Is this the end?
Vi har ett sista möte hemma i kollektivet. Den enda vi saknar är våran Sändy, men för henne kommer numera kollektivet i andra hand, det blir kanske lätt så när man gifter sig på ålderns höst. Jag känner mig fruktansvärt utanför, därför lockar datorn för tillfället mer än att lyssna på deras packlistor, som Em för övrigt skriver ned i spalter i ett kollegieblock.
Jag och Em var nere på stan idag och sprang runt och letade bikinis, ingen dög. Ingen. Nog för att Gävles butiker har börjat rusta för hösten nu, så bikiniutbudet är inte så stort nu. Jag tycker inte sommaren har börjat än, men jag fattar ju att hösten är på ingång, och jag orkar inte bli upprörd.
Jag har ju Persson kvar, vi träffas i kön till ica när jag köper ost och hon cigg. Känns som vi drar jämnt där, känns som om vi verkligen har hittat varandra där i kön. Framförallt i krogkön, där drar vi jämnt, fullast vinner och den ena leder den andre hem. Kan det bli bättre? Tror inte det...
Sitter och tittar på bilder från Cava. Vi har fortfarande inte besökt Emelies nya projekt. Men dagen kanske kommer, vi pratar om nästa lördag men det återstår att se. Kroggnistan har på något sätt fått sig en törn och det lockar inte lika mycket längre, förra hösten längtade jag efter varje dag som erbjöd en utgång.
Fan. Detta blev ett mycket bittert höstinlägg. Mycket.
Kommentarer
Trackback
