hantverkargatan

Slutet på en era. Kollektivet på Hantverkargatan lever kvar men bloggen förflyttar sig.
Vi expanderar och utvecklas. S & A som är de mest aktiva skribenterna förflyttar oss.

www.koolaanna.se/blog

See you

Ikväll peppar vi Winnerbäck. Jag och mina kära Sixten. Måste duscha, måste svida om, måste, måste, måste. Funderar på att knäppa en öl också. Dåliga tankar snurrar alltså i huvudet, musiken spelas och Lars äter middag på Cinque.

Jag är på pepp humör. Laddad.
Tankarna flyger runt i huvudet och jag gör upp små to do-listor i huvudet.
Idag var jag väldigt peppad på att ta mig till Bogstadveien och titta på lite julklappar. Mest till mig själv eftersom jag är ute efter en julaftonsklänning och en nyårsklänning.
Men vädret gör mig opepp, men jag försöker peppa upp mig själv igen så jag kanske tar mig iväg snart...
Annars så har jag runt 230 julklappar att köpa känns det som, det är sånt som gör folk deprimerade såhär runt julen. Fy satan.
Jag vet inte vad jag ska köpa till en endaste människa, faktiskt. Skit också.

Har ju skaffat mig hela säsongen av Mysteriet på Greveholm så jag kan lika gärna bli kvar i sängen hela dagen...
Nej, jag måste ta mig ut.
Måste även köpa mjölk, russin, mandlar och öl. Sådeså.

Nej, måste ta tag i mig själv.

Igår. Melissa Horn. Vackert. Intimt. Men mest av allt - mycket vackert.

Ibland önskar jag att jag aldrig hade gått till den där kursen, inte för att jag ångrar att jag fick lära mig så mycket som jag faktiskt fick. Absolut inte, men en sak är säker. Hade jag aldrig träffat dig, så hade livet varit en mycket behagligare resa. Jag lade inte ens märke till dig i början, jag minns faktiskt inte ens att du gick i min klass de första fyra månaderna. Sen, sen minns jag allt alltför väl. Det var höst, nästan vinter. Eller, förresten, på den tiden kom ju snön i november så ja, det var väl vinter då. Jag halkade som vanligt runt på de frusna vattenpölarna med trasiga converse på fötterna, som jag praktiskt taget gör varenda vinter.

Jag har spenderat kvällen hos min nya granne, hon bor bara ett kvarter från mig och jag har utnämnt hennes nya lya till mitt nya tillhak, mot hennes vilja skall väl också tilläggas. Hon tror att hon och Tom kommer att fp vara där ifred, så fel hon kan ha, eller hur Jenkan? ;) Här har vi planerat med repstegar och lianer, kan inte bli annat än bra det här.

Efter att ha haft en extremt jobbig dag på jobbet med både det ena och det andra. Tankar som flyger genom huvudet, ska jag vara kvar eller ska jag gå?
Jobbig dag.
Så det var väldigt skönt att äntligen få komma hem efter tågförseningar och så vidare. Väl hemam så fick jag stränga order att inte gå in i köket och absolut inte titta i kylskåpet. Karln sa att han skulle laga mat och jag fick absolut inte vara med eller veta vad det blir.

Lite butter slängde jag in lite tvätt i maskinen och startade sedan datorn och fördrev lite tid där. Tills ljudet från köket kommer: "Maten är klar!"
Jag knapprar febrilt på tangenterna för att få mailet till mamma klart fort. Ännu en gång. "Maten är KLAR!" Och jag fortsätter knappa. Sedan kommer han inspringande i rummet. "Hörde du inte?, maten är klar säger jag ju. Nu får du skynda dig så den inte kallnar. Skynda dig nu då!" Och låter sådär otåligt som bara ett barn kan göra.
Jag kastar iväg mailet till mamma (som förövrigt innehåller min önskelista för i år) och går ut till vardagsrummet där det var dukat.

Sätter mig ner och ser ner på pastarätten han har slagit ihop. Funderar, tänker, analyserar. Sedan tar jag gaffeln i ett stadigt grepp och tar en tugga. Och dör.
Typ det godaste jag ätit på väldigt länge. Då blev jag stolt som en tupp, tittade på min karln med modersögon och log. Han är allt bra min karl.

Äter tills jag tror jag ska spy upp allt igen och sedan dör jag, i matkoman.
Och så känner jag mig fruktansvärd glad. Att min karl lyckas pricka in den här jobbiga dagen med att ta hand om mig. Och nu har vi båda varit och tränat. Och han har vart och handlat åt mig.
Kung är vad han är.

Bara så att ni vet.

/S.

du är en tönt.