

/Em

Mitt hemsläp kissade på golvet

Någon drack lite för mycket igår. Någon tyckte det var helt okej att testa sina dykkunskaper i trappan på väg hem. Denna någon tyckte också att det fanns en viss poäng med att ligga raklång på gräsmattan utanför huset och spy upp sina egna inälvor genom att sätta fingrarna långt ned i halsen. Denna någon tyckte även att det var en bra idé att kissa på golvet, nedanför sängen. Denna någon var inte jag. Men det var jag som fick styra, dra, slita och släpa, för att få hem henne genom en stad som ser ut som en byggarbetsplats, och jag vet att sånna platser inte är gjorda för klackar. Och för all del, väl hemma fick jag även hålla upp håret, torka spyor och kiss. Jag fick även den äran att duscha min gäst, och som tack för allt rev hon ned duschdraperiet och vände upp och ned på det mesta. Men tro inte att jag är bitter för det här, jag vet att det kan hända även den bästa.

Nu ska monstret ha sushi. 

Jag citerar Annika Norlin.

"somebody ordered too many drinks last night
Somebody reckoned dancing on the bar’s all right
Somebody woke up next to someone else, thinking
Some people thought about killing off themselves

Oh, Lord! Forgive me them Saturday nights
They’ll make you do things you’ll regret for the rest of your life
And Lord! Forbid them glimmering Saturday lights
And tell me I am not me on Saturday nights"

Karolina

Hey there Karolina
What's it like in Helsingborgs City?
I'm a thousand miles away
But girl, tonight you look so pretty
Yes you do
Olympia can't shine as bright as you
I swear it's true

Hey there Sandy
Don't you worry about the distance
I'm right there if you get lonely
Give this song another listen
Close your eyes
Listen to my voice, it's my disguise
I'm by your side

Kan ni gissa vad jag gör idag?

I veckorna jobbar jag. På helgerna skulle man kunna tro att jag lever i ett dis av cigarettrök och alkohol. Men ikke. Jag har precis lagat mat som jag tryckt i mig, någon sa att kalla fiskpinnar för fisk var som att kalla korv för oxfilé. Denna någon var inte jag, men jag älskar hursom både oxfilén och fiskpinnarna.

För övrigt har jag hittat mitt absoluta favorittvättmedel, nog för att jag haft det halva våren men jag har inte avslöjat det än. Hur som, det luktar så jävla gott att det är löjligt. Ord finns inte. Jag älskar Ariel äppelblom/lime. Så nu vet ni.



Lördags aktivitet, live från tvättstugan.

I hate the world today

Jag är trött som ett as. Sov till 12, bra gjort! Då vaknade jag av att en jävla amatör inte kan låsa upp sin bil utan att billarmet går, misstänker starkt att det var PP, men jag orkade inte gå till fönstret och slänga föraktfulla blickar på den skyldige, så jag låg kvar i sängen och vred mig i min egen vrede. Herregud, tänkte jag. Herregud, ska man aldrig få sova var nog följande tanke. Sen tystade så småningom det där larmet och jag kunde återgå till ha min hjärnverksamhet på apnivå. Dvs, när man är koncentrerad på att sova och äta. Så, med andra ord har jag inte rest mig från sängen än.

Mitt hem ser ut som skit. Och här ligger jag och känner mig som skit. Så då måste vi ju passa rätt bra ihop, mitt hem och jag,

just like an angel.


Äntligen helg.

Nu är jag hemma, placerad i sängen och snart redo för att möta John Blund. Jag är trött som få, övertröttheten som gör att man blir pigg igen har gått över till trötthet. Då är man trött. I morron ska jag sova tills jag vaknar, sen ska jag försöka somna om. Bra planering där va?

Em! Jag ringer när jag vaknar, vilket förmodligen inte blir tidigt. Om ni går ner på stan innan jag visar livstecken, köp en flarra vin åt mig? Vad som helst, men helst vitt. Ok?

Det är förresten lustigt hur många skamförslag man får en natt på jobbet. Herregud, tänk att man inte kan lägga till mig eller mina kollegor på menyn, tänk att man inte ens kan få numren och det kanske värsta av allt - vi hör inte av oss när ni lämnar era. Herregud. Pinsamt. Hur kan vi ens tacka nej till alla dyngraka dryga människor som inte fick napp på krogen, och istället grappar sista strået hos oss? Haha... !

Nu ska jag sluta min bruna. Vi ses i dimman i morron.

Förutom Linda, för hon ska på dejt...

Like I never left

Sitter här och är svettig som en gammal kossa- satan i gatan vad kvavt det är i luften idag. Helt sinnes.
Idag gjorde jag och b-friende stan, ÖB och rusta. köpte århundradets största resväska och mössa.
Dom är enorma båda två.
Vi åt sushi och köpte ett par skor var också så, mina mer snygga än hans men hans var med bekväma än mina.
Det är detaljerna som gör det.

Kom hem och var tvungen att ta tag i packningen. Men så smidigt det gick, bara för att jag har världens största väska- med lås också!
Fick plats med allt, till och med råge. Så jag ska lyxa till det med ett par jeans till och ytterliggare en kofta.
Har lite småtjafs kvar att packa, men först blir det en dusch.

Inatt/imorgonbitti avgår transporten från skutan 05.15. Underbar tid.
Lite sorgligt att lämna mitt hem ännu en gång och alla vapendragare, men man måste stilla den rastlösa själen också.
Och jag är väldigt, väldigt förväntansfull inför det här! Jag har ingen aning om vad som väntar, jag vet typ vart och hur jag ska bo. Men jag har ju aldrig varit i Oslo tidigare sååå. Det här kommer bli intressant, tro mig.
Tänk er själva första gången jag ska gå själv ut på stan, skoja inte. Jag kommer troligtvis inte hitta hem efter det, jag föddes ju utan lokalsinne.

Nej, dusch och sista packning.

/Sandy.

Fan.

Jag är sur idag. Och trött. Jag skulle somna på stört om jag la mig ned med en kudde. Får inte, får inte... får inte... får inte somna...

Sur är jag också. Som ett bi, men jag antar att det har sin grund i den bristande sömnen.

I morron är en annan dag. Och jag är ledig.

Värt att anteckna: Idag tog jag den stora tummen ur och införskaffade trådlöst här hemma. Skit smidigt, du kan jag använda alla tre datorer utan att behöva be till högre makter att grannarna har sitt på slaget och utan kod. Sköönt. Dessutom köote jag en externhårddisk så nu säkerhetskopierar vi här för glatta livet. 

She's a diva.

Live från huvudstaden.

Kära kollektivmedlemmar och övrigt löst folk, jag antar att ni vill veta vad jag har för mig här nere i storstaden. Sagt och gjort, ni ska få en gammal hederlig sammanfattning av dagarna som gått;

Tisdag: anländer med tåget 16:32, möts upp av Fia och Hanna och vi åker hem till Issa som flyttat till en lägenhet i Bromma. Mycket trevligt, vi hinner knappt innanför dörren innan vi sitter nere på Kina restaurangen som ligger i SAMMA hus som hon bor i, underbart ju!
Vi åt fyra små rätter allihopa, vissa tömde tallriken fortare än andra! Vi hann klaga på den lilla mängd ris och sås som serverades men fick påfyllning efter fina leenden och vänliga ord från vår sida!

Onsdag: Vaknar upp till regn, inte skitkul. För att kompensera skitvädret steker vi pannkakor till frukost, med hallonsylt och glass till var morgonen räddad! Vi beger oss iväg på diverse uppdrag, jag köpte en mössa. Just det, en MÖSSA!
Eftersom jag inte använt det förr, är det hög tid nu tänkte jag!
Åkte hem till hanna och började göra oss iordning för kvällen, hann trycka ner en bit hemlagad mycket god pizza och två glas vin innan tunnelbanan kallade!
Det blev en helkväll på söders höjder med alla tjejerna, Denise blev 19 och det skulle såklart firas.
Himla trevlig kväll och vi hann med sista tunnelbanan hem, strålande:)

Torsdag: Bullbakning, pizza, slumdog millionaire, brie.

Fredag: förmiddagen bjöd på film, män som hatar kvinnor och till det ett gäng bullar. Sen ut till hannas mormor och morfars landställe, och där kan vi snacka riktigt fika. Herregud vad dom plockade fram, behöver jag ens nämna att det inte blev någon lunch för vår del idag?
På vägen hem kom ett sms från sötsara "finns det någon brie kvar?", jajamen, som det gör! Så snart trillar sara in på lite eftermiddags brie.
Ikväll ska vi ut på lite pubrunda med dom bästa, folk som vi hängde massa med i thailand ska göra stockholm osäkert. Kan inte bli annat än bra:)

Lördag: Imorgon lämnar päronen Gävle 07:00, vilket betyder att dom är här vis nio snåret. Då väntar cirkus 7 härliga timmar i bil, underbart!


/Lina

Ems dagens

Jag är ledsen alex, men jag är inte helt säker på att jag hinner gå ner på stan sen ändå. Jag håller fortfarande på och tvättar och mina kläder vägrar torka, men ring mig ändå så får vi se. Jag ska göra vad jag kan.

Som ni förstår var planen att gå ner på stan om en stund för att möte upp alex och gå och fika, jag ska verkligen göra allt i min makt för att hinna, men min tvätt måste torka först och torkskåpet är ju värdelöst i detta hus. Funderar på om jag ska gå ner och blåsa lite på kläderna själv istället, det går förmodligen fortare.
I alla fall så har jag hunnit med en del idag, varit till högskolan och sagt upp lägenheten, gått hem till bror för att hämta bilen, tagit bilen ut till valbo och det nya mediamarkt för att handla åt just, bror. Väl där var naturligtvis den aktuella varan slut och jag och alex vände på klacken och intog mc donald istället. Körde tillbaka henne till the work och körde mig själv hem för att inta platsen i tvättstugan. Jihooo

Lite städning här hemma har det också blivit. Nu borde jag genast städa mig själv, eftersom jag lider av svettproblem. Ja det är sant, jag svettas hela tiden, fast det inte är särskilt varmt egentligen, precis som min mamma. Undrar om jag också kommit i klimakteriet?? Nej, en dusch nu då...

Vi hörs!
/Em

Alexandravardet

Nu sitter jag och väntar på Em. Vi ska styra kosan (läs Martins bil) till Valbo och MediaMarkt det låter wooonderfuuul. Eller, det komemr att göra i Martins öron, eftersom vårat mål med resan är att förse honom med en ny Ipod. MEN, jag vet även att dom säljer en plattång för en hundring, och jag antar att det är jsutdärför Em vill att jag följer med. Nog om det.

Closing time.

God morgon. På jobbet, fredag. Om 15 timmar slutar jag för dagen. 15 timmar, att se det svart på vitt känns som en käftsmäll. Men, vem har dött av en käftsmäll? Dessutom är jag ju ledig mellan kl 15-19. Då ska jag göra andra viktiga saker, som att gå på banken. Hur vuxet låter inte det? Att ha bokat tid på BANKEN? Justde.

Igår var middagen i det Wesslénska Palatset mycket god. Mycket väl godkänt. Mia hade stått och stekt pannkakor till förbannelse. Men gott var det, ärtsoppan med för den delen. Nu har jag lagt ut Sändys USBminne, så vi ses väl till jul. Visste ni att den Wesslénska klanen äter oxfilé på julafton? Nu vet ni.

I morron är det lördag. Och massa lösa planer har börjat tagit form. Fel ord. Fel mening. Planer har börjat smidas, det har börjat talas om lördagen som vi i kollektivet (dvs just nu, jag och Em) inte har planerat. Men det kanske blir en utgång, kanske inte. Vi har våra funderingar på Cava. Men det återstår att se, inget är mer bestämt än att vi kanske går dit en sväng. Jag antar även att jag kommer sova länge på lördag efter mitt nattliga arbete, minst till 9 ska jag sova. Yes!

Så. Em. Om och när du läser detta här, klockan 15.00 (eller ni kanske säger treee i Äby) ska jag befinna mig på banken, av rutinmässiga själ säger jag inte vilken bank, för att undvika uppståndelse och dyligt. Hur som, det kanske tar en halvtimme om jag skiter i fikan dom alltid envisas med att bjuda på, så är det nog klart på 30 minuter (en halvtimme), och efter det är jag inte omöjlig på en lättare middag innan jag ska arbeta. Hör av dig om vad du tycker om det.


Hade inte kunnat säga det bättre själv....

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5700638.ab


Äntligen, det finns alltså någon som tycker som jag.

/Em


half-hearted

I dreamt you like a bird
Songs left half-heard
I wanted to be around
Your back and where I'm bound

...and it's in the eyes or the air between our.
....most fires, burn out in an hour

And I want you more than need you
Cause who needs trouble ticking dear
Saved the final call
And oh so sad to hear

....and it's in the eyes or the air between our
...fire, burn out in an hour

saker och ting som inte berör.

Jag har återvänt till civilisationen. Alltså villan på Bergsvägen.
Dags att börja packa, leta på diverse vinterkläder och inhandla en massa saker. På lördag morgon åker vi.
Jag är ju så stressad att jag dör!
Men ändå ligger jag här sängen med datorn i knäet och har inte letat reda på ett jota.
Men jag ska ta tag i det, snart.
Och så måste jag skriva om mitt cv, hittade ett stavfel. Fan. Helvete.

Dagen till ära bjuder på finbesök. Em och Alex kommer på pannkaksmiddag. Och ärtsoppan får vi inte glömma. Det kommer bli guld.

Måste återgå till mitt planerande av packingen som för övrigt kommer gå åt helvete rent ut sagt.

my brothers twinsize bed

ibland kan det hända att det läcker ut lite hemligt matrial här på bloggen. Och nu visar sig det vara en sån gyllene gång. Jag har nämligen tråkit och tänker nu publicera min och Linas morgon konversation.

Lina: Mitt huvud är lika med jättetungt. Som man bäddar fpr man ligga, eller som nån klok person sa: den man ligger med får bädda!

Alex: Är det därför vi alltid har obäddat?

Lina: Jag antar det, eller har du någon bättre teori?

Alex: Jag vaknar alltid själv, men frukosten hinner alltid försvinna innan jag hinner äta. Så jag förstår inte alls. Alla ligger, ingen bäddar och vem tömmer kylskåpet?

Lina: Det är ju solklart, oavsett vart i Sverige nån ligger, spelar ingen roll vem.vart.vilka så är det alltid Em som tömmer kylskåpet. Det har hon väl överbevisat i Kollektivet? :)


Ashole

Jag har tänkt på en sak. Hur kan män och kvionor vara så olika? Hur kan män vara såna skitstövlar och kvinnor för det mesta väldigt bra, trevliga och harmoniska människo? Tyck gärna att jag dömer nu, tyck att jag drar alla över en kam. Jag tycker ändå att det generellt sätt är så att killar är asholes. Och till alla regler finns såklart undantag, men jag säger bara rent generellt liksom....

/Em


it was the summer to december

Idag gör jag det värsta av allt som jag vet på det här jobbet. Jag räknar papper. I pärmar. Det är ett lågvattenmärke och ett tecken på att sysslorna börjar tryta. Men jag får betalt, det är så man måste tänka i dessa tider.

Och jag har en dator.

Och musik.

Så. Jag borde nog inte klaga. Endå.

Ridå.

Förresten.

Nästa vecka. Hitting the road again. Lovely!

Darkness I need you, to get something started

På jobbet. Inte så farligt trött som jag igår trodde jag skulle vara idag. Men det kommer, så klart. Med alla säkerhet kommer den där halft om halft fruktande tröttheten att göra sig påmind under dagen. För så är det. Lev med det.

Jag köpte filmen "män som hatar kvinnor" igår. Tittade på den två gånger, så nu är jag nöjd. Mycket nöjd. Men den var såklart bättre på bio, och boken var såklart bättre. Men det visste jag ju redan, nu kan det inte bli sämre. Och det känns ju lovande. Bra.

Idag väntar en dejt i det Wesslénska palatset efter arbetet, jag och Em åker ut och äter ärtsoppa i regi av Mia. Pannkakor serverades också. Jag har som vanligt tjatat in mig på maten, men jag låtssas att dom bara blir glada. Sandra blir ju glad alla fall. Eller om hon inte blir det ska jag i egen hög person hälla ärtsoppa på henne. Så.

Så. Det var väl de hele. På lördag morgon kl 03:45 ligger jag förhoppningsvis i sängen igen.


Can I trust you?
Do you mean it?
Can I take it?
Got something to give?

Här kommer ett argt inlägg

Jag blir så jävla arg. Så irritterad. Så bitter. Så fruktansvärt bekymrad. Orolig och less. Jag är inte arg på någon, inte sur på någon. Ni är fortfarande mina vänner. Jag är mest bara bekymrad och jag undrar hur hård smällen kommer bli, om den blir så hård som jag föreställer min vill jag rymma härifrån och aldrig mer komma tillbaka. Jag vill gömma mig och jag vill att ni alla glömmer mig. Glömmer att jag någonsin har funnits. Så illa är det. Och nej det är inte erat fel, det är mitt eget, till viss del i alla fall.

Kalla mig drama queen om ni vill.

/Em


Touch these days and I'll kill you

Tänke en tanke idag på vägen till jobbet. Jag åker som bekant förbi två kyrkogårdar på vägen till jobbet. Men jag gillar den som kommer sist, allra bäst. Skogskyrkogården. Jag har en vän, vars pappa ligger begrav just där och förut brukade vi gå till hans grav och sitta där. Det är fruktansvärt rofyllt på en kyrkogård. Det är fint på en kyrkogård. Hur gammal är man egentligen när man börjar tycka om en kyrkogård?

Det regnar, och jag har ju redan välkommnat hösten, så numera morsar vi bara på varandra i förbifarten, jag och hösten. Vi är ju som bekant gamla kompisar och jag höjer inte mer på ögonbrynen när han kommer in dundrandes om dagarna än vad jag gör när chefen kommer. Same shit. Diffrent names. Som vi skulle säga om vi var barn. Eller, ja, vi är ju barn också. Jag tänker nämligen aldrig växa upp till något annat än ett vuxet barn.

Idag bjuder hösten på regn, men det gör inget. På ett sätt känns det som när en pocketkniv lämnar bröstet - bra på något sätt. Om det regnar hela dagen idag överväger jag långbrallor på träningen, ungefär så långt går min tankeverksamhet idag. Dessutom har jag blivit bortbjuden på middag idag efter träningen, candlelight dinner för två. Men ni känner ju mig, så jag kommer förmodligen ställa in. Gillart inte.

Well well.

I've got one hand reaching for a heaven
and the other one is dragging in the dirt
I've got two souls,
one's gonna love you
and the other one
is gonna cause you hurt
                  ♥


Flu

"folk insjuknar i influensa varje år. Precis som orkaner döper man influensan till olika namn fågelinfluensan, svininfluensan osv. I själva verket är det en influensa. Det är bara en vanlig influensa. En flu. Inget farligt alls. Det att gamla och småbarn har lättare att dö i influensa är ju inte heller helt chockerande."

Köp ett hus!

Nu är m&b's hus till salu på hemnet. Kolla in huset HÄR! Och köp det vettja!


Confused

Oj vad jobbigt allt börjar bli nu. Verkligheten kommer ikapp mig och jag börjar se var framtiden tar mig, Det här kommer verkligen bli av, det händer verkligen. Den 12 september drar jag söderut, jag åker till spanien. På prov. Jag säger upp min lägenhet, tar mitt pick och pack och min enkelbiljett och sätter mig på ett flyg till Las Palmas. Vad som händer där vet jag inte. Jag vet att jag ska försöka klarar mig där, jag ska försöka bli kvar ett bra tag. Men jag börjar med en semester och sen får tiden visa vad som händer. Det är med blandade känslor det här ska ni veta, tårar rinner ner för mina kinder och klumpen i magen har belägrat sig, det verkar som att den tänker stanna där. Usch den avger en fruktanvärd smärta och den är orsaken till en dämpad emelie. En tankspridd emelie som tänker följa sitt förvirrade hjärta och pröva lyckan någon annanstans, kanske gör jag fel. Kanske kommer jag ångra mig. Eller så gör jag rätt. Kanske kommer jag inte ångra mig.

I morgon ska jag skriva ut biljetten och ringa samtalet till hyresvärden.

/Em

Friday I'm in love

På fredag jobbar jag häcken av mig, men det är inte det jag tänker berätta för er nu. Nej. På fredag släpps nämligen Snow Leopard till Mac! Härligt va? Jag kanske står först i kö... Haha, nej, så viktigt är det inte men jag kommer helt klart att uppdatera min dator alla fall. 329:- är det ju helt klart värt, visst?

Och för alla mina guldfiskar till kompisar så är det typ som om att det skulle komma ett nytt operativsystem till PC. Som ett exempel kan jag ta att Windows 7 kommer att släppas den 22 Oktober 2009, det "nya" windows vista, nog för att de allra flesta som jag känner fortfarande använder windows XP eftersom det visade sig att Vista inte kunde leva upp till förväntningarna, för mycket buggar och skit.

Hur som, på fredag släpps v 10.6 Snow Leopard! Och jag kommer uppdatera.


tåget rullar...

...om ganska precis en timme! Stockholm here i come!

Jag har sovit min sista natt i Gävle på förhoppningsvis ett bra tag, julafton nästa?
Den som lever får se.

Nu ska jag ha mys med Hanna i huvustaden i fyra dagar. Sen börjar äntligen det jag
längtat efter hela våren, finally!


I`m off!


Kalla fötter

"Nej, jag kan inte göra det."
 
"Det klart att du ska göra det här nu emelie, det är din chans att göra en dröm verklighet."

"Tänk på vad du går miste om, du säger upp lägenheten och gör av med massa pengar som du skulle kunna ha använt till massa annat behövligt".

"Dessa är bara matriella ting, det är inte värt något egentligen. Följ istället din vilja och ditt hjärta så blir det bra. Dessutom skulle du ju ändå inte kunna bo kvar i lägenheten så länge till"

Någon som tror att jag har ångest? Rätt. Det sitter två figurer på mina axlar och säger saker i mina öron som får mig att ena sekunden tvivla och den andra sekunden att vara tvärsäker på att jag gör rätt. Den onda lilla djävulen går mig på nerverna eftersom att han så fort jag känner mig säker och bara tänker positiva tankar, så fort jag känner att detta är rätt för mig, så kommer han med ännu något dumt motargument.

Fan, jag skulle behöva något lugnande. Knark, någon?

/Em

Sändy!

Ja gört igen. Jag köper en inredningsdetalj till hemmet i form av en portabelhårddisk. Bra va? Dessutom, mitt nya. En basstation! bra va?


Så var det dags...

Sista väskan är packad, sista kartongen är staplad och sista söndagsmötet i kollektivet avklarat.
Det är nu det gäller, det finns inte längre någon återvändo.

Imorgon eftermiddag är det tåg mot huvudstaden som gäller, där ska jag husera hemma hos bästaste Hanna fram till på lördag morgon då mami&papi kommer ditt med fullastad bil. Och den långa, långa färden ner mot skåne och Helsingborg tar sin början.
Att få träffa Hanna igen ska bli fantastiskt skoj. Sitta ute på altanen hela nätterna, käka brieost, prata på och vara passiv rökare till henne och Sara. Festa loss med hennes underbara vänner, bara kom bort ifrån Gävle.
För nu är det verkligen dags, jag har vuxit ur den här staden. Det var som när man var liten och hösten kom, förra årets regnkläder/vinterkängor/tjocktröjor var för små och i fel färg så de var dags att byta ut dom.

Min kära bror åkte söderut redan idag, likaså Mikaela, och imorgon är det Mathildas tur. Alla kommer vi sammanstråla nere i Helsingborg.
Sandra blir norrbagge och följer strömmen till Oslo, Em ska pröva lyckan på Gran Canaria, Alex har ständigt nya planer-henne vet man aldrig var man men det är en tjusing med det också.
Våra vägar slingrar åt olika håll, men det är väll dags kanske. Det kanske inte är meningen att vi ska sitta i kollektivet på Hantverkargatan, käka korv & makaroner, bråka om datorerna och sträckkolla sex and the city resten av våra liv?


I Fredags natt efter avskedsmiddagen här kramade jag Sandra hejdå, i söndags efter sista kollektivmötet kramade jag alex adjö, och idag var det dags för att krama om Em för sista gången på ett bra tag, (förhoppningsvis)?!

Det är dags nu helt enkelt.




                                                                   




Tack och hej för mig!

Sitter med ett ömmande finger. Det gör jävligt ont.
Och det är Trojas fel.
Efter middagen idag så sitter hon och gnäller och låter bara allmänt jobbig vid matbordet, hon är nämligen van att få äta en liten del av middagen. Men idag serverades kycklingklubbor, inte skitbra och ge det till en hund. Så jag ska vara jäkligt snäll och ge henne lite godis istället, då biter hundjäveln mig i fingret. Vi talar ju kanske inte om köttsår, men ont gör det iallafall. Hundar ska hållas inlåsta, eller jävligt långt ifrån mig.
(Det är ungefär det mest spännande som händer i jämtland för tillfället...)

Idag blev det iallafall klart med flytten. Fatta man ju att det skulle bli askaos och jag skulle bli stressad inför det här.
På lördag åker vi. LÖRDAG.
Det är ju hur snart som helst, jättejobbigt blev det. Eftersom jag inte har börjat packa någonting överhuvudtaget än. Och jag vet (ni vet) att jag har sinnesjukt mycket kläder och skor som ska med.
Och dessutom så hatar jag att packa, det är tråkigt och slöseri med tid.
Men innan allt packande börjar så lär jag köpa mig en ny väska, bra bra bra.
Stress!!

Så nu vet ni, vill se röken av mig igen så hör av er innan lördag.

Fred och kärlek /S.

closer then veins


 






de små bilderna blir större med ett klick!

blow him back into my arms

Ja, jag jobbar. Ja, jag har faktiskt mycket att göra idag. Ja, jag är trött som ett svin. Ja, jag undrar varför jag ens slog upp ögonen i morse. Ja, jag kan inte släppa tanken på att jag gick miste om sommaren igen, eller kanske var det den som gick miste om mig? Tell me. Ja, jag är less på det mesta och allmänt sur och envis. Ja, jag vet att jag är hjärndöd och borde skjutas.

Men annars så. Allt väl. Svar ja. Jag sitter och tittar ut på landskapet utanför mitt kontorsfönster, för några veckor sedan var det en grön jävla äng med blommor och kossor på, omringad av träd vars blad var intensivt gröna. Idag, på något konstigt sett har dessa blad ändrat sin fräg till gult. Jag vet inte om det har att göra med att skolorna börjar eller om det helt enkelt är så enkelt att vi kan välkomna hösten med öppna armar. Jag har redan vänt mig inåt i huvudet och sett vad jag såg förra hösten, alla dessa café eftermiddagar och kvällar. Med en kopp dryck av varmare slag i handen och en bulle i ungnen, alltså en kanelbulle i magen. Inget annat.

Redan förra veckan, lade jag märke till att hösten ville tränga sig på, men den där hösten är ju trotts allt lite finkänslig när allt kommer omkring. Han, hösten alltså, gjorde sig påmind lite försiktigt, han ville inte bara komma och klampa in och ta över, utan han ringde så fint och sa, att nästa vecka kommer jag och hälsar på ett slag. Precis som pappa gjorde när vi var små och han kom hem, han ringde en vecka innan och meddelade att snart vara han hemma! Vi skulle få vänja oss vid tanken först, tanken på att han är här för att stanna ett tag. Inte för evigt, men tillräckligt länge för att dagarna tillsammans med honom skulle bli vardagar. Men jag var inte redo förra veckan, inte redo alls faktiskt. Så han lämnade sitt budskap i form av rönnbär på träden, som jag upptäckte en dag när jag gick till fotbollsplanen. Jag ignorerade det hela först, i en förhoppning om att bären skulle krypa in en trädets grenar igen. Nu ser jag ju att det inte kommer att hända, hösten är här för att stanna. Hösten är här för att ta mina vänner ifrån mig.

Och nu är jag redo.

Så jag säger, Välkommen hösten. Det var ett tag sedan sist, har du saknat mig?


de fyra skribenterna

Dagens

Aldrig någonsin tidigare har jag haft så svårt att sova, som jag har haft denna natt. Jag har fått så lite sömn, att det i skrivande stund svider bakom ögonen och den brännande känslan har under den timme jag nu har varit vaken bara blivit värre. Något har oroat mig, något har hållit mig vaken. Ni ska veta att jag vanligtvis inte är den som är den när det handlar om att sova, så det måste ha varit något alldeles speciellt som gjorde att jag inte ville falla in i min skönhetssömn just denna natt.

Nog om det, jag ska försöka hålla mig vaken hela dagen eftersom jag har en del ärenden att uträtta. Om jag får en stund över är det inte helt omöjligt att jag tar en liten, liten powernap under dagen, men kom ihåg, endast om jag får en liten lucka i mitt så väldigt fullspäckade schema denna första lediga dag på mycket länge.

Först ut på schemat står naturligtvis "kläder". Jag ska börja med att klä på mig. Utanför fönstret skiner solen, men om det är varmt vet jag inte. Önskar att jag kunde ha mina shorts, men jag får allt vänta till jag befinner mig på varmare breddgrader. Så vilka kläder det blir idag, det vet jag inte ännu, det återstår att se, men det blir nog som vanligt ingen lätt match.

Sen är det dags för lite pul här hemma. Ska lägga in lite smått och gott på ett usb-minne och spara massa bilder på skivor för att sedan märka dem med innehållet och placera dem i en cd-väska. Som ni märker är det dags att organisera lite här hemma, så att allt är gjort inför kommande utsvävningar. Dessutom har jag tagit beslutet att jag ska rensa min plånbok idag. Välbehövligt? Ja.

Lina skulle idag ner på stan en sista sväng innan hon tar sitt pick och pack drar ifrån vårt kära Gävle, så förmodligen går jag ner på stan jag med. Dessförinnan borde jag gå till högskolans bibliotek och lämna tillbaka några böcker som jag haft under sommaren.

Borde ringa några samtal också. Dags att sätta igång kanske.

/Em


när jag var liten.

var min dröm att sitta i min egna lägenhet, fönstret med en tekopp i handen och med låten big big girl på i bakgrunden. Fönstren i lägenheten, eller ja förresten. Hela lägenheten skulle vara vit.

jag har fortfarande inte den lägenheten.

Vi ses till jul.

Med dom orden stängde fröken Scherdin dörren till Kollektivet för sista gången detta år. Lite konstigt känns det, eller jag har nog inte vant mig vid tanken än bara. Den är för konstig, jag kan inte minnas sist jag spenderade ett vinterhalvår med frk. Scherdin. Det måste ha varit vid våran underbara gymnasietid. För efter det har hon mest varit ute och flängt.

Men, nu är hon återigen den första som klappar ihop och drar sig söderut, för att inte få en chock av det sydligare breddgraderna i detta avlånga land så börjar hon med att spendera några dagar i Sthlm innan flyttlasset på allvar går ner till Helsingborg, hennes hem det kommande 3-5 åren. 

Emelie drar om tre veckor och Sandra till den första/andra september. Sen så, har jag återigen FF på hemmaplan, känns bra på ett sätt. Konstigt på ett annat. Hela förra vintern hade jag ju trotts allt en stadig Emelie att hänga på i stormens vitöga. Nu åker även hon.

Nu ska jag städa upp lite här, efter glass och pizza dinner. Sen ska jag ta och sova. För i veckan jobbar jag. Som jag jobbar i veckan. Men det är löning och framförallt så är det payback time på fredag.

Min arbetsvecka startar i morron 07:20 och avslutas fredag 03:40

Så. Mina vänner. Det har varit mig ett sant nöje att lära känna er.




Is this the end?

Vi har ett sista möte hemma i kollektivet. Den enda vi saknar är våran Sändy, men för henne kommer numera kollektivet i andra hand, det blir kanske lätt så när man gifter sig på ålderns höst. Jag känner mig fruktansvärt utanför, därför lockar datorn för tillfället mer än att lyssna på deras packlistor, som Em för övrigt skriver ned i spalter i ett kollegieblock. 

Jag och Em var nere på stan idag och sprang runt och letade bikinis, ingen dög. Ingen. Nog för att Gävles butiker har börjat rusta för hösten nu, så bikiniutbudet är inte så stort nu. Jag tycker inte sommaren har börjat än, men jag fattar ju att hösten är på ingång, och jag orkar inte bli upprörd. 

Jag har ju Persson kvar, vi träffas i kön till ica när jag köper ost och hon cigg. Känns som vi drar jämnt där, känns som om vi verkligen har hittat varandra där i kön. Framförallt i krogkön, där drar vi jämnt, fullast vinner och den ena leder den andre hem. Kan det bli bättre? Tror inte det...

Sitter och tittar på bilder från Cava. Vi har fortfarande inte besökt Emelies nya projekt. Men dagen kanske kommer, vi pratar om nästa lördag men det återstår att se. Kroggnistan har på något sätt fått sig en törn och det lockar inte lika mycket längre, förra hösten längtade jag efter varje dag som erbjöd en utgång. 

Fan. Detta blev ett mycket bittert höstinlägg. Mycket.



Söndag it is!

Jag sitter i soffan, Em lämnade kollektivet för nån timme sedan, men det sista hon sa var "jag kommer tillbaka till sju". Så hon är inte färdig här för idag, no. Jag å min sida borde verkligen städa, för så illa som det ser ut här nu var det längesen det såg ut. Herre. Men jag orkar inte, det är söndag och vilo dag, jag har förresten gjort en ansträngande sak idag, jag var nämligen iväg till badrummet och tog ett bad. Läste i brittiska Elle och dregglade över LL. 

Mer än så blir det nog inte kväll, Em kommer tillbaka vid sju och då ska vi äta mat, tillsammans med Lina. Eller, Lina ska inte äta hon är bara support idag. 

Nu tror jag att Ica lockar med en BJ's. Vad tror ni?



Jag är hemma!

Jag ser rödljus, jag ser trafikköer, jag ser fjortisungar som går i klungor. Jag ser hemlösa som sitter och spelar dragspel och jag ser rådhuset.

Jag är hemma. Ni kan andas ut!

jag åker förbi mitt gamla jobb.

och tänker stackars satar.

Kära läsare

Och skribenter av denna blogg. Ibland, drar vi inte jämn här, även fast man kanske kan tro att vi alltid gör det. Att vi alltid vet vart vi har varandra och att vi alltid kan driva med varandra utan större bekymmer, så är det väldigt ofta men långt ifrån alltid. 

Em försöker just nu få det att låta som om att jag inte sover hemma, och visst. Hur många av oss kan helt ärligt sätta handen på hjärtat och säga att vi alltid sover hemma? Inte många, right?

Nu anser jag dock att det är lite bättre om man lyckas sova borta under nyktra omständigheter, det känns helt enkelt oftast lite bättre i kroppen efter att man sovit borta om man kom dit nykter, istället för apkalas efter krogen. 

Eftersom vi vet att jag är ett änglabarn utan dess like så kan vi ju ta det hela väldigt lugnt. Jag sov ute i the hood inatt, men det var fruktansvärt oskyldigt som vanligt när jag gör något. Till och med så oskyldigt att jag sov i den nedre delen av en våningssäng, med den där som inte vill florera i bloggen ovanför i den övre delen. Henne som jag för övrigt väckte genom en klassisk sova i våningssängs manöver, man sätter upp fötterna mellan plankorna i sängen och lyfter på såsätt upp madrassen där den andra ligger. Mycket fiffigt. 

Hur som. Nu är jag påväg hem till den lilla staden igen. Så ni kan andas ut, jag har fått i mig tillräckligt mycket lantisluft för att förhoppningsvis överleva ännu en arbetsvecka. 

Sen. Ska jag i egen hög person gräva min egen grav.

I'm forever killing my darlings in mortal fear.

Sms

Jag fick ett sms av alex för en stund sedan, "Aj sej pizza, läsk och film. Jag bjuder!" Jag vet inte exakt vad hon menar och exakt hur hon har tänkt med det här, men jag planerar att ta reda på det, för gratis pizza har man ju aldrig tackat nej till. Eller jo, kanske någon enstaka gång förresten, ni vet de dagar då man bestämt sig för att börja sitt "nya liv" och bara äta morötter och dricka vatten i hopp om en snyggare figur och sundare hälsa, för att sedan en dag senare sitta och dregla över en snickers och till slut ge efter för den oerhörda makt som sötsuget besitter och trycka i sig den på ny rekordtid och därefter må ännu sämre än man gjordde från början. Nu har man plötsligt givit vika för suget, förlorat mot sig själv och till råga på allt har illamåendet trängts fram och tagit över. Herregud, ve och fasa. Vilken bedrövelse.

I alla fall, tillbaka till det där sms:et. Jag har ingenting emot en pizza idag, men däremot har jag redan lite lösa planer så jag måste ta reda på hur alex har tänkt att organisera detta. Jag förmodar att hon ger mig svar när hon har tid. Undrar om hon är hemma eller hos något ragg...

vänta, nu ringer hon

...så, hon var inte hemma, satt på bussen på väg hem. Hon hade inte sovit hemma, märkligt:P

Jaja, dags att reda ut sig själv. Ni vet, tvätta öronen och raka benen, ta på rena strumpor och sedan bege sig ut i solen.

See you.../Em



pu ti nruB

De har pratat musik på tv:n den här morgonen, de har uppmanat oss tittare att sms:a in de låtar som vi känner lite extra för. Låtar som får oss att skratta eller gråta, låtar som ger kraft och energi och har en alldeles särskild plats i hjärtat. Jag har en sådan låt. Det är en låt som när jag hörde den första gången bara var en låt som satte sig på minnet och som jag hur mycket jag än försökte inte kunde låta bli att vicka lite på höfterna till, men som vid andra, kanske tredje eller fjärde gången jag hörde den blev så mycket mer. Efter en fyllepromenad med en vän kunde jag texten, eller ja, åtminstone refrängen, och sedan den kvällen har vår relation vuxit till något stort.

Och nej, det har inte längre så mycket att göra med själva låten i sig, det har kanske blivit mer en grej. Jag vet att ni är många som tycker det är helt ofattbart att jag fortfarande kan gilla den här låten, många som inte fattar grejen med den. Och det gör kanske inte jag heller. Men jag kan verkligen inte beskriva ruset i kroppen när jag på dansgolvet rockar loss till någon låt som för mig egentligen är ganska intetsägande och plötsligt vaknar upp av något som jag gott och väl känner igen. Det finns ingen låt som får mig så glad som denna.

/Em

nevermind

hemma i soffan. fötterna rätt över glasbordet, skulle mormor se detta skull hon bli vansinnig. Tur att hon redan lider av grav PMS som inte har visat sig idag, hon sitter på övervåningen och surar. Inte mig emot, snart kommer folket och hon kommer bli ännu mer arg över att jag är kvar hemma, det vaknas nämligen fest här i kväll och jag är absolut inte välkommen. Skulle jag vara med på festen så kan dom räkna med att alla kräftor är slut efter 30 minuter och att jag kommer bli full och odräglig av all smuggelöl om jag skulle fylla mig själv med, förmodligen utan större problem skulle jag lyckas fylla mig själv faktiskt.

Jag är aldrig mera bjuden på familjens fester numera, en gång råkade jag nämligen vara en del av orsaken till att en av gästerna bröt benet, det var något så roligt som jaga på taket vi lekte när den dumme fan ramlade ned. Inte mitt fel. Inte mitt benbrott. Hur som, sedan dess ser det helst att jag inte befinner mig här. 

Så jag lämnar snart denna håla bakom mig. Om 5 minuter ska jag GÅ till bussen vilket tar typ en halvtimme, för att min familj bor mitt ute i skogen. Utan vidare bra förbindelser till resten av världen. Morgontidningen levereras i bra tid, det gör den inte hos mamma, där kommer den på em tillsammans med posten.

Så, vi är ju inte värst alla fall.

Nu ska jag palla en rabarber och bege mig.



Du har ögon som berusar en natt.

Vaknade upp och ville somna om på direkten.
Idag är ingen bra dag, idag förtjänar jag inte att kallas människa. Man gör inte det efter att ha hetsdruckit en flaska vin. Vinet som dessutom var rätt äckligt.
Huvudet dunkar hela tiden, jag är så uttorkad att jag skulle kunna dricka upp hela dalälven.
Och jag ska trots detta sätta på på ett tåg. En fyratimmars -vad jag tror, en helvetetsresa- till ö-sund. U.n.d.e.r.b.a.r.t.
Men vilken fantasiskt rolig kväll vi hade. Magen krampade sig och tårarna sprutade.

Jag kom även hem med ett blåmärke mitt på ryggen, fler detaljer om den händelsen kommer senare...

Nej, hej och hå. Måste rusa iväg. Vill ju verkligen inte missa tåget...

/S

Längre dagar sökes

Jag önskar att dygnet vore 48 timmar istället för bara 24. Tänk vad mycket man skulle hinna med då. Då skulle man med gott samvete kunna göra som jag och sova till halv tolv, vakna och ta en lång, härlig dusch, äta en dunderfrukost och läsa dagens alla bloggar i lugn och ro innan man satte lite fart och tog sig utanför dörren för att möta en lång dag, bokstavligt talat. Som läget är nu, känns det ju som att dagen redan är till spillo och att kvällen är ett faktum. Ja för om det var så att man hade nå storartade planer för kvällen, så hade det varit hög tid att börja röra på påkarna, hög tid att börja gräva i garderoben och göra en massa andra kraftansträngningar.

Men nu har ju inte jag några direkta planer, tänkte jag skulle åka ut till älvkarleby och vara social med mina vänner. Inte så social som att gå ut på krogen, för det kan jag ju aldrig mer göra i den här stan sen mitt pinsamma lilla snedsteg förra helgen. Nej, utan bara social som att sitta hemma och umgås liksom. Men ärligt talat, jag vet inte om jag ens orkar det, jag känner för en godispåse och mina skönaste mysbyxor tillsammans men en skönt luftig tshirt utan bh så man slipper känna sig så instängd. En bra film att somna till och kvällen är räddad.

/Em

du vet inte vad du har

Fredag. 

Snart ska jag bege mig till the hood. Till Lina. Till festen. 

Idag har jag inte mycket att dela med mig av. Faktiskt inget. Jag är tom som människa. Jag mår illa och jag är less. Så jävla less.

detta är inte livet på en pinne, så mycket kan jag säga alla fall. Jag är fruktansvärt uttråkad och behöver lite omväxling känner jag. Em, är det okej om jag åker till Spanien och hälsar på innan du åker ner? Ungefär så tråkit har jag nu. F C U K.

the ring of fire.


I gotta feeling

Sedan jag slog upp mina ögon 09.47 imorse har jag levt på ett ägg, ett digestivekex och en cola light. Jag har inte orkat göra någon mer mat. Nyss klickade jag mig runt på nätet med en hand och blåste håret med den andra.
Sen jag vaknade har två personer gjort mig jäkligt arg, två personer. Det händer inte.
Vart ska den här dagen sluta?
Och nu lär jag ta tag i allt inför kvällen, dvs mig själv. Jag ser ut som en överkörd duva.
Längtar efter att försvinna i alkoholens dimma...

Sommaren med Korsnäs

Sådär ja. Sommaren med Korsnäs är över. Dessa tidiga morgnar och även tidiga kvällar är förbi och jag kan inte låta bli att längta lite till på söndag. Då ska jag sitta här i min lilla lägenhet, långt in på natten, och jag ska njuta av att vara fri från söndagsångest. Det kallar jag Lycka. Det är inte ofta man längtar efter en söndag, men någon gång ska ju vara den första och nu är den gången här.

Det var med blandade känslor jag lämnade fabriken för den här gången. Det är konstigt, efter elva veckor har man liksom kommit in i gemskapen och jag kände mig faktiskt som en av dem. Trots att det kan vara ett ganska jobbigt arbete, med dyga tider och långa dagar så trivs jag där och det är ett alldeles utmärkt sommarjobb. Och när man har varit där i tre år irad så kan man sina arbetsuppgifter och man känner sina kollegor. På detta ställe är allt sig likt, här ändrar vi inte på något, det ska gudarna veta. I och för sig hade de bytt plats på några truckar den här sommaren, så det klart, det finns ju undantag.

Så samtidigt som jag inombords skrattade högt av lycka över att äntligen sluta jobba, äntligen få lite ledigt och lite sovmorgon så var det med vemod jag lämnade in mitt stämpelkort hos portvakten och tog klivet ut mot busshållplatsen. Min tredje sommar är avklarad, kanske ses vi igen, man vet aldrig.

Innan den tidigare nämna efterlängtade söndagen är här så ska vi nu först och främst hinna avnjuta en helg. Helgen som börjar med kalas hemma hos syster, en fågel har viskat i mitt öra att det kommer bjudas på smörgåstårta. Och det mina vänner, det är tamejfan det godaste jag vet. Efter detta firande drar jag mig vidare på nästa kalas. Avskedsfest hemma hos lina står på schemat. Lite grillning, mat och dryck. Och kom ihåg, ingen utgång. Inte för mig i alla fall, jag tänker absolut inte gå ut.

Alex, vad har hänt med dig idag?!

/Em

I'M IN LOVE



Det är fredag kära vännner, och ni vet vad vi lyssnar .

Hemmafrusyndromet sprids...

Har på förmiddagen agerat flytthjälp till min mormor som ska flytta ifrån sin stora villa till en lägenhet, lite sorgligt med behövligt.
Men nu är jag tillbaka där jag hör hemma, i sängen.
Väntar på att snart åka till stan, handla lite och gå på systemet. Och sedan till hantverkargatan för att lämna festkameran som behöver laddas inför festen imorrn.

För imorrn, då är det sommarens sista sång.
Jag och Lina drar ihop en hemmafest för enbart tjejer. Grillning, en massa skratt och tequila.
Så därför lär jag nu åka och handla diverse accesoarer tills imorrn. Hörde talas om Åkeson, allas våran vän från  studenttiden. Tror även att jag kör på rosévinet även denna gång.
Kommer bli ett riktigt kalas imorrn!

see ya, don't wanna be ya.

Hemmafru-syndromet.

Tvättmaskinen går varm, allt ska tvättas för att jag ska kunna undvika så länge som möjlgt att behöva uppsöka husets gemensamma tvättstuga i helsingborg i höst.
Men med drygt 150 par trosor, 80 par strumpor, en hel hög med vita linnen och partyklänningar fler än det finns partytillfällen har jag räknat med att klara mig ett bra tag. För gemensamma tvättstugor i hyreshus känns inte som min grej. Tacka vet jag kvantiter av kläder.
Jag lovar att meddela när mitt första besök i tvättstugan blir från och med nu!

Bakar gör jag så det osar bagari i hela grannskapet, morgondagens gäster har bestämt att det ska serveras tårta a`la midsommar 2007. Så nu vispas det som aldrig förr!

Packningen går finfint den med, dock bryter en ny svettdroppe fram i min fars panna varje gång jag konkar ner en väska från övervåningen ner till min "helsinborgs hörna" på kontoret. I den hörnan skulle allt ställas som ska med till sydligare breddgrader, dock har "hörnan" bytits ut mot hela rummet. Det börjar snart bli svårt att få upp dörren, men jag packar på!
Nu får jag dessutom användning för alla väskor jag äger, prima ju!
Om pappa svettas nu, kan jag knappt bärga mig för att se hans svettstatus i pannan nästa lördag när bilen ska packas och allt ska höras ner till helsingborg.
Uppdatering om det utlovas snarast!

Jag fortsätter.

Idag är Em min hackkyckling.

Visste ni exempelvis att Ems vart gift en gång i tiden? I typ 5 år var hon gift med en muslim. Mus lim. Jaja, hur som. Hon berättade igår hur det gick till när det var dags för skiljsmässa, hon hade precis börjat på Högskolan när det var ett faktum, alla äktenskap håller faktiskt inte för alltid, även om alla hundratusentals människor som är så jävla dumma i huvudet och gifter sig, verkar tro det. Det är fan bättre att lägga alla de pengarna som ett bröllopp kostar på vinnare i ett lopp, typ V75. Chansen att vinna är förmodligen större än att äktenskapet håller, och jävlar va pengar det kan bli där, om man sattsar på rätt kandidat. I loppet alltså.

Hur som. Där kan vi nog också snacka ångest, förmodligen kändes det som om hon blev överkörd av en bulldozer också, förmodligen kan man nog säga att Em inte var att leka med då. Hon berättade dock vad som fick henne på fötter igen - hon och K (som inte vill figurera i bloggen) var ute och söp skallen i bitar i ett halvår, sen träffade hon rättsläkaren. Och alla som är bördiga från Gävle (och i våran ålder) kan nog lista ut vem rättsläkarn är. Om ni använder hjärncellerna ni inte trodde att ni hade, och tänker till så vet ni nog vem det är.

Så, även om hon super skallen i bitar fortfarande varenda helg, så är det inte för att hon sörjer sitt demolerade föredetta äktenskap. Nej, nu försöker hon bara bli av med ångesten, fast det har ju visat sig att den bara blir större dagen efter.

the ringleader

På jobbet. Vars annars? Jag har dock inte så mycket ångest som min kompanjon. Och då menar jag ju Em, varken Sandra som sover till 12 på dagarna eller Lina som har syjunta dagarna i ända kan väl gå med ångest? Em däremot har det där lilla, lilla extra ni vet. Hon klarar nämligen av att skaffa sig någon form av ångest på dygnets alla timmar, alla dagar i veckan, alla veckor och månader om året. Ur ingenting skapar hon ångest och när alla vi andra tycker att livet är en pure räkmacka i en välpistad slalombacke, så får hon ångest över något vi andra inte ser. Det är nästan värt en bragdmedalj.

Igår, gjorde jag något jag aldrig tidigare gjort. Jag var ledare, tränare - u name it! Jag bossade över de andra målvakterna, för dagen fyra stycken och gav de order medan jag satt och vilade på en fotboll så att den blev oval. Där har vi det igen, livet på en räkmacka i en välpistad backe, om det hade varit Em som gjort det där så skulle hon ha fått ångest över något. Typ att "tänk vad ska alla de andra tycka och tänka om mig nu, när jag tvingar de andra att jobba medans jag sätter mig på en fotboll och vilar, dessutom hade jag sönder fotbollen!" Själv njuter jag, över att ha en piska i handen och tvinga de arma barnen att göra det jag kommer på, ja, för hela anledningen till att det var jag som fick bestämma var helt enkelt att jag var äldst. Ingen av det övriga målvakterna hade ens sett dagenssljus på åttiotalet.

Ja. En bragdmedalj var det ja.


I wanna run...

Jag tror det kan vara dags att stänga igen affären för idag.
Titta på Eva och Adam, hetsätit digestivekex och haft århundradets roligaste sms konversation med karl + vän i turkland. Jag fick inte ut mycket av dem, men jag tror dom fick det.

Nu ska jag somna till den här låten. Jag och min karl lyssnade mycket på den här låten fast i orginalversion under vår tid i Karibien.

Samvetet på botten

Två dagar kvar på jobbet. Fram tills idag kändes det skönt att få sluta, på fredag är jag återigen en fri människa. Men så hände något som gjorde att samvetet slog i botten och jag fylldes av ångest. Jag fick frågan om jag ville jobba en vecka till, eftersom att jag ändå ska vara ledig i typ tre veckor nu innan jag reser bort liksom. Jag som varit inställd på att få livet tillbaka den 21 augusti, som har sett fram emot att få vara ledig ett tag innan jag reser iväg och ger mig in på något som säkerligen kommer vara ganska krävande. Jag var tvungen att tacka nej. Och nu mår jag såklart oerhört dålig över detta. Vad ska de tycka om mig på jobbet nu? Nu kommer de tycka att jag är värsta slö också kommer jag aldrig mer få jobba där? Deras bild av mig kommer att sjunka och förvandlas till någon slags arrogant och lat bortskämd liten snorvalp som hellre vill gå hemma och släpa benen efter sig än att jobba en vecka extra och få lite extra klirr i kassan. Så går mina tankar. Men jag sa till dem att jag är otroligt tacksam för jobbet, att jag verkligen trivs med det och att jag hoppas på att få komma tillbaka nästa sommar om jag är hemma då. Och jag fick till svar att de kan garantera mig att om jag söker nästa sommar så okmmer jag att få jobbet. Skönt det i alla fall. Värt att notera är också att de frågade mig och INGEN annan. Ingen P exempelvis.

Denna ångestdag passar jag på att städa här hemma, kanske att jag kilar ner i tvättstugan och kollar om den är ledig också, skulle behöva tvätta lakan nämligen.

I morgon är det torsdag, sen är det fredag. Jihooooo!!!!

/Em

When it comes around

Även fast jag är ledig så producerar jag inte så värsta många blogginlägg. Inga för att tala klarspråk.
Idag har jag inte gjort något för världen. Duschat, ätit ett ägg, tittat klart på The Duchess, ätit havregrynsgröt och haft ett Greys Anatomy-race. Så mycket mer hinner man inte om sover till 11.45! Nu får jag fan skärpa mig.

Kvällen verkar inte bjuda på så värst många överraskningar heller. Har en öppnad flaska rosé som jag tänkte hugga in på lite senare, bara för att jag är sugen och får ångest över att halvfulla vinflaskor måste slängas efter x antal veckor för att de blivit dåliga. Så därför ska jag avnjuta ett glas framför Eva och Adam- fyra födelsedagar och ett fiasko. Moget.

Annars så verkar bli bortrövad till Östersund f o m lördag. Jag är ledsen mina kära vänner- men även denna gång hoppas jag inte på någon längre visit.

Nu ropar dom från köket att maten är klar, hallelujah!

High or low, fast or slow.

Medans jag sitter här på mitt kontor och räknar papper så händer det en hel del saker ute i världen. Människor sitter på kontor över hela världen och gör affärer. Stora som små, vissa fattar beslut som inte gör så mycket, andra fattar beslut som kommer att påverka dem resten av deras liv. Det kan vara alltifrån att inte göra en abort till att starta upp nästa stora företag som kommer att ta oss, resten av världen med storm när vi minst anar det. Våran nästa Britney Spears kanske tar sin första danslektion och i detta ögonblick så kanske våran nästa Bob Dylan tar sina först ord ur mun.

I andra delar av världen dör någons barn, någons förälder, någon  blir våldtagen och en annan hämtar vatten. Någon förklarar sin kärlek för vad han tror är sin livs kärlek, han kanske får nobben medan någon annan gifter sig. En annan vinner miljoner på något spel medan någon ljuger i en rättegång och får skadestånd han inte borde ha haft. Vissa badar andra kämpar för sitt liv och bygger hyddor av kobajs. Någon springer just i detta nu för sitt liv, för att om några sekunder sluta sitt liv i sin mördares händer.

Nu är den som sprang för sitt liv, död. Och jag undrar vem det var. Någon annan gråter efter ett missfall och en tredje oroar sig för hur han ska få mat på bordet åt sin familj.

Allt detta medan jag sitter här och vänder papper och bloggar.

Det är en sjuk värld vi lever i.


Life of Alice

Så. Alla sex häften av papper är påskrivna, så idag har jag fått öva ännu mer på den där namnteckningen. Får ju göra det en hel del på jobbet också, men nu gällde det att visa vad den gick för på den privata delen också.

Familjen som köpt cellen vill dock ta över den pronto, helst igår. Så mäklarn skulle prata med dem, om jag slipper göra en flyttstädning så får dom ta den pronto, annars ska jag dra ut på det hela. Jag hatar att städa, men jag har ju inte bott i lägenheten sen första maj 2008, så jag har ju inte en endaste grej kvar där. Lite i ena förrådet på sin höjd. Lite.

Men, nu är som sagt lägenheten inte min längre. Den är borta, och jag hatar att göra mig av med saker. Hatar, och den här gången vet jag ju att jag aldrig mer kommer kunna ta tillbaka den. Den är as we say in norrland, borta med vinden.

Nu ska jag bara bryta ihop och komma igen. För att vara lite drama queen. I verkligheten ska jag bara ta tag i jobbet jag har framför mig för dagen.

Så.


Hajpad natt

Shit. Den här natten har varit den värsta på länge. För det första så har jag mer eller mindre bott på den jävla toaletten, dessutom så har jag mått illa ungefär hela tiden. Lägg där till att jag var hyper och inte kunnat vara stilla i en sekund. En jävla blandning med andra ord. Fy faaan. Och jag mår fortfarande som jag förtjänar - alltså illa. 

Men, nya tag idag. Ser just ut. Nu ska jag ta mig en snabb jävla dusch, en kopp kaffe och sen är jag redo to face the day. Ner mot banken, sen en annan grej som lär ordnas på stan innan jag styr mot jobbet. Men hörrni, gårdagens väder till trots, idag är det en jävla fin dag. Men jag tycker det luktar höst.



Random




Slog upp mina bruna 10.15, lätt ångest för att jag sovit bort en hel förmiddag. Igen.
10.17 ringer mobilen, min turkkarl ville uppdatera mig om läget i turkland. Sjukt varmt, beachfest igår, vattenland idag.
Som om jag skulle bry mig kände jag. (Ja, det gör jag. Jag är så avundsjuk att mina pupiller snart också är gröna)
Sedan pep det konstant i telefonen fram till 13.00.
Perssons, Ems, Packet. Alla hade sina saker att berätta. Persson har fått fast anställning på sin firma, den första i våran klan som har lyckats med den bedriften. Packet hade en dejt idag. Och som hon var nervös. Och jag med henne.

Pratade länge i telefonen med Alex, vi diskuterade mest film. Eftersom det vankas filmkväll ikväll. Alex meddelade att hon inte har sett min tonårsbibel. "10 orsaker att hata dig". Och med tiden vi pratade insåg jag att hon inte heller hade sett "Top Gun" "The Bodyguard eller "The notebook" för att nämna några.
Så eftersom jag inte har något bättre för mig så tog jag på mig ansvaret att se till att hon ser dessa fantastiska filmer.

Nu ska jag ta tag i mig själv och sedan ta bilen in till la stada för att möta upp diverse löst folk.

Nu är det hela officiellt.

I morron klockan 09:00 ska jag befinna mig på banken. Mäklaren ringde och det är med en liten, liten tår i ögat som jag förstår att det är över nu. På riktigt, förut har jag lätt kunnat slå ifrån mig tanken, men nu är slutet så nära att det blir lite jobbigt. Vi har ju haft så många fina stunder tillsammans där, det har och kommer alltid vara lite av ett hem för mig. Men i morron klockan nio sätter jag min kråka på ett papper och lämnar ifrån mig nycklarna, sen är den borta för alltid. Jag kommer aldrig mer att ramla in genom dörren och slå huvudet på badrumströskeln. Aldrig mer.

Jag kommer aldrig mer sitta ute på taket en solig sommareftermiddag med en iskall öl i handen, jag som inte ens tycker om öl tänker ni nu. Nej, men det hör till, stämningen på taket ligger i humle, jäst och vattenblandingen som jag har i handen där jag sitter i brassestolen och känner svettdropparna tränga sig fram i pannan. Cityfesten har ju gått i graven och på något sätt känns det mer okej att även vi skiljer oss nu, för på cityfesten var de där taket guld. GULD. Som i norrands guld ni vet.

Hur som. Det är över nu, det är dags att knyta ihop säcken och gå vidare. Med tårar brännande innaför ögonlocken när jag tänker på att jag aldrig mer kommer att ramla in genom fönstret från taket och slå skallen i bordet. Aldrig.

Min ungdom kommer aldrig mer igen, men jag har mycket förstånd att förlora än, så skulle förmodligen Lasse ha sagt om det hela.

I morron lämnar jag banken, utan nycklar till min kärlek. Men med 255.000 kronor mer på banken än vad jag hade innan jag klev in. Så, man får väl säga att skiljsmässan gick väl ut endå, men jag har en bit kvar till Heather Mills 300 miljoner, som hon fick i skiljsmässan med Sir. Paul McCartney. Men jag tänker såhär, man måste ju börja någonstans.

Och jag börjar i morron.

Sandra vs Alex

Vi letar kärleksfilmer som man ska se, jag och Sändy, hon är arbetslös och jag arbetar hårt. Så jag googlar och kommer in på SvD's lista över 10 kärleksfilmer man måste se innan man dör. Och på tioende plats kom Brokeback Mountain, 2005. Sändy som är kollektivets filmnörd no1, säger att hon inte sätt den. Hon såg lite i början, sen blev hon rädd säger hon. Och då frågar jag varför hon blev rädd, "jag gillar inte att se när killar pussas, svarar hon.

Ja, då är det kanske en lite läskig film. Trotts allt.


Nu ska hon parkera mitt samtal. Jag blir orolig. "val, nytt samtal, parkera, hur parkerar jag? Jag vill komma till mina sms då? jag kan skicka ett sms till dig, men om jag inte vill det då? Huuur parkerar jag?! Jävla skit saker. Hur gör ja? Nu, nu NU! Nu är jag inne! Nu mina sms. Packet är nervös, haha!"

En veckans veckans.

Tänkte i stora drag rapportera om veckan som kommer, så ni alla kära fans har en chans att hänga med. För den här veckan ska det mycket till (läs mycket alkohol) innan ni får se oss ute på stans hak.

Idag är det filmkväll med Perssons Pack (ja, vi kan säga att det är våra hangarounds). För sändy, du minns vad jag nämnde i förbifarten igår om fotboll och regn va?

I morron vill självaste Sixten Blixt och Ikea arvtagerskan Jennifer ut och slå klackarna i taket. Jag känner mig dock något tvek på den. Ellerm ycket tvek, är nog det rätta ordet. Så hoppar nog det. Dessutom funderar jag på att träna. Läs igen, FUNDERAR på att träna. Det är inte lika allvarligt som när jag FUNDERAR på att äta något, det betyder nämligen alltid att jag kommer att äta.

Torsdag: Träning. Vilodag. Slappdag. Café dag kanske?

Fredag: Här är det firande som gäller för Ems del, sista dagen på fabriken för den här gången, eller ska vi säga föralltid? Sen sörjer vi våran förlust av moralmorsan och Sändy. Vi har ju tidigare med nöd och näppe klarat oss utan dem i ett halvår i stöten å så där. Här snackar vi många år, kanske forever. För att överdriva lite.

Glömde jag nämna att vi även slår till på en hejdundrandes fest här också? Inbjudningarna är skickade och gästerna är laddade. Det blir en fjortisfylla utan desslike så vi ska köra på tequila (som start) och sen Åkesson resten av kvällen. En gymnasiefylla helt enkelt för det var ju då vi träffade varandra, i gymnasiet. Eller, ja. vi säger så för att förenkla anledningarna till att vi börjar kvällen med att shotta tequila och avsluta den med Åkesson.

Lördag: Den här dagen är oplanerad, men som vanligt började inbjudningarna till diverse fester trilla in förra veckan. Men som jag har sagt tidigare så lutar det inte åt alkoholverksamhet här. Nej. Men en lustig sak är att alla inbjudningar är alkoholrelaterade på lördagen, tror verkligen folk att vi aldrig vill göra annat på lördagar? Utelivet suger ju i Gävle, därför har vi börjat med dessa hemmafester istället. Mycket. Moget. Moget. Mycket.

Söndag: Densom väcker mig på söndag bör dödas omedelbums. Inga undantag finns. För det är jag som sätter reglerna för söndagen. Så.

Slänger med en bild på bilen Sändy köpte igår också. Nya Norgebilen, både hon och Alfie gillar ju att resa med klass.



Min mor och jag.

Mamma ringde och väckte mig straxt efter sju i morse vill jag minnas. Orden löd ungefär klä på dig och borsta tänderna så skjussar jag dig till jobbet nu. Hon provkörde nämligen en ny bil som hon funderar på till hösten, en A4. Så, hon ville alltså bara födriva tiden och köra runt, så sagt och gjort. Jag masade mig ur sängen och hittade på nå kläder som låg och skräpade i en vrå, borstade tänderna och lyckades tillslut lokalisera mina hemnycklar i röran.

Sen så, ut i spöregn med krokodilsize på dropparna, blöt på några sekunder, de sekunderna de tog för mig från porten till bilen. Cirka 3 meter. Sen åkte vi först till Statoil för en frukost innan vi kom till jobbet. Jag beställde även hämtning efter jobbet, eftersom hon ska testa bilen...

Chefen har sovmorgon. Igen. Hon är värre än mig, för 20 minuter sedan när mamma ringde och frågade vart hon var så stod hon hemma i badrummet i Äby och borstade tänderna. Vi gillar framförhållning på mitt jobb.

Så. Tisdagen är här, och det är en sjuhelvetes dag. Men det vet ni ju redan.


nördar.se

sandra säger:

6sep, ensam mamma söker!!!


Lina säger:

YES!


Lina säger:

nördigt men sant, jag har längtat!


Sandra säger:

ja me


Sandra säger:

o bondarna


Lina säger:

tv när den är som bäst


Sandra säger:

jajemen


Life of Alice

Färdig jobbad, färdig tränad, färdig handlad, färdig äten. Nu fattas bara en sömn. Och den kommer förmodligen på posten snarast. Jag är död. Stendöd, tröttheten har fått ett ansikte och inte ens cleareyes hjälpte på em, jag såg endå ut som ett slakt. Annars brukar ju det vara min hjälp. Men tydligen inte flera dagar i rad den här gången.

Så. I morron väntar fotbollskväll på åbygård, eller film med perssons pack och sändy. beroende på väder och vind. 

fan. jag är så jävla tråkig nu för tiden att jag dör. jag där själv för min tristhet. 

ps.

Måndagsbarn.

Korv och makaroner. Ljudbok. Dimma. Pez-godis. Stugan.
Lika bra att ta det lite lugnt. Snart lär jag hem och städa, städa, städa. Och börjar sortera upp lite vinterkläder.
Flytten till Oslo börjar närma sig. Man borde ta sig i kragen, har ringt Folksam idag åtminstone. Men inte blev jag så mycket klokare för det, någon ny försäkrning fick jag inte. Nehe, strunta i det då. Satmara.
Får ta nya tag imorgon.
Förresten imorgon. Kollektivet, vad händer??
Jag är ledig och kan behöva aktiveras, rastas lite. Jag står ju helt utanför sociala uppdrag (läs: pojkvän) den här veckan.
Så jag tänkte återgå till att vara social.

Hör av er.

/S.

Det närmar sig...

Jag har börjat packa. Min garderob, kände att det var läge att börja där.
Har packat ner kläder i tre sopsäckar och en flyttlåda, och fortfarande ser garderoben nästintill orörd ut, helt sjukt. Vet inte vad jag lever i för liten värld som tror att allt detta kommer rymmas i min studentetta på typ 45kvm. Lägg sen till kartongvis med skor, väskor, sladdar, hårsprayer och annat skit som också ska rymmas.
Ska bli en rolig syn att se allt på plats i lägenheten.
För det står inte på, snart är jag där, på plats! För nu är det dags, äntligen!

the bluest eyes in Texas

Arbetet kallade även idag, även om jag var mer som en zoombie än en människa idag, någon fick ju traska ner till Subban vid elva tiden igår för att stänga. Vem var inte du, det var jag. Men nu är det måndag, ny vecka nya tag, och även jag börjar att se slutet på min tid här.

Två veckor kvar, sen tar jag mitt pick och pack och säger "hej Norrland, har ni saknat mig?" Och, det vet jag att de har, de älskar mig där uppe, allra helst i över torneå, där är det pure love. Och visst, jag har saknat dem också. Älskade norrland. Två veckor planerar jag att flanera där uppe, i ett zick-zack mönster, vi vänder nog hem när vi gjort Kiruna.

Jag har ju lite saker som blivit som traditioner på dessa tripper, numera kan vi ju dock stryka att hälsa på JR i Kramfors, då hon faktiskt flyttat hem. Men andra to do things under färden är bla: Fjällräven outlet i Ö-vik, super thairesturangen i Luleå, tillsammans med Tallkotten svåra beslut att ta där, i Luleå måste man även ta en prom/jogg efter vattnet så fint på nätterna, i Ö. Torneå måste man bara stanna för att se hur fint det är, underbara Över Torneå, Sundsvall är det alltid depå påfyllning på Max, i Gällivare har dom en grym streetshop och i Boden ligger fikat på topp. Härligheter!

Känslan när man har släpat ner väskan som väger på tok för mycket och sitter placerad i världens minsta bil redo för färd, och när bilen rullar ut från Gävle och man vet att man har flera dagars bilåkande och diverse städer att besöka är så härlig. Jag älskar att lämna den här staden, men framförallt älskar jag känslan av att vara på resande fot hela tiden, och varje dag komma till nya städer. Underbart var ordet.

Men först, så har jag två veckor kvar här. Två veckor kvar med kollektivet, för när jag kommer hem från norrland, då är Lina borta för 3-5 år och Emelie på obestämd tid. Och Sändy är i Norge förhoppningsvis.


Norrland från sin bästa sida.

Sunday, bloody sunday

Ja, om våra bravder igår har ni ju redan hört, igår var det Ems tur att göra bort sig, vi brukar nämligen dela på den uppgiften. Men igår gjorde Emelie det med bravur, det kommer förmodligen stå sig rätt länge, förhoppningsvis längre än den tinitus light som jag fick på kuppen när hon vrålade något ohörbart i mitt öra innan hon försvann. Jag tror det var något i stil med, gjortbort, pinsamt och dör.

Träffade även på min arbetskompanjon igår, hon tog taxi till jobbet idag, sen har vi pepprat ögonen med clear eyes. guld! 

Nu är jag slut som artist efter gårdagens mycket trevliga middag hos packet med tillhörande utgång och ett åtta timmars arbetspass som innefattade att tömma hela jävla frysen eftersom den tyckte det var dags att gå in i väggen idag... Ett helt frysrum skulle tömmas, och jag var tydligen kvinnan ämnad för det. 

Men nu, en dusch senare och lite vila, så skulle jag nästan kalla mig själv för homosapiens igen.

Så. Lev väl. Eller, tja, varför inte. PUSS!




Dawn of the dead

Idag är jag inte värd att kallas människa. JAg är så sjukt trött att jag knappt orkar hålla ögonen öppna.
Nattens bravader har satt sina spår, man är ju inte en van krogräv längre. Man är ju mer en newbie.
Herregud.
Dagen har bjudit på princesstårta- mamma fyller år. Och jag har knarkat i mig kaffe och cola för att piggna till men det fungerar inte speciellt bra. Behöver en riktigt fet middag och en kärleksfilm sedan så är man på banan igen.
Fånga dagen hörde jag någon säga i morse, men va fan.

Jag har till och med ont i mina fingrar och axlar, snacka om otränad för jobbet.

Sådär, jag behövde bara klaga lite.
Mamma kommer med en leverans godis och filmer snart, äntligen!!
Om man ska bli människa någon gång innan torsdag så behövs det.
Men egentligen ,vad gör det. Jag har semester. lalalalala.

tack för mig.

Pinsamt

Igår, klockan 17.02 satte jag mig på en buss som eskorterade mig ut till min hemort, Älvkarleby. Där vankades det middag, en fruktansvärt god, hemlagad pizza. Troligen den bästa jag någonsin stoppat i mig. Vi släckte törsten med vin och klockann 22 kom bilen som skulle ta oss till tågstationen, en kvart senare hoppade vi gladeligen på tåget som senare skulle visa sig vara ett för oss gratis transportmedel. Så långt är vi med, och ni med va?

Vi anlände till staden ungefär halv elva och i regn och rusk försökte vi ta oss in till centrum, gjorde en del stopp vid bankomaten, citykiosken och annat, ni vet såna ärenden som brukar vara nödvändiga innan man ska ut. Träffade  på allt möjligt folk och gick sedan mot suncity. Ja, igen. Och ja sändy, en av dina teorier om varför vi dissade cava stämde nog rätt väl in faktiskt. Väl inne hände mycket konstigt. Saker som idag har gjort fylleångesten värre än på länge, och därmed är den vanliga söndagsångest en olidlig. Jag är så dum. Jag är så dum.

Lyssna på det här; vi står på dansgolvet och dansar, josse och karin är vid min sida. Alex står på sidan om och dansar som vanligt inte. Så kommer det en blond, ganska kort tjej och går förbi mig, jag min dumme fan tror att det är karin, jag inte bara tror utan jag är helt säker på att det är karin. Så jag sliter tag i henne och typ drar henne till mig på något konstigt sätt, tänkte väl att vi skulle dansa lite. Denna stackars tjej vänder sig om när hon är, låt säga "ganska" nära mig, sätter upp en hand som för att heja och ser oförskämt rädd ut. "Hejhej" säger hon och gör mig medveten om att jag precis har skämt ut mig. Det var inte Karin! Så för att lösa den situationen så säger inte jag någon självklar kommentar som "men oj, ursäkta, jag tog fel på person, jag trodde du var någon annan. förlåt" Nej, istället skjuter jag henne ifrån mig fort som bara den (nästan knuffar bort henne) och drar tag i alex, skriker något i hennes öra som varken jag eller hon kunde höra och springer iväg. In på toan för att verkställa självmordsplanerna men gjorde istället behov nr 1 och gick sedan ut därfrån igen. Letade efter mina kompanjoner men hittade bara en, de andra hade tydligen dragit.

Är inte detta fruktanvärt pinsamt?! Tur för mig att jag snart reser bort, och jag hoppas innerligt att jag blir borta länge.

Ja ni, så det kan gå. /Em

When love takes over...



Hemma efter en grym premiärkväll på CAVA. Dock syntes inte någon i kollektivet till, man kan undra vad som hände med dom. Troligtvis tittade dom för långt ner i flaskan, eller så lockade de snygga killarna i baren på Sun city lite mer.

Äter havregrynsgröt och kroppen skakar av trötthet. JAg är slut som artist för den här gången.
Känner för ett long distance-call till Turiket, men inser att det inte är värt det. Men som ni vet, when love takes over- då är man förlorad.

Nu måste jag stänga ner dumburken, tvåtta bort sminket och sova. Våldta sängen.

Puss och god natt.

Hurtful

Kom hem från Åbyvallen för ett tag sedan, Valbo mötte IFK och vann, så jävla skönt. Marre satt först en straff i första halvlek, sen i andra fick hon in en till, dock inte på straff. Hur som, 2-0 vinst, och sällan har en vinst vart så skön kan jag tänka mig. Viktigt! Ikväll vankas lagfest som jag inte kommer att bevittna, men jag antar att jag springer på vissa i dimman sen. 

Ikväll har även Cava premiär, Emelies Cava och med våran egen bartender i baren, Sändy. Självklart kommer kollektivet - Lina som naturligtvis blivit "sjuk", att titta in. 

Förövrigt har kollektivet splittrats idag, Lina är ju hemma och "sjuk", Em har dragit sig ut till sin gamla hemby Älvkarleby för födelsedagsmiddag hos Karin. Jag och Sändy ska alldeles snart åka till Packet, alias Sofie för födelsedagsmiddag och fest. Eller ja, Sändy lämnar tidigt för att hon ska jobba. Men förhoppningsvis så samlas vi i natt vid någon bar, men säker kan man ju aldrig vara. 

Så. Där har ni lördagens dagens dagens. Hoppas det räcker så, för nu ringer Sändy och vill plocka upp mig för färden mot Hemlingby. 

Vi ses i dimman!


Idag spelar kollektivet

Följande låtar till Sofie.




 

Grattis i efterskott Packet!

/ Kollektivet.

Skit.

Hemma i de södra delarna efter jämtlandsvistelsen. Otroligt skönt.
Möts av bajs på golvet i mitt rum, jag hatar mina katter.
Min kropp skriker efter sömn, verkligen skriker. Men jag lovade i ett svag ögonblick att jag skulle hämta mam o pap vid bussen. Så jag lär vara vaken ett tag till.
Glömde dock kvar min kudde i nälden, kul. Nu måste jag ju sova på dom mest osköna i hela uppland. Kul. Verkligen.

Nej fy fan. JAg är som Alex sa tidigare, lite stel idag.
Jag måste fixa det.

God natt världen.

Sällskapssjuk

Jag känner ingen människa som är så sällskapssjuk aom alex. Så fort hon inte har något exakt inplanerat i kalendern får hon ett nervöst sammanbrott, ringer runt till hela telefonboken, trackar alla på msn, blir sur om man inte har tid att prata i telefon fyra timmar om dagen och använder då sin "tycka-synd-om-mig-röst" och utbriser "jag har tråååkigt" för att försöka få lite medlidande. Så då blir en annan tvungen att leka mamma ett tag och spottar fram en massa förslag till aktiviteter för det stackars barnet. "Men du kan vä'l läsa en bok då?" Stackars alex svarar då: "Nej, det är tråkigt". "Men städa lägenheten då, det behövs ju alltid, så slipper du göra det nån annan dag?" Men det brukar oftast inte heller vara något hon är intresserad av. "Men plugga lite teori då, du ska ju ta körkort snart" men nej, det förstår ni, det är ju det tråkigaste som finns. "Rita, blogga, promenera, se på tv/film, alla mina förslag brukar vara förgäves.

Och då är det inte lätt eller. Hon vill heller aldrig vara själv. Något som jag kan tycka  är fruktansvärt skönt. Bland det bästa som finns vissa stunder. Nej, då förstår ni, då kryper det i alex kropp och hon måste ragga upp någon som kan göra henne sällskap. Och då är hon villig att göra vad som helst för att personen i fråga ska erbjuda sitt stöd, hon handlar godis och bjuder på mat för att locka någon av oss andra i kollekivet.

Men hon har ju stefan i alla fall, så hon är ju aldrig helt ensam.

/Em

Jag & Henke gör helsingborg.

Kollektivet har gjort det igen, gjort det vi kan bäst.
Ätit mat, ätit lite mer, pratat om allt och inget, nästan blivit osams, blivit osams, ätit lite mer. Det är ungefär så våra kvällar ser ut tillsammans. Men det där med osams var kanske att ta i, oense åtminstone.

Blev en kvällsprommis mot alderholmen och Gävles numer enda stolthet "marinfestivalen",det bästa som hänt staden enligt Bertil Turesson, 57 år från Storvik. Ikväll var det Di Leva som var dragplåstret, förstår ni storheten i det?
Vi träffade på Herr och Fru Wesslèn som var i fin form båda två.
Herrn i familjen upplyste mig om att jag framöver ska bo i samma stad som självaste Henke Larsson.
Henke Larsson och jag gör helsingborg i höst, kan ju inte bli annat än succè?! Jag blev redan väldigt taggad, jag hade nog inte förstått storheten i detta innan kalle informerade mig om det här. Men nu vet ni!

Sedan blev det hojjen hem, cyklade alderholmsvägen hemåt till tonerna av Di Levas fantastiska stämma.


Em har bokat biljett också,bara sådär. Jag blir STOLT, förbannat skoj kommer hon ha. Avundsjukan kom krypandes ganska snabbt, men henke+helsingborg kan ju knappast bli fel det heller!


Mys med kollektivet

Kollektivet har myskväll, och här snackar vi myskväll alltså. Det var inte meningen att jag skulle vara med ikväll, hade egentligen lite annat för mig, men på väg hem från stan bestämde jag mig för att överraska mina vänner och så fick det bli. Dom blev såklart helt överlyckliga och hoppade av glädje, glädjetårarna sprutade åt alla håll och kanter, och jag är glad att jag någon gång kan gädja någon annan, det gorde jag för övrigt inte på jobbet idag. Jag tog för ett ögonblick fram min allra bitchigaste sida idag och fräste av någon som gått mig på nerverna i snart tio veckor. Nu behöver jag inte längre spela trevlig, för nu ska vi inte jobba ihop så länge till.

För att uppdatera er om vad som händer i kollektivet just nu så kan jag meddela att lina och sändy sitter i soffan och har genomgång av sändys mobil. En rosa samsung som lina är sugen på, hon är mest facinerad av "burrandet" som blir när man trycker på knapparna. Hon frågar i denna stund ut oss alla om vilken färg hon ska ha på den, rosa eller grå. För mig är valet självklart. ROSA för i helskotta! Själv är jag nöjd med min tillfälliga mobil som jag har så länge min är på verkstad. För lyssna på det här, det är åtminstone färgdisplay. Inte alla som har det inte....

Alex sitter i sängen med en dator i knät, likaså jag. Jag håller på och kryper in i den lilla minidatorn som alex har köpt åt oss. Det är så fruktansvärt små knappar och mina fettofingrar är inte skapta för detta tangentbord. Hur som helst, datorn fukar och det är ju rätt trevligt att vi kan sitta med en varsin dator, socialt på något sätt....

Nej, nu ska jag börja fundera på en hemgång. Mina vänner funderar på att köra en di leva....

God natt och trevlig helg!/ Em

Seså


Oops!... I did it again

Läser på aftonbladet att juice och läsk kan vara lika farligt för våra inre organ som alkohol. Och det tycker jag är intressant. För några år sedan fick vi cancer av chips också, minns ni det? Man blir dålig av allt, och allt är farligt. Men just det här med läsk och juice finner jag extra festligt. Betyder det då att jag kan dricka en drink till frukost istället för min apelsinjuice? Och när jag går ut och äter och dricker fanta så kan jag lika gärna köra på vin eller en öl? Storstark som det så fint heter.

Det är ju underbart, tänk att börja dagen med två drinkar istället för två glas juice. Wonderful, eller vad säger ni i kollektivet? Kan inte detta bli jävligt bra? Numera kör vi helt enkelt på alkohol, om ändå läsk och juice är skadligt.

Ni kan läsa om den här nya forskningen HÄR!




Snus och läsk var tydligen boven här.

(tur att mina vänner inte dricker läsk och snusar...)

Ni är så jävla fula!

Egentligen, kan ni ju alla erkänna att ni känner precis som jag. Och det är så jävla trist, tjejer som klagar på hur de ser ut, näsan är fel, munnen för stor, tandköttet syns när de skrattar. Magen är för stor, låren är värre än Kim Källströms och arslet får med nöd och näppe plats på bussittsen. Och? Är ni fruktansvärt fula så vet ni om det, långt där inne, och då vill ni väl knappast ha det bekräftat? Då går ni väl inte runt å frågar "visst är min näsa hemsk?", "Visst är jag tjock?".

Nej, men ser ni hyffsade ut så vill ni bara att folk ska säga huuur jävla snygga ni är, och det är ju hemskt i sig det också. Är det inte roligare att bara få höra det? Måste ni vara sånna bekräftelse horor? Seriöst, jag blir så jävla less.

Så här har jag och min syster ställt upp detta faktum en gång i tiden.

30% av Sveriges befolkning är fula, fula, okej?
60% av Sveriges befolkning ser okej ut, inget man tittar extra efter, ingen man lägger märke till, men man behöver endå inte skämmas för att känna dessa.
5% av Sveriges befolkning är fina, man slänger en extra blick över axeln på dessa.
3% av Sveriges befolkning ser förjävliga ut, er tycker man nog mest synd om, den här är den gruppen som växer mest också.
2% av Sveriges befolkning är riktigt jävla vackra, man tappar nästan andan och stirrar ögonen ur sig när dessa behagar visa sig. Och förutom mina vänner i kollektivet har jag nog sett max 10-15 st av dessa i mitt liv.

Det blir inte bättre än så, så risken att du är riktigt jäkla vacker är inte stor, men du behöver inte vara ful för det. Allt handlar bara om att acceptera sin fulhet, då kanske man till och med blir lite snyggare.

Men face it, du ser ut som skit. Så är det.

En parantes.

KOLLEKTIVET. Ni tillhör den där 2% skalan, men det fattade ni väl redan. Jag umgås inte med nötter och skitpåsar. Så ni är väldigt noga utvalda ska ni veta. Känn er hedrade.

En dagensdagens tack.

Så. Well well. Hursom. Idag är det den stora dagen då ärtsoppstorsdagen (eller trosdagen som vi kallade den förr) är över, i morron är det som bekant lördag och då vet ju alla vad som händer - fest. Så långt är ju alla med, på torsdag äts det ärtsoppa och på lördag är det fest. Men fredagen då? Just det, idag är det fredag, och jag ska härmed berätta för er vad som sker denna fredag.

Först och främst ska jag jobba, jobba och jobba. Min plan är att gå en timme tidigare, och jobba in lunchen så jag hade som plan att lämna byggnaden 14:02, då ska jag hem och snabbstäda lite, dammsuga och sånt där tråkit ni vet. Sen har jag hört att en person som vänligt men bestämt sagt att hon inte vill flanera i bloggen komma förbi kollektivet och hämta sitt pick och pack. Efter det väntar jag med spänning på att norrlandsjäntan ska komma med tåget, vilket bör rulla in några minuter över sex. Och sen förväntas även Bomhus finest att anlända i trakterna runt samma klockslag.

Och, som ni kunnat läsa tidigare så förväntas maten stå på bordet, filmen ligga i spelaren och godiset uppdukat, ljusen tända och varsinn filt ligga i soffan och vänta. Nu får vi väl se hur det går med det, för känner jag mina vapendragare rätt så skulle ingen, förutom jag då, bli nöjd om jag på egenhand får välja film på hemmakväll, och skulle jag köpa deras mat så skulle det också bli ramaskri.

Dresscode för kvällen är stränga order mjukisbrallor, man får inte kliva innanför vardagsrumsdörren utan mjukisar på. Alkoholfritt är det också, och känner jag oss rätt så kommer vi att somna i soffan innan klockan hunnit slagit nio. Den enda jag oroar mig för, är Lina. Hon har nämligen haft syjunta hemma i sin ensamhet i en vecka nu och risken är att hon är utvilad, vilket man inte kan beskylla mig för. Sändy har ju åkt tåg halva dan och man blir trött av sånt.



denna idolbild finns även inramad på väggen hos fr. Wesslén.

ps...

Paper planes

Imorgon lämnar jag det förbannat kalla jämtlandsskogarna igen. Kliver av tåget vi sextiden och då ska jag gå de fåtal hundra metrarna till hantverkargatan för att möta värmen innanför dörren. Jag hoppas då att maten står på bordet, godiset är inhandlat, fantan är på kylning och filmen är i dvd-spelaren.
Myskväll for sure, -1.
På lördag stundar födelsedagsmiddag och sen ska jag göra comeback bakom baren. Gud vad jag längtar.
Cava har premiär!
Vi ses väl där?
Jag dör av längtan.

Sen börjar allt jobbigt, som egentligen inte är så jobbigt. Fixa inför avskedsmiddag, se till att karln inte dör i turkland och fixa allt innan Oslo. CV, börja småpacka och så vidare. Kul jul.

-nej, nu går jag och dör en sväng.

peace

Effektivitet

Jävlar i min lilla vad jag har gjort saker idag. Först jobbet då, sen raka vägen till körskolan och när jag var klar där så gick jag hem och var skitsur över hur trist livet var i nån timme, sen åkte jag hem till Skutskär en sväng, och faktiskt, så fick sig även Älvkarleby ett besök dagen till ära. Nu har jag precis kommit hem och slagit mig ner i soffan, hunnit äta lite har jag också gjort. Bra där.

Nu ska jag bara duscha och sen är jag redo för John Blund, dock ska jag se några program på tv:n först var planen. Men, jag brukar ju även tänka såhär, har jag inget bättre för mig så kan jag ju lika gärna sova. Eller?

I morron är det fredag. Chillfredag med kollektivet -1. Btw gillar jag när vi säger kollektivet +/- och antal, låter soft. Haha ;)



Ps. Om du vänder dig om?

Ibland får jag extrema snilleblixtar

Och idag var inget undantag. Jag har nämligen kommit på ett par grejer. 

För det första är jag en rastlös person som hatar att inte ha något att göra, och det är på gränsen till att jag avlider av tristess var och varannan dag. Det är inte så jävla bra alla gånger, och idag var en sån dag då det var extremt. Jag har telefon terroriserat de flesta jag känner, och inte känner med för den delen. Det roliga i det hela är att dom som verkligen känner mig vet hur jag är, och kan på ett snällt sätt säga till att de inte orkar eller har tid att prata om livets alla onödiga saker. De som inte känner mig så bra vågar helt enkelt inte göra det, och det är ju synd för dem, för då får det ju höra alla möjliga utlägg om allt och inget. Stackrarna.  

För det andra, jag var i mina glansdagar en hej dundrare på att byta mobilnummer, jag hade en form av skräck inför faktumet att många människor hade mitt mobilnummer, en skräck över att veta om hur många som kunde nå mig när som helst, som bara utan vidare kunde ringa rätt som det var, det betydde panik för min del. Så jag böt mobilnummer, låt säga var tredje månad för att slippa känslan av att alla alltid kunde nå mig. Nu har jag kommit på att jag har haft det här numret i över två års tid, nästan 3 vid närmare eftertanke och det, om något, har satt griller i mitt huvud. Jag rensar min telefonbok på mobilen titt som tätt, men tänk alla som har mitt nummer, jag kanske har 70 nummer i telefonboken, tänk då att det kanske är över 100 stycken som har mitt? Tänk om... Det gör att det är över 100 stycken som även kan ringa fel, när som helst. Det gör att det är 100 stycken som kan nå mig, precis över allt, och det är även dessa 100 som kommer att förvänta sig ett svar när dom ringer. 

Så, till ämnet. Det jag egentligen kommit på idag är att jag hatar att vara själv, men kan inte bestämma mig för om jag ska träna på det eller ej. Det andra är att jag borde verkligen få tummen ur och byta mobilnummer. Något har ju gått käpp rätt fel när jag för första gången kan mitt eget nummer, det om något borde väl vara en signal om att det är dags att byta?

Sagt och gjort. Jag byter nummer. Fuckers, suckers och alla ni andra, snart kan jag vara lugn över att ni inte kan nå mig.

Och först då kan jag andas ut.



från fabriken

Nu slutar jag snart. Äntligen. Min kollega gick just och om några minuter lämnar även jag fabriken några timmar för att i morgon ta mig tillbaka och jobba min näst sista fredag. För den här sommaren i alla fall. Nästa fredag vid den här tiden har vi precis bjudit på tårta. Förmodligen köpt på ica maxi. Och vi är troligen på väg till förrådet för att lämna tillbaka våra arbetskläder. Vi har tagit farväl av våra kollegor, kramats lite med de som vill det och skakat hand med andra som inte vågar ta steget att bjuda på en kram. Låter det inte fantastiskt. Jag trivs med det här sommarjobbet, men det ska bli otroligt skönt med lite sovmorgnar igen, och framförallt ska det bli skönt att slippa söndagsångesten. Snart är det återigen helg hela veckan mina vänner!

Nu kan jag nog gå och byta om...
Tack och hej!

Dude, where is my girl?

Igår när jag var påväg hem från staden så fiskade jag upp mobilen ur fickan och såg att jag hade några nya meddelanden och några missade samtal, ett av meddelanderna var från våran kära vän Sixten Blixt, och det stod följande " HelloDarling! Jag är i Korfu, Grekland nu :D Kommer hem på fredag, hittar gärna på något i helgen, vad händer? Puss!"

Och det var väl ett rätt trevligt meddelande? Ett annat var från min andra kära vän, Ems.
"Va fan är du? Kom hem pronto eller ring mig."

Inte fullt lika trevligt, och min första tanke som for fram genom hjärnbalken var, apropå att vara gift. För så kändes det, som ett halvkasst, rent ut sagt dåligt gamalt äktenskap som var påväg utför, där ena parten inte gillar att den andre är ute och ränner klockan sju en onsdagskväll.

Jag ringde upp Em och det visade sig att hon var hungrig, så vi tog oss till ica för att köpa en mycket exotisk måltid i form av korv och makaroner (Lina, du missade), sen låg jag på köksgolvet i en halvtimme och önskade att jag inte blivit född, medans jag lyssnade på Ems framtidsplaner.

Så, min fru ska alltså lämna mig för spanjorer, hur tror ni de känns? När man inte räcker till, när det spanska karlarna lockar mer än mig och mina måltider bestående av korv och makaroner? Ja, det var slutet på det gamla äktenskapet, skiljsmässan är ett faktum.

Förjävligt var ordet.




Mormor...

A - Jag har beställt en ny mobil nu, så jag hör när folk ringer.
M - Vad bra, jag skulle också behöva köpa en ny, vad har du köpt för någon?
A - En sån som jag har, iphone. Garantin hade ju gått ut så det var bara att köpa en ny...
M - Jaha, men du, är det inte dom som brukar sprängas?

Ja, vissa läser tidningarna på lite för stort allvar. Herregud, jag minns det som om det var igår när en Nokia 330 sprängdes.


I don't do planering.

Jag har två veckor kvar på jobbet, sen har jag två alternativ.

Alt. 1. Eftersom jag inte haft mer än 3 dagars semester i sommar, och knappt en ledig helg, så flyr jag ut till Hedesunda skogarna och lever som en eremit i en, kanske två veckor. Så länge jag klarar av det. Vilket inte brukar vara alltför länge, så saknaden av butiker, mataffärer och människor brukar blir stor efter en vecka. Saknaden av internet brukar komma efter någon dag och eftersom jag är så in i helvete mörkrädd så vågar jag inte sova ensam i huset nere vid sjön så jag belägrar pappas soffa, vilket gör att han kommer att ha tröttnat på mig efter två dagar, när jag skickar upp honom till hans sovrum vid 11 på kvällen för att jag vill sova, och sen kliver jag inte upp innan 11 på morgonen, vilket gör att han varken kan lyssna på musik eller titta på film, då jag hatar att bli väckt. Ibland släpper han dock in ett djur eller två som väcker mig för att han ska slippa ta den smällen, och jag lovar, det är inte så jävla charmigt att bli väckt av andnöd för att en katt lägger sig över ansiktet på en.

Alt. 2. Tar mitt pick och pack och gör det jag gillar bäst - flänger. Landet upp och ned med mamma och hennes kollektioner. Det norrländska skogarna kallar, och det lite större städerna söderöver. Jag vet. Jag älskar att åka bil långt, jag älskar att inte vara hemma och jag älskar att bara åka, åka och åka. Se nytt. Även om jag nu mer eller mindre kan den där norrlandssvängen utantill. Men jag älskar känslan av att städigt vara påväg. Dessutom är Torneälven fruktansvärt fin i höstskepnad.

Så. Jag vet inte vad jag ska göra, men en sak är säker. Jag längtar dit oavsett.



Hit the road Jack...

Onsdag.

Håll i hatten, om 28 minuter går min buss och jag sitter redo för nya utmaningar allra redan! Jag väntar in, hör ni, väntar in bussen! Vart är världen påväg kan jag undra?

Hittils idag, har jag inte känt av någon träningsvärk, men jag har heller inte satt mig själv så mycket på prov heller, det kanske kommer under dagen. Hur som.

Idag är det onsdag mina vänner, sen är det bara torsdag kvar. Sen äre freeedag. Jag tror jag kör en Ems på fredag, en lugn hemmafredag. Packet ändrade nämligen sin födelsedagsfest till lördag och då jobbar ju jag som bekant. Hur som, en lugn fredag med lite film och lite ja, chill? Funkar det så? Skulle vara skönt känner jag just nu, men som alla andra planer kan ju även den här ändras.

Jag fryser, har inbillat mig att man sover bättre om det är svalt. Funkar utmärkt så länge ett täcke är med i bilden, sen blir det värre, nu är det mycket värre.



The simple life

God kväll.

Sitter upp i metropolen Nälden just nu. Vädret är som vanligt skitkasst, jag hatar det. Samtidigt så är det ett jäkla lugn man infinner här ute på landet. För vi är så mycket ute på landet att det är jobbigt.
Nog för att Skutskär kan kallas landet, men det här. Herre!
Dagen har inte innehållit så mycket, Henrik och Frida kom förbi så vi har spelat kort och ätit äppelkaka och hemmagjorde marränger. Skoja min doja vilka goda.
Bortskämd med sötsaker blir man, inte mig emot. Men mina snyggjeans emot.

Imorgon blir det en sväng på stan och sedan kräftskiva med alla kompisar. Bara killar, fatta man ju.
Jag fick idag inhandla kräftor, och vad äter man då till? Vi gick runt på ICA som fån och bläddrade bland hyllorna.
Sallad! Sallad är alltid bra. Bröd! Ännu bättre! Vitlökssmör! Kanon.
Sen var vi klara. Lyxigt.

Nu ska jag leta hemresa, den kommer göra min ruinerad.

God natt.

Life of Alice

Hemma efter en match, ja, alltså, en fotbollsmatch, tro för gudsskull inget annat nu. Haha. Jag är för trött för mitt eget bästa också, det känner jag ju. Men jag har duschat och nu väntar bara sängen. Men, först tänkte jag uppdatera er oskyldiga om läget, eftersom min gamla mittfältare Sändy inte behagar svara uppe i det mörka norrländskaskogarna där hon förtillfället kan synas. Nått knas på linjen kanske...

Hur som, jag var dålig, hade noll tajming och var fegare än vad jag brukade vara. Känner ju att jag inte vågar, jag har inte förmågan att bedöma längre, vilket är så trist när man ser det själv. Med min osäkerhet och beslutsångest så ordnade jag även en straff åt Gif, bra jobbat där Alex! Mycket, jag gör mig själv så jävla stolt ibland.

Men, Sändy, om och när du läser det här, jag tog den jäveln. Jag körde som jag alltid gjort, på mitt sätt, och jag tog straffen. Skönt, att jag kunde reda ut min egen skit för en gång skull. Och då stod det 0-0 i matchen. Första halvlek, skön...t!

Sen i andra släppte jag dock in ett mål, ett riktigt snyggt ett också. Bortre krysset i en kontring, 2 mot H som ensam back och sen jag som är osäkerheten själv, hade jag rusat hade jag förmodligen tagit den innan anfallaren. Men feg som jag är så gjorde jag det inte. Bajs. Men, vi gjorde tre mål i matchen så vi vann, även om det satt långt inne. Bra där!

Så. Nu ska jag sova. 

Fridens!

Syjuntan calling!

Nu så.
Förhoppningsvis har jag jobbat mitt sista pass för den här sommaren, detta gjorde jag i söndags. Det måste såklart firas. Vi samlade ihop kollektivet +1, det blev dock varken waynes eller korv&makaroner. Donken/sushi var det på menyn idag, och som vi firade! vi hann knappt svälja sista tuggan innan emelie rotade fram både det ena och det andra i alex gömmor, glass och chokladsås åkte fram!

På mina två hitills lediga dagar har jag inte hunnit med alltför mycket, lite lagom fixande sådär.
Idag satte bror min lite eld i baken på mig så jag beställde blanketter från csn så ja får mitt lilla bidrag i höst,bra gjort 1.
Har också varit ner på jobbet och lämnar fika, bra gjort 2. Hembakad björnbärskaka med egenodlade björnbär,
bra gjort 3. Mycket uppskattat!

Ikväll har syjuntan kallat till samling igen, här ska det pysslas, fikas och mest kanske skvallras- det som är roligast!

Kan också meddela övriga kollektivmedlemmar att jag har hört av wesslenskan från norrlands djupaste skogar, hon lever och mår fint, dock spöregnar det. Men vad kan man räkna med?

Lisbeth Salander syndromet.

Jag hatar när det ringer människor vars telefonnummer jag inte känner igen. Hatar. Och det är inte alltid jag behagar att svara när dessa okändlingar ringer. Doltnummer svarar jag nästan aldrig på, om jag inte vet att ex. mormor (som har skyddad nr) ska ringa. Telefonfobi, lite kanske. Men nu till det roliga i det hela.

Om någon ringer med ett nummer jag inte har inlagt i min telefon, och jag inte svarar, kan ni nästan ge er fan på att jag inom 2 minuter vet allt om den personen. Då startar nämligen min hjärna att gräva information som Lisbeth Salander i en mordutredning. Jag kan ta reda på allt, men det första är självklart namn, adress och personnummer. När jag har det klart för mig kan jag andas ut lite, och rota fram ännu mer info för att ta reda på varför denna person kan söka mig. Hittar jag ett samband så är risken större att jag svarar om personen ringer igen. Hittar jag absolut ingenting som jag känner minsta värde för, så kommer jag förmodligen inte svara nästa gång heller.

Och, det är helt sinnessjukt hur mycket information man kan få fram genom en dator och några telefonsamtal, jag kan få reda på adress, personnr, om personen är gift, har barn, bil, vapen, hur mycket personen tjänar och om han/hon har större besparingar, är tidigare straffad osv... Jag får fram information om arbete och om den har eller håller på med idrott, i vissa fall.

Ni förstår. Det är de där journalistådrorna som sätter fart.

Sen ska man tillägga att jag väljer mina kontakter i telefonboken med omsorg, det tog ex. 3 år för Em att få vara med. Bara en sån sak. Dessom hotade hon in sig.


Jag tränade igår...

Och det har jag fått lida för hela dan idag. Träningsvärken känns av, i rygg, mage och armar. Men framförallt armarna. Och då var det en av de lugnaste träningspassen jag vart med om, det säger väl en hel del om hur mycket jag tappat? Hur som helst, jag gillar att kunna träna ibland, jag älskar laget känslan och ja. Lilla familjen.

Det som dock är synd är att jag själv känner hur lite jag orkar och hur lite jag klarar av, slänga mig efter en boll kan jag ju bara drömma om. Men, det är endå roligt, på något sjukt sätt.

Hur som. Det höstas för Westergren. Jag gör en otippad comeback idag, en engångsförteelse,  på Strömvallens konstgräs, och för motståndet står GIF, eller Gefle IF, välj själva.

Och, svar ja. Jag har vart nervös sedan i lördags när Perra ringde...

...and here we go again...

Ibland gör vi dumma saker, right? Ibland gör vi saker vi inte riktigt tänker oss för innan vi gör, vi bara gör. Eller borde jag byta ut detta "vi" i föregående mening till ett "jag"? Det kan vara så. För jag har en jävligt bra egenskap ibland, jag kan helt enkelt koppla bort min hjärnas alla defensiva egenskaper, så som att fundera, tänka och tänka efter före. Jag bara gör.

Det är inte alltid så jävla bra. Men, för stunden fruktansvärt roligt. Och skönt. Men sen när det roliga är över, så brukar dom där bortkopplade mekansimerna göra sig påminda och jag tänker, hur i helvete tänkte jag nu? Och jag finner alltid svaret detsamma - du tänkte inte alls lilla vän.

Och i de stunderna, just då. Lovar jag alltid mig själv att tänka efter före nästa gång, och för alltid. Sen när det kommer en sån där stund igen, där man bör tänka till lite, så skiter jag i det igen och... here we go again.


Oh, Lord! Forgive me them Saturday nights
They'll make you do things you'll regret for the rest of your life

Sthlm fashionweek.

Mamma ringde. Hon är på sthlm fashionweek. Jag vill också vara där, ute i Nackastrand och ligga på soltaket och filosofera. Inne i mässhallen och spana, äta räksallad och sätta upp det på Björn. Jag vill. Jag brukar. Äta middag på J. Bo på J. J!
Ta kvällspromenader längs vattnet och se Stockholm lysa upp. Lugnet. Paniken. Springa till Statoil för att köpa kvällens film, eller en tidning. Spendera döda timmar på Nacka forum. Låter det som om jag har vart med förr? Det har hänt...

Sen skickade Maria en bild på montern. Det är mamma som sitter och äter, och pratar med mig i telefonen. Annars så. Välkommen hösten, för nu är du verkligen här. Björn har ingen sån där monter, han har ett rum, som dom alltid har kvar där ute.



KA of Sweden.

music and lyrics.

Inget mer Lily Allen på jobbet, K3 har nämligen lagt över sin musik på mp3-spelaren. Så nu försöker jag vidga mina vyer på musikfronten. Och det är med blandat resultat, det är ju rätt roligt när man inte vet vilket låt som kommer som nästa, och det har visat sig kunna bli allt mellan "girls just wanna have fun" med Cindy Lauper, Wu-tang clan, Killers och ja, TLC. Så, Som ni förstår är det inte vad jag brukar ha i öronen i vanliga fall. Men, det är faktiskt bra att vidga dom där vyerna ibland.

Så.

Måndag. Yeej!

Helgen. Rätt lugn faktiskt, jobbade natt i fredags. I lördags var det andra bullar, men med ett barn på halsen så blev det en lugn tillställning. För min del, nån annan löpte dock längre, inga namn nämnda, är förmodligen bäst så.

Igår gick vi till Boulongern för att få se på solen lite, men det gick inte så bra, efter en halvtimme gick den i moln och det började regna, så hemfärd och pizza. Sen åkte SATC på och rullade hela kvällen, boxen alltså, inte filmen. Halv fem kom en viss Lina inramlandes genom dörren efter att ha jobbat sin sista dag på H&M, en stund senare så kom även fröken Wesslén inbrakandes. Efter mat, dvs. donken och sushi så var vi på fötter igen och resten av kvällen bestod av att prata igenom lite av den stundande framtiden och leta hostel åt Em. Sandra som inte har haft en dusch hemma på cirkus två månader passade på att duscha. Vi halv åtta slängde dock Em in sin handduk och åkte hem för att sova.

Veckan ser helt okej ut, idag ska jag träna, i morron ska jag försöka mig på en mindre planerad comeback på det gröna konstgräset på strömvallen. Onsdag och torsdag har inga planer än, och på fredag har packet födelsedagsfest. Och självklart kommer kollektivet att närvara! På lördag jobbar jag natt och sen är det fan söndag igen.

Det går fort när man har roligt...

Och vet ni en sak? Det är bara 4 dagar kvar tills det är fredag! ;)


run, baby, run




Packa om och packa nytt.
Jag har ju i stora drag varit på resande fot de senaste månaderna. Nu är det dags igen. Finfina Östersund väntar.
Tillsammans med svärföräldrar, hund, syskonbarn, mygg och regn. Jag sätter en peng på att regnet kommer ösa ner när jag kliver ut på perrongen imorgonkväll. Lätt.
Kläderna ligger i en hög på golvet, bredvid väskan. man ka nundra varför dom inte är i...
Ögonen blöder och kroppen skriker efter sömn, men jag måste ta fram det sista och avverka två avsnitt Vänner- order från högre makter. Sedan får jag sova, äntligen.

Och imorrn hörrni, då ska jag spendera lite av mina skattepengar. LYCKA!

god natt kära vänner

Välkommen fylleinlägg.

Vi befinner oss i kollektivet, alla medlemmar utom lina. Jag vet inte vad hon gör, sändy har haft kontakt med henne och tror att hon är på typ middag. Otippat. Vi andra har fest idag, plus några utomstående, det är roligt. Dock dök det upp ett litet problem strax innan vi korkade upp. En schäfer blev inkastad i kollektivet. En valp, nu måste vi ta hand om denne istället för att göra massa annat.... nu måste jag uppdatera alla andrs

hejhej

Jobbisch...

- Hej, kan du jobba för mig på fredag?

- Hej, kan du ta mitt lördagspass?

- Du har inte lust att jobba åt mig på söndag?

jag blir. matt. schackmatt.

I'll never be with you.

...but I'll always be in a club with you...

Jag kan inte sova. Och det gör mig olycklig, jag vet ju att jag är så trött egentligen. Jag vet, men min kropp samarbetar inte med mitt huvud. Kanske får jag skylla mig själv för allt kaffe som slank ner igår kväll, det vill ut nu, om jag säger det så. 

Dessutom har jag pratat i telefon. Missat samtal från hemmet, även om dom hävdade att de inte ringt. Sure...

Så nu ska jag efter bästa förmåga försöka att trötta ut mig själv, kanske genom att sträckläsa, kanske genom att lyssna på sleepymusic, kanske genom något annat. Dricka varm mjölk har jag hört ska hjälpa, doesn't ?

Fan.

Hejsålänge.

03:55 No sleep

Hemma, i soffan. Det är så skönt att bara sitta här, framför mig har jag en tidning, och i bakgrunden strömmar Spotify musik. Det är fruktansvärt skönt att sitta och bara vara just nu, se lyssna efter en stad som sover, för Gävle är verkligen en sovande stad. Jobbet idag - roligt. Fan, jag hatar att säga det, men jag trivs så jävla bra där ibland. Verkligen som fisken. Idag var en sån dag, och det är verkligen så jävla roligt att bara stå där och försöka vara trevlig när kunderna är trevliga. Då gör det mig nada att jag dubbeljobbar en fredag.

Nu ska jag ta med mig Elin Kling och sova lite. I morron är är en ny dag, som jag har vissa onyktra förhoppningar om. Eller som en kund sa idag "det var föör länge sedan vi festade ihop nu". Och ja, det var det. På tok! 

Men, som en annan kund sa. Vi ses väl ute i morron. Och det hoppas jag, eller jag hoppas alla fall att jag går ut, att mina vänner tar sina tummar ur, och allt annat som stoppar dem med för den delen. Jag vill vara full, kalla mig fjortis, jag är 21 år fyllda och vill vara full i morron, är det verkligen för mycket begärt? Jag erbjuder en bänk, ett bord och en gräsmatta. Kom med erat underbart glada humör så gör vi en kanonkväll av det hela. Spik?

Karolina. Snart blir det frånvarorapport på dig. Om jag säger så.

Sleep tight!

Mitt dagens....

Hej, Em här. Jag sitter hemma och filosoferar lite, slappnar av och planerar för framtiden, planerar för hösten som står för dörren. Jag har planer, stora planer, men ingenting är väl egentligen spikat. Ingenting är bokat, även om jag önskar att så vore fallet. Stundtals får jag panik och kalla kårar. Klarar jag verkligen det här?! Andra stunder så ger jag mig bara fanken på att det ska gå. Det bara måste gå. Det är bara det att det är otroligt mycket som ska ordnas och fixas och jag vet inte var jag ska börja. Hur går man till väga med allt liksom?! Hur sjutton ska jag få allt att funka? Jaja, nog om detta som för många av er säkerligen bara låter som gåtor.

Fredagen till ära spenderar jag hemma. Vilodag, ni vet. Tråkigt tycker vissa, skönt tycker jag. Jag kan inte påstå att dessa vilodagar är speciellt vanligt förekommande i mitt liv, och har heller inte varit det, det senaste året i alla fall. Ja, åtminstone inte fredagarna. När man pluggar har man ju faktiskt möjlighet att ha en del vilodagar i veckan. Förutom de veckor då man har tenta då. Men fredagarna brukar sällan kallas för vilodag av mig, det är bara nu som jag gör ett litet undantag. Och förra fredagen också.

Jag har inte den koll på kollektivet som jag skulle önska idag. Alex vet jag var jag har, först kräftskiva, sen jobb. Sändy, hade visst några planer hon med tror jag. Typ mat och därefter lite härligt umgänge med perssons pack. Eller nåt sånt. Lina däremot känns som ett blankt papper. Har ingen koll alls, men jag vet i alla fall att hon skulle vara ledig idag. Kanske är hon på ännu en släktmiddag eller något, de verkar gilla sånt, hennes släkt. Men lina, om du läser det här ikväll och inte har något för dig, logga in på msn för sjutton, jag behöver hjälp och rådgivning. Än en gång....

Jaja, nu har jag gjort mitt för idag. Det återstår bara att tacka för mig och önska er en fortsatt trevlig kväll. Jag ska nu äta godis och dricka cola, för det får man göra utan dåligt samvete när man cyklar till jobbet varje dag, i ur och skur.

Hej på er!

Pippi jävla Långstrump

Två timmar kvar. Två timmar kvar. Två timmar, sen slutar jag. Och har semester i typ tre veckor! Gött är det!
Hem och grilla. Kyckling med tsatziki och majskolvar. Sedan till Perssons balkong för lite Azti. Slog på stort idag på systemet, handlade för 172 spänn. Vad gör man inte när finanskrisen klarnat?

Alex skickade just en förskräcklig bild på sig själv hos frisören, jag hoppas innerligt att hon skämtar. Annars kan vi börja kalla henne Pippi Långstrump.
Jag ber till gud att hon skämtar.
Mitt eget hår ska också ses över denna helg, tänkte låna Alex dusch imorgon så jag kan sköjla ur färgen. Jag menar, jag har färg men ingen dusch. Duschen som varit borta i över en månad ska faktiskt installeras efter helgen, ÄNTLIGEN!
Jag säger som Alex, blondiner har inte speciellt mycket roligare. Back to basics.
Funderar även på en hårförlängning, allt nyy inför hösten lixom. Ny stad, nytt jobb och nytt hår.
Det skulle vara nått det, tål att tänkas på...

Tack och hej. Och trevlig helg på er!

Cola de Mono

Nu är jag snart klar på arbetet för dagen, eller alla fall för stunden. I natten kan ni se mig stå och sälja nattmat till mer eller mindre berusade människor i Gävles nattliv. Yeah.

Nu är jag rätt trött, fick meddelanden av M, att hon skulle plocka upp mig vid 18 tiden idag, sen åker vi till Skutskär. Längst ut på en udde och äter kräftor, jag och M har ätit kräftor sålänge jag kan minnas. Förr om åren hängde vi även ihop stadigt på diverse andra tillställningar också, allt från sista april, countryfestivalen, till kräftskivor och andra festligheter. Jag vill minnas det som om vi var tidiga partypolare, innan vi ens visste vad ett party var. Hur som. Ikväll är det kräftdags och vi är båda två helt galna i kräftor.

En gång åkte vi till Spanien också, jagade krabbor vill jag minnas att vi gjorde. Och spelade, spelade spel nätterna långa.
Hur som. Ikväll, innan arbetet finner ni mig på en öde udde i Skutskär, ätandes kräftor med en av mina barndomskompisar.


drag the dirt in


Spent the past five years thinking
And the last five hours drinkin
Eyes fell and it's all sealed
Push myself - to close this deal

You mean nothing to me yet I fear
you mean more to me than will let's me bare


she's harder than the foreign rain and I sway goner than a white flame
As I sang like a virgin...walked on....and dragged the dirt in



Tillbaka...

Kom tillbaka nu först, det blev en liite längre frukost än vad vi planerat. men så trevlitg kan jag knappt minnas när jag haft det sist, vi satt i Kärrans trädgård. Bland körsbärsbuskar och äppelträd, åt en, vad jag sa tidigare - dunderfrukost. Allt fanns. Allt mellan melon och himmel och jord. Mycket trevligt, och kaffe har jag lyckats få i mig för att täcka ett helt dagsbehov. Bra där.

Kärrans hem var dessutom ett av det häftigaste jag har sätt. Aldrig i mitt liv har jag sätt såå mycket färg någongång. Aldrig, det var en två hon bodde i, med uteplats. Men lägenheten, förutom kylskåpet och spisen så fanns det inget vitt. Och jag lovar. Inget vitt. Inget svart. Allt var rosa, rött, lila, orange och gult. Lite blått, lite grönt. Bara massa färger, det måste ses för att förstås. Men jag älskade det. Mycket konst också, mycket Ulrika Hydman, Bengt Lindström. Mycket.
Mycket glasskulpturer, och vi pratade om allt mellan himmel, jord och Gynning. Hon gillar Gynnings konst, och Agneta Gynning med för den delen. Me like.

Så. Klockan har slagit 11 och snart slutar jag för dagen. Men, vilken jävla underbar dag!

Det är ett idogt jobb

Jobbet. Svinjävladödstrött. Men jag ska gå tidigare idag, ska klippa katten hos Josse. Färga den i en annan färg också, kom på att blondiner inte har så jävla mycket roligare. Jag minns ju inget längre, så det är ju inte heller så bra. Nu går vi mot mörkare tider och jag hänger sjävfallet på, som Carolina Gynning sa häromdan "Brunt är det nya blonda". Den gör vi på nu, stenhårt.

Nu ska jag ska jag snart åka hem till Kärran. Hon ska bjuda på raket frukost, en superfrukost. En timmes frukost har utlovats, och jag är absolut inte omöjlig. Never. Jag älskar brakfrukostar, så jag är lycklig. Ska bli gott, jag ska hinka i mig riktigt kaffe för hela dan, automatkaffet vi har här på jobbet kan förväxlas med pure råttgift, och det undviker jag i största möjliga mån att få i mig. Man leker inte med gift, det har alla fall jag fått lära mig.

Som sagt, dagens dagens är följande.

Jobb
15:00 - Josse
Kräftskiva
24:00 - Jobb

Sen snackar vi två, TVÅ dagars ledighet. Kan inte riktigt komma ihåg när det inträffade sist.





dash snow

Hela livet är ett mellanstadiedisco

                                            

Min oerhört långsamma arbetsdag är slut. Har fått i mig middag och nu sitter jag och myser på altanen med tortillachips och guacamole. Mumsigt värre.
Har lite ångest eftersom jag börjar 06.45 imorgon bitti, men sedan inser jag att det är min sista dag. Sen är det slut på sommarjobbet!
Slut slut slut. Därför bjuder jag på morotskaka imorgon, fast det är mamma som bakar den. För vi vet att jag intehör hemma i köket...

Helgen står inte helt oplanerad.
Perssons packs balkong väntar imorrn efter jobbet, rosévin är bra för hjärtat har jag gört. Hörde dock att det vankas festligheter på lördag, spritmongo som man är så överväger jag det hela. Helt klart.
När det är bra väder så smakar ju allting godare. Vinet, maten och glassen. Jag tror ta mig tusan att jag skulle tycka att potatisbullar är goda en varm sommardag.
Därför ska man passa på att supa till lite när solen visar sig. Sen lär jag fira att jag nu har semester.

puss o kram

Hej, kan jag få din autograf..?

- Självfallet.

Kan du skriva på här?

- Absolut

Kan du granska det här?

- Sure!

Man kan säga att mitt jobb innbär det, att sätta min namnteckning på diverse papper, jag godkänner dem. Att de får gå till betalning och att det är betalt typ. I korta drag. Så, idag har jag satt min kråka på en cirkus 100 papper, och nu ser den där krågan förjävlig ut. I början var den skit snygg, apkool. Nu, efter nån månad och några tusen papper senare är den mer lik ett åskmoln, en rundring och en massa streck, som jag tycker på någotvis bör symbolisera mitt namn, som för övrigt inte innehåller ett endaste O. Ni förstår. Jag ligger i hårdträning tills dess att min ljuva stämma blir just det, ljuv. Nu låter det som ett helvete har butit ut varje gång jag öppnar munnen för en liten trudelutt.

Men en sak ska ni veta. På mitt jobb, där gör jag mig för alltid ihågkommen. Jag och min autograf. Fan va dom kommer tjäna pengar på att sälja alla papper sen när jag blir näste Britney Spears. Fan.

ps. idag ska jag nog ut och åka på fyra hjul. vädret är ju på topp. och ja. det var ett tag sedan helt enkelt... ds


Vi skrattar åt livet




Öjöj, här är jag!

Läste att alex oroar sig för mig, och undrar vars fan ja håller hus?
Kliv ner i bunkern på HM så finner du mig där, tisdag som lördag! Det har mina andra två kära kollektivmedlemmar redan hajjat och varit ner till mig i veckan, sug på den du alex!
Ems mamma skulle ha jeans, det fanns dock inga i denna stad som passade så dom gick och käkade mat istället- mycket bättre så! Wesslenskan skulle ha födelsedagspresent till andra halvan av perssons pack, hon har tydligen gått och blivit äldre!

Idag är jag så ledig man kan bli, underbart!
Jag ska äta glass nu och grilla ikväll, älskart!

Jag väntar fortfarande på en grillning i den wesslenska klanens stuga, nu jobbar ja bara fre-lör-sön sen är jag en fri människa fram till jag börjar plugga i slutet på augusti. Sen är jag ingen fri människa på typ 3, nej typ 5 år...

Livet leker!

hon har aldrig tid med mig.

den där Emelie.

aldrig.

fatta man juu.

Skepp o hoj



God morgon alla underbara människor!
Solen skiner och fåglarna kvittar som man brukar säga, Min karl ringde ännu en gång och väckte, nu var klockslaget mer acceptabelt än sist.
JAg ska packa ner min bok, ipod, solglajjer, stekolja och en cola light och glidan ner till stugan och lägga min på bryggan. Lite färg kan väl den svenska sommaren ge en.

Nej, upp på hojjen och iväg!

Arbetet.

Hörrni, det är redan onsdag. Sen har vi bara torsdag och fredag kvar kära Kollektiv. Men nu till en fråga, vars fan håller Lina hus? Nån som har koll på den?

Idag ska jag först jobba, hela dagen lång, tro det eller ej. Sen bär det av till Skutskär en sväng, är ungefär noll komma noll sugen, men man måste ju ställa upp för laget. Jag och laget. Funderar även på att ta en tripp på cirkus en mil och hälsa på M, det var jävligt längesen jag tog mig tid till det. Sist var väl typ juldagen, så det kanske är på sin plats.

Sen åker jag nog kanske hem, för i morron väntar ännu en arbetsdag. Sen är det fredag, och, kära vänner. Har vi några planer för fredagen? Emelie, ska ha en hemmakväll med sig själv. Jag tror inte hon är själv, men vill hon att jag ska tro det så... fine! Håll mig på sträckbänken, gört bara gört.

Lördagen, ännu rätt så oplanerad, men vet ni vad? Det gör inget. Det kommer ju alltid upp något, det är ju trotts allt lördag. Och jag har ju både vin och öl. Och en sak till, en sån där vacker liten parantes, jag är ledig! Sug på den ni...

Jag känner det lite i kroppen. Känner av det lite sådär, jag säger Öregrund. Det låter som ljuv musik i mina öron. Öregrund. Älskade Öregrund, jag kommer aldrig glömma våran vilda tid när jag var 16 år, jag minns det som igår...





När varje dag känns likadan
och när det skymmer över stan
och när du drömmer
Kom ihåg mig då

När du har varit i alla vrår
och du har testat allt som går och
när du tröttnat
Kom ihåg mig då


yeeeas

Du ser på mig med de där ögonen. Ögonen som en gång i tiden fick mig att smälta. Nu när jag ser in i dina ögon av renaste stål, för dem mig bara att blir arg. Och besviken. Kanske mest arg.

Dina ögon.

Some people have real problems.

Min lediga dag börjar lida mot sitt slut...
Har varit en sväng på stan, kollat lite och köpte present till Sofie som idag fyller 21 år!
Blev hämtad av Emelie på eftermiddagen och så åkte vi till Lindbergs i Hemlingby. Och som vi fick godsaker. Cheescake, morotskaka, kakor, bullar och jordgubbstårta. Åt som jag aldrig ett mat förut. Och det hela avslutades med en hamburgare från donken sen.
Nu är jag hemma, och syrran bjuder på Geisha som hon vann på Gröna Lund i söndags. Så nu har jag fått i mig socker för ett helt år framöver känns det som.

Nu väntar mina två sista arbetsdagar på posten, sen är det slut. Tar en semestervecka i Östersund och sen är jag ledig sju dagar i veckan, men jag antar att jag blir inringd. Jag vill ju för en gångs skull tjäna lite pengar, dom behövs.
Även fast jag fick min beskärda del av skatteåterbäringen idag. Hej, jag har äntligen pengar på kontot !
Jag är så glad över dom att jag ska spendera lite av dom imorrn...

Dags för ett Vännermaraton och sedan sova.

Lite bilder ifrån helgen.



Lyxmiddag hos familjen Nyström/Wesslén.



Gröna Lund



Syster



Skrattkammaren



'

Hon hade tur den jäkeln...



Såklart köpte vi nappar.

Peace out.

Köttbullar á la ems

För för en stund sedan fick jag ett telefonsamtal. Det var alex, "du måste blogga emelie". Så nu gör jag det, här är mitt dagens inlägg som jag som vanligt skriver i min soffa med datorn i knät, på tv:n sjungs det allsång för sista gången i år. Säsongsavslutning nummer 30 är det till och med, och när avslutningsprogrammet av allsång på skansen sänds fylls jag ju alltid av en v-modig känsla. Det här mina vänner, det betyder att sommaren börjar närma sig sitt slut. Redan. Herregud, vart tar tiden vägen?! Så mycket bad och sol har det som vanligt inte blivit för mig, för det första för att jag jobbar varje dag och för det andra för att vi bor i Sverige, och i Sverige finns det ingen sol. Eller jo, den finns, men den visar sig bara ytterst, ytterst sällan. Hur som, förhoppningsvis kommer det en sommar nästa år också. Den som lever får se....

Jag har gjort något stort idag. När jag kom hem från jobbet satte jag mig i soffan, samlade lite krafter medan jag gluffsade i mig ett äpple som för övrigt var otroligt gott. Så gott att jag var tvungen att köpa fler när jag gick till konsum för att handla lök och potatis som jag behövde ha till dagens middag. För idag förstår ni, idag har jag för första gången gjort egna köttbullar. Duktigt va?! Och till det kokt potatis, brunsås och lingon. Jag känner mig stolt. Och nej, de blev inte perfekta, det medger jag. Kanske lite torra och en aning smaklösa, men helt okej ändå, för att vara första gången liksom. Dock skulle jag nog behöva öva lite mer innan jag bjuder kungafamiljen på en brakmiddag bestående av köttbullar och potatis.

I morgon är det onsdag, vilket för vissa betyder lillördag. Men inte för mig. Däremot har jag en del annat jag skulle behöva göra. Så sändy, här kommer mina planer. Jag skulle behöva åka till valbo och utföra diverse ärenden. Ett av dem är att med bestämda steg ta klivet in på elgiganten och med bestämd röst begära gratis lagning av min mobil. Önska mig lycka till! Jag skulle också behöva kika efter ett par skor, i gävle finns det inga, så jag funderar på att ge valbo ett försök innan jag ger upp helt. Sen vill min kära mor eventuellt att jag ska följa med henne ner på stan och vara smakråd när hon ska köpa ett par jeans. Dessutom tänkte jag att jag skulle tvätta lite till i helgen, men det vet jag inte om jag hinner. Inget av detta är alltså spikat, jag kommer inte hinna med allt och detta är bara lösa planer som jag har lämnat öppna så får vi se vilket som passar bäst i morgon.

Så, nu måste jag kika färdigt på allsången och städa upp lite i köket efter mitt långkok.

/Em

om ingenting

Sådär ja. Då var man tillbaka på jobbet igen och i sin gråa, kalla, tråkiga by. Lämnade ett soligt och varmt Stockholm i morse och möts av en grå vägg i Marma. Fatta man ju.
Jag gillar Stockholm mycket mer för tillfället.
Vill komma hem från jobbet nu. Äta en god middag, slänga upp fötterna på soffbordet och titta på en film.
Eller läsa mina Marklundbok som jag har haft i över ett år, jag är lite seg på den fronten.
Och idag ska jag äta chips. Som jag. Jag har tjatat om dom hela helgen, men icke.

Imorgon är jag ledig.
Kollektivmedlemmar. Hur ser eran onsdag ut?

Tackarrr

Jag läser också att Pride-festivalen har slutat nu. Vad skönt att jag inte var där. Jag avskyr den där jävla Pride-festivalen. Den består bara av två typer av människor:

1. Bögar som vill STÅ för sin bögighet så till den grad att de överdriver den. De överdimensionerar sin egen bögighet, skriker gällare, gör yvigare och fjolligare gester, klär sig som prostituerade kvinnor och springer runt på stan och skriker: "JAG ÄR BÖG! JAG ÄR BÖG! ÄR DET NÅGON SOM HAR NÅGOT PROBLEM MED DET?"

2. Opportunister främst från kändis- och politikersfären som insett det fina med att associeras med homosexuella, denna utsatta grupp i samhället. Här ser vi folkpartister mingla med Mona Sahlin och Ola Salo.

Bögar är ingen utsatt grupp i samhället och Pride-festivalen är inte en festival för de riktiga bögarna, utan för primadonnebögarna, de som vill slicka på heterosexuella mäns kinder bara för att chockera dem.

Jag och P1

Igår var det Alex Schulman. Idag är det Malin Åkerman som håller sällskap... Jag älskar dessa sommarpratare! Och hur lycklig är man inte när man kan dra ned dem i ipoden och njuta av allt på jobbet? Mer sommarpratare åt folket!

I can see u every night for free


Dagens dagens.


Inte klockers. Min låten har fler minnen än min hjärnbalk.

Mamma, jag och Goji

Förra hösten när jag jobbade med mamma i norrland så hade jag en period då jag åt Gojibär, det är röda avlånga bär som smakar trä. Men dom är roliga att tugga på och man äter något, vilket är mitt huvudintresse, eller ett av dem alla fall. Hur som, mamma smakade dessa röda men ack så smaklösa bär när vi åkte i norrlands mörkaste skogar och hon dömde ut dem totalt. Det var, enligt henne äckligt och konstiga bär jag åt.

Idag inne på hälsokost affären lät det på följande sätt.

M - Jag ska ha sånna där nyttiga bär.
A - Nyttiga bär? Vaddå för bär?
M - Men du vet, såna där superbär...
A - Nee...
M - Men som du åt förut?
A - Gojibär? Du hatar ju Gojibär, det var ju så äckligt?
M - Men jag ska börja mitt hälsoliv, och då har jag läst att dom är bra.
A - Du litar alltså mer på tidningarna än mig? Och vaddå? För vilken gång i ordningen hälsoliv?
M - Hitta bären bara!

Lite senare i samma butik... 

M - 100 spänn för lite bär? 100 spänn?! 
A - Ja...
M - Finns dom inte på Ica? 
A - Dom är inte billigare på ica alla fall.
M - Inte? 
M - Men huvudsaken är att dom är nyttiga, jätte nyttiga, det är det som är det viktiga...
M - Kolla här finns det såna, fast dom är doppade i choklad!



Seize the day

Hörrni, det är asvarmt i sthlm. Och den enda jag tog med mig var två par jeans. Skojar du med mig?
Tänkte ta mig en sväng påstan, men iklädd vad då?
Det kommer sluta med pojkvännens shrts... Stiligt.

Medan han skuttade iväg till jobbet vid niotiden somnade jag lugnt om och slog upp mina bruna för en timme sen, bra Sandra. Seize the day!
Ska ner på stan en sväng, kanske shoppa något onödigt.. Sedan möta upp b-friend för middag och kanske bio.

over and out

Måndag hela veckan.

Trött var bara förnamnet. Helgen tog på krafterna trotts att den var totalt jävla helnykter. Och hur känns det? Värdelöst. Jag jobbade som bekant natt i lördags, gick raka vägen från taxin som tog oss från festen ner till Slick till arbetet. Jobbade, stapplade hem och somnade. Igår var det bakis dag ala Kollektivet. Em ringde vid nio tiden, och två minuter senare stod hon i hallen, eller nej förresten, låg hon utsträckt i soffan med täcket över huvudet. Sen var den en heldag här, med mat och film. Lina kom som sagt förbi lite senare hon också, och den enda som saknades var våran vän i kungliga huvudstaden, Sändy.

Men hon behagade aldrig anlända. 

Nu ska jag jobba häcken av mig. 

Höres.

nej

jag. orkar. inte. tänka. eller. prata.
jag. är. helt. utmattad.
jag. och. och. och. mina. barn. har. gjort. grönan. idag.
puh.
jag. är. död.

Helgens utgång

Snart ska jag sova. Ja, jag vet att klockan är väldigt lite, men herregud vad trött jag är. Somnade väl runt sjutiden i morse eller något sådant, eller nej, kanske lite tidigare ändå. Men det det blev inte alls så mycket sömn som jag hade behövt i alla fall. Så, därför ska jag göra ett försök att komma ikapp med sömnen lite även om jag vet att det brukar kunna vara ojmöjligt.

Igår var det fest. Igen. Jag, karin och stina var ut och roligt hade vi. Började kvällen hemma hos just stina och då hade vi även sällskap av kollektivmedlemmarna alex och lina. Dock var dessa två lugna, eftersom de båda har ett jobb att sköta även på helgen. Alex åkte direkt från förfesten till jobbet vid tolvtiden och lina cyklade hem och kröp till kojs tidigt för att komma upp i skaplig tid och orka jobba idag. Så var det med den saken. Så vi drack lite vin, åt lite godis och provade en massa skor ur stinas samling. Helt plötsligt började klockan närma sig tolv och det var dags att börja ta sig in mot staden. Krogen var bra, men inget särskilt egentligen. Vi har ju liksom alltid kul. Efteråt gick vi och hälsade på alex på subban och jag fick mig en rejäl avhyvling av henne eftersom hon inte gillar när jag pratar så mycket. Och högt. så jag knep igen resten av kvällen och jag, karin och stina avnjöt en varsin varm macka innan vi begav oss ut i regnet för en promenad. Stina tog ju dock en taxi eftersom hon har en lite längre väg hem än oss andra.

Hela denna bakissöndag har jag spenderat hemma hos alex, vi har ätit, ätit och ätit. Och däremellan tittat lite på walk the line. Karin byggde kojor och klagade över magont, jag var bara totalt utarbetad och försökte sova, även om det var svårt att få någon längre sömn. Alex var lite bitter över att hon inte kunde gå ut igår och har redan börjat planera nästa helg, då hon anser att vi ska göra något. Exempelvis åka till någons stuga och bada. Även lina tittade förbi efter jobbet och vi tillagade en mycket kulinarisk middag bestående av korv och spaghetti. Kort därefter bestämde jag mig för att knalla hem.

Så nu är matlådan till i morgon gjord, och det återstår bara att borsta tänderna och ställa väckarklockan. 05.30 ringer den och jag slår upp mina blå, pigg och glad. Precis som vanligt.

/Em

Turn your lights down low

En uppdatering från huvudstaden.

Åkte igår direkt till mannens jobb, drack lite rosé och en efterlängtad Southside som det dracks mycket av i Karibien. Sedan väntade vi väldigt länge på att alla skulle bli klara med inventering innan det blev White Room och skumpa. Herregud, jag som inte ens unnar mig en öl på krogen ibland gick lite för långt där.
Dock såg jag till att jag och min karl höll oss på mattan och gick hem i lagom tid, käkade på donken och tog en onödig taxi hem. Men vi vaknade otroligt pigga och glada.

Dock var det inte tal om någon frukost på sängen, det ekar i kylskåpet. Och någon promenad blir det inte, då regnet väljer att falla med jämna mellanrum.
Men han cyklade iväg och köpt lite mat, cola och godis för att kunna återställa oss. Och alldeles nyss sparkade jag iväg honom till jobbet, dock emot hans vilja.
Herre, man blir inte klok.

Ikväll ska jag och syster med kompis åka och äta på hans restaurang, sedan ska ungdomarna ut och göra stockholmsnatten. Själv ska jag hem och titta på en film och sedan sova ikapp några timmar.

peace

tell me I am not me on Saturday nights

God morgon vänner. Eller ja, ska jag ta och vara lite ärlig dagen till ära så har jag inte direkt vaknat nu, hell no! Jag vaknade för lite drygt 1.5 h sen och har sedan dess självfallet inte kunnat somna om... Hej nattjobb! Men, smällar man får ta antar jag.

Idag ser vädret pissigt ut, men det kan kanske vända, vad vet jag. Hur som helst är jag så jävla trött på att vakna upp till denna gråa massa utan slut. Ge mig något vackert att se på, ge mig en sol! 

Idag hade jag dessutom tänkt att äta kräftor - det gör mig förvisso lycklig som ett barn. Skaldjurslik är lite av en akilleshäl för mig, tro det eller ej.

alwe

RSS 2.0