Var och en på sitt håll
En annan har myskväll hon med, dock inte i stockholm, och inte heller med sin man. Men, med någon annan...... Mer än så säger jag inte (fast jag skulle vilja, tro mig. Om jag fick berätta allt skulle jag göra det, och antalet läsare av denna blogg skulle öka markant, det kan jag lova). Men nog om det -för den här gången. Jag antar att det var mat och film på schemat där i alla fall, kanske lite tv-spel och kanske något mer.... Vad vet jag?
Lina, hon gör som jag. Sitter hemma, njuter av en godispåse och relaxar lite denna efterlängtade fredag. Det är fruktansvärt skönt att med jämna mellanrum dissa alla vänner och fester, bara strunta i det där sociala livet och hänge sig åt sig själv. Och det gör jag nu.
Sammanfattningsvis kan vi alltså komma fram till att kollektivet har särat på sig idag, var och en på sitt håll helt enkelt.
Imorgon, då blir det förhoppningsvis andra bullar.
Öjj / em
Moore, is less. Eller hur var det nu?
Jag har tänkt på en sak. Eller, nej det har jag inte alls. Jag har bara så helt otroligt tråkigt att jag försöker komma på något att printa ned. Kan inte ringa Em heller, pratade med korsnäs finest i morse, och hon varnade för att det kanske skulle bli aktuellt med övertid, för hon hade asset fullt upp. Och en ikke fungerade hiss, man måste tydligen ha två truckar och en hiss för att göra hennes jobb.
Lina har stängt av mobilen för att slippa jobba. Och S är arg som ett bi. Ett bi på pride. HAHA. Ibland är jag så jävla tråkig.
Go å glá kexchoklaaa
Jag älskar det.
Somnade åtminstone om och vaknade alldeles för sent. Ska dra mig en dusch och sedan ner till stugan och laga mat, lappskojs- eller hur det nu stavas. Hursom, så är det fantastiskt gott.
Sedan ska jag ta mig till jobbet, sista gången den här veckan.
Det bästa från serien på en minut. Det är fantastiskt. Och jag har tittat på den minst 10 gången sen jag vaknade.
Dagens dagens.
You always made it clear that you hated my friends,
You made me feel so guilty when I was running around with them,
And everything was always about being cool,
And now I've come to realise there's nothing cool about you at all
Nykter!
Klockan åtta tittar jag i kors.
HALLELUJA!
Men det bästa av allt, det är att jag är lika ledig imorrn, och för att inte utmana ödet med ett eventuellt telefonsamtal från jobbet ska jag stänga av den innan jag slår igen mina små blå ikväll. Brilliant!
Nu ska jag och min lilla storebror iväg till bästa faster B för middag, hon tror nämligen vi svälter nu när mamma och pappa varit borta över en vecka.
Men är det nått vi inte har gjort så är det att svultit. Bror min kan han nämligen; korv och makaroner, mackor, korv och makaroner igen och håll i hatten nu. Igår gjorde han för omväxlingsskull korvstroganoff och ris, lyckan är fullständig!
Så JA, mamma, pappa, faster B, alex och andra kollektiv medlemmar som går runt och oroar sig att jag svälter, andas ut!
Undra om faster skickar med en matlåda?
Just ja, annars köpte joel felix krögarpytt idag, och thekakor. Vi (han) passar på, för sånt kommer inte in i huset när mamma huserar här.
När katten är borta.....
SERIÖST!!
Kvällen igår spårade alltså ur, fast det var verkligen inte meningen. Två glas vin och en halvöl fick jag i mig och i hets innan vi gick till krogen så droga jag i mig en vodkadrink. (Alla vet att jag hatar att gå ut nykter)
Men ingenting hände. Vi stod längst fram på Alcazar, det var pinsamt.
Sedan gjorde jag av med pengar på en shot, en drink och taxi hem. Fast jag var fullt medveten om att jag inte har några pengar alls. Och de få kronorna jag hade kvar, skulle spenderas på Gröna Lund på söndag. Ha.
Så jag tog ett beslut, sålde lite av mina fonder. Och tro inte att jag är dum i huvudet. Detta är en tillfällig lösning tills mina skattepengar kommer, då ska jag köpa tillbaka dom. MEN, nu verkar det som att utbetalningsdatumet på dom här fonderna är på lördag. Jag fattar inte riktigt. Sjukt jobbigt, och banken har stängt. Ha Wesslén, karma!
Och förövrigt så hatar jag en person så mycket idag.
Jag skulle kunna göra en 10 orsaker att hata dig, men så många orsaker finns det inte. Det finns bara en.
Och den är tillräckligt stor för att jag ska vilja slita dig i stycken och sen slänga delarna till skatorna.
Mitt jobb är oerhört ostimulernade för själen. Sitter och skakar av rastlöshet (och ilska för den delen) och gör precis ingenting. Våran ena dator har lagt av, och den går inte att fixa. Måste ringa support imorrn, igen.
Längtar tills jag slutar, då ska jag hem och äta kyckling och potatissallad. Köpa en fet godispåse och en burkcola.
Hem och slänga mig i sängen och titta på The Bodyguard, Änglagård andra sommaren och Factory girl hela natten.
Peace and lov my friends.
SAWE
10 orsaker att hata dig
- Du är dum. Punkt.
- Du är ful, alltså, man kan ju inte rå för hur man ser ut, men man kan ju tänka till lite ibland.
- Ganska så jävla snål, som en kärring helt enkelt. Dumsnål.
- Otrevlig och en bråkmakare. Orka?
- Tråkig, hur kan man vara såå tråkig?!
- Du bryter ned andra för att själv för bekräftelse.
- Är för principfast för ditt eget bästa
- Att umgås med dig känns ibland som att umgås med en femåring, ibland som en 70 plussare
- Evigt klagade orkar ingen höra på, och du gör aldrig något för att förbättrat
- Idiot förklarar mina vänner och familj.
Så. Nu har jag också fått vara lite negativ, det tog 2 minuter. Om 8 ska jag gå till bussen.
Va fan ska jag fördriva dom åtta med?
Information. Viktig sådan.
Men nu, nu kommer rastlösheten krypande, kroppen vet inte hur den ska göra för att vrida sig ut ur sitt skal, hela kroppen kliar, hela kroppen vill sova. Men det får den inte, förren ikväll. Inte ens en powernap, hell no. Nu har jag väckt den till liv, eller snarare den väckte mig, nu ska vi försöka sammarbeta resten av dagen. Även fast vi inte drar åt samma håll.
Så. Mina vänner, det är med tårar i ögonen jag säger det här, det känns som om jag lämnar något på tok för vackert bakom mig. Dessa onsdags och torsdags utgångar har ju haft en speciell plats i mitt hjärta, för att inte tala om måndagsutgångarna. Och tisdagarna har inte varit fy skam heller. Kanske har jag bara en svacka? Jag är kanske bara lite ur form? Eller så hänger det på träning, förutom helgen som var, så var det ju faktiskt flera veckor sen jag var ut sist. Kan man kalla det ringrostig?
Jag är allvarligttalat orolig för min kroppshälsa, när den inte längre klarar av att leva som jag lever. Den hänger inte med, och kan ni tänka er känslan? Känslan när kroppen inte orkar längre? När den inte hänger med?
Hej PRO, här kommer jag.
alex.
Ja, just de ja...
Det är alltså två delar, Persson är Persson, och Sofie heter Packet egentligen. Hur som, Persson sov i ett poolhus på två madrasser och i ett par gamla shorts som hon hittade, eftersom hon var för full för att ta med sig sina egna nycklar från festen. Packet gav sin mobil till en kompis för att hon inte behövde den, inte så smart drag när man vill ringa dagen efter.
Men självfallet, det var fler saker som hände än det där. Men jag tror inte riktigt att det passar sig här, och Ems chock ja, hon kommer nog inte bli sig själv igen, inte förren hon får bearbeta detta under en väldigt lång tid alla fall. Det är ett som är säkert.
Igår gick halva kollektivet all in tillsammans med Perssons Pack, och det gick ju bra. Lite för bra kanske. So far inga minnesluckor och kvällen var trevlig. Em höll oss sällskap nån timme innan hennes mat och sovklocka ringde, när klockan börjar närma sig nio får hon nämligen panik och måste göra sig klar för att sova.
Överraskningarnas helg
Det är onsdag idag mina vänner, snart torsdag faktiskt, vilket betyder full fart mot helgen. För ett par dagar sedan lämnade vi överraskningarnas helg bakom oss och jag andades ut, herre min skapare, jag hade banne mig inte klarat av fler överraskningar. Än idag känner jag mig lite vimmelkantig av chocken som inte har lagt sig helt ännu, även om jag känner att jag är på väg tillbaka nu. Det är konstigt vad lite man vet och vad mycket som kan hända på bara någon timme.
Det var som bekant fest i fredags, och vilken fest sen. Vi lyckades med det mesta denna gång, de flesta var lediga och kunde komma, jordgubbstårtan blev god, det fanns alkohol till alla och drinkarna som vår alldelles egna eleganta bartender bjöd på var utsökt goda och dessutom röda och fina. Vi blev alla (nästan) lite lagomt förfriskade och hade en otroligt rolig kväll. En kväll som, som sagt var, bjöd på överraskningar som för ett ögonblick orsakade ett litet hjärtstillestånd hos fröken emelie. Och alex, säg nu inte att jag gör en för stor grej av det här, det är en STOR grej. Med det inte sagt att det behöver vara något negativt. Jag ber alla som känner att de tar illa vid sig av detta om ursäkt och jag ber er att ha överséende med mitt betéende som jag faktiskt tror kommer hålla i sig ett par dagar till. Jag ska erkänna att det som hände i slutet av fredagskvällen var som pricken över i:t. Det gav den där extra lilla kryddan som behövs för att en fest ska bli oförglömlig. Och oförglömlig, det blev den. STORT TACK TILL ALLA SOM VAR MED OCH GJORDE MIN FEST!
Och lördagen som följde var även det en rolig historia, en historia i chockens tecken. För det var ju nu som chocken var som värst. Men vi tog den med oss och körde på en utgång igen, det var länge sedan vi körde en tvådagars sist, så det var definitivt dags. Det var såklart inte alla som pallade en kväll till, utan bara de mest rutinerade hade styrka nog att slå klackarna i taket och glasen i bordet för andra gången på 24 timmar.
Vår vän alexandra har såklart bilder från kvällen, men än så länge har ingenting dykt upp här på vår gemensamma kollektivblogg. Vi hoppas det händer något inom kort.
Nu tackar jag för mig den här gången och ber er än en gång om överséende och hoppas ni kan låta mig driva med er inblandade ett tag till åtminstone. Det är ganska lustigt och jag kan väl få skoja lite, det är mitt sätt att bearbeta.
God natt/ en Em i chock
Ett tal för halva Kollektivet
The worst day since yesterday
Idag har jag gjort allt som skulle göras, förutom att vara på systembolaget.
Ikväll dricker vi vin på Perssons balkong. Sedan gör vi stan, light.
Men nu jobbar jag. Som vanligt.
Och förresten, 1 september flyttar vi.
Lunchen överstökad.
Men, som sagt, vi fick mycket gjort, varavade mellan huvudkontoret, Björn, JR, Maria och kunder, så mycket jag fick göra på lunchen var det länge sen jag gjorde, så nu känner jag mig på nytt grymt effektiv. Sen föreslog mamma att hela familjen (dvs. jag, jr, ida, björn och mamma) skulle ut och äta middag, för det är ju såå sällan vi träffas allesammans, men vaddå? Jag tycker våra traditioner är bra, vi äter ju för fanken alltid juldagsmiddag tillsammans! Okej, att Ida bangade sist, men året före det var vi faktiskt alla samlade, dessutom träffas vi ju på utförsäljningarna, där är alltid hela familjen och drar in pengar. Bra sammanhållning i den här familjen va? Haha.
Dessutom var det något strul med några hantverkare på nya huset, fatta man ju. "Att man alltid ska behöva göra allting själv", är motto vi verkar leva efter, så det står väl inte på förren jag börjar lägga bajsrören till huset också. Jag är ju som bekant en jävla bra alltiallo, för vem var det inte som fick krypa under golvet i huset och isolera? Vem var det som fick laga takpannor och resna skorsstenen? Ja, just det, det var jag. Jag i egen hög jävla person.
Sug på den ni.
Om jag somnar för en stund, tar det slut på en sekund.
Och i morse fick jag en mindre panik, hittade inte mina bästa vänner när jag skulle ta mig till arbetet. Men, de återfanns fort. Skulle inte överleva den här dagen, eller någon annan dag heller för den delen utan musiken... Nu går Aretha Franklin och Billie Holiday varma.
Nu sitter jag med Amanda i telefonen, hon har ungefär lika mycket att göra på jobbet som jag. Skönt att man kan dra sig till likasinnade, Ems blir ju så bitter när jag stör henne på jobbet. Vi surfar och kollar på hyllor till hennes lägenhet och skrattar åt bilder på fb.
Mamma ringde och ville bjuda på lunch, och jag är aldrig omöjlig på sånna saker. Sitter och funderar som bäst över vad det är jag vill äta bara, för jag antar att jag får bestämma, det är ju lite av en regel - låt alltid barnen bestämma, allra helst om de är vuxna.
Så, det är inte här the action is om jag säger så.
I know a girl laying down
En dagens planering kommer att se ut på följande sett.
Jobb --> 16:00
16:02 går bussen hem.
16:40 går bussen till träningen.
19:30 är jag förhoppningsvis hemma igen
Sen ska jag nog ta mig i kragen och ringa Sändy, Greppo eller Linda, för ikväll är det tydligen så att det är alkoholen som gäller. Men, det blir en lugn kväll, ska inte se för djupt i bag in boxen, no way José... Och sen hem, sova, under natten kommer förmodligen en Amanda hem och sover också, om hon inte låser sig själv ute (det är delade meningar där om vem som låste vem ute förra veckan).
Och sen är det bara torsdagen som ska stökas över, den är nog rätt oplanerad även om en dejt på Tant Grön har kommit upp på bordet, igår meddelade även Sändy att det är utgång på fredag. Och på frågan om vad det är som händer som gör att det är utgång var svaret: Det är fredag ju, behöver ni ha fler anledningar än så nuförtiden?
Men jag känner mig väldigt tvek på en 4 dagars i veckan, så mycket kan ju jag avslöja redan nu.
Så. Vi får se, fredagen, om vi ses, som det känns nu har vi ingen dejt du och jag då. Annars, på återseende.
Näe men jag gillar att jobba.
9:45 - 21:15, finfin tid en onsdag som denna, att jag dessutom inte varit ledig på över en dryg vecka gör det hela ännu jobbigare! Men imorrn mina vänner, imorrn!
Det stavas l e d i g h e t i två hela dagar, man tror inte att det är sant!
Nästan så jag fäller en liten glädjetår när jag hoppar upp på cykeln med matlådan under armen.
Skjut ma i huvve
Kreditkort är för töntar
Idag på jobbet fick jag en snilleblixt och tänkte "det här måste jag skriva om på bloggen". Men sedan försvann det.
O nu ligger jag är, äte geisha och tittar på Confessions of a Shopoholic. Och nej Alex, den handlar inte om mig.
Det är lika bra att säga det, så att alla vet.
Pengar på kontot: 23 kr
Lån från mams: Tyyyyp 4000 kr + 2 telefonräkningar.
Fonder och så vidare: Värde okänt. Men det känns onödigt att röra dom för att köpa en flaska vin och en hamburgare.
Övriga tillgångar: Pojkvän med mer pengar än vad jag har.
Min pojkvän är iallafall grym, jag fick en ny telefon av honom. Puss på honom.
Så nu har jag en rosa telefon med pekskärm, som btw suger. Jag har för feta fingrar.
Jobbar långa dagar hela veckan, dvs till halv åtta.
Imorgon har jag ett späckaet schema. Det innehåller bland annat; Systembolaget, Perssons pack och hamburgare.
Nej, nu ska jag återgå till min film.
Ciao!
Älskade vänner.
alwe
Så sant som det var skrivet.
Det ringer på dörren.
Sakta smyger jag mig fram och spejar i kikhålet, pressar näsan mot dörren.
Det står en tant där. Hon är väderbiten och kortklippt. De förskjutna perspektiven i det lilla hålet gör hennes ansikte groteskt stort.
Femtiofem millimeter säkerhetsdörr mellan oss. Det är allt.
Jag håller andan.
Förr brukade jag alltid öppna min dörr.
Sedan tog jag ett beslut om att aldrig öppna. Av samma anledning som att jag aldrig svarar i min hemtelefon.
Min empiriska erfarenhet av att bo i en lägenhet i en storstad är denna: ingenting gott kan komma ur att man öppnar dörren.
Bara elände.
En gång öppnade jag exempelvis dörren och stod näsa mot näsa med några vältränade gentlemän som ansåg att jag skulle passa mig noga.
Det gjorde jag sedan. Passade mig.
En annan gång öppnade jag dörren och tvingades förklara för min ryske granne att någon bara lurat honom att det fanns en speciell helgdag i Sverige då man bjuder sin granne på fika.
Det gör man inte. Ingen dag på året.
Ingen som är vid sunda vätskor besöker någon utan att ha ringt först.
Låna en kopp socker? Klassisk massmördarreplik.
Människan bloggar och chattar, världen är numera stor som ett hönsägg, allt och alla finns ett klick bort.
Kanske är det så enkelt. Vi vet allt om alla. Vi bor i skokartonger ovanpå varandra och vi delar både sexläten och toalettspolningar med våra grannar. Resten kablas ändå ut på nätet.
Då blir hemmet en borg. En fästning rent av. Ja, helst skulle vi väl resa ett taggtrådsstängsel mellan hissen och ytterdörren. Eller varför inte en vallgrav.
Du chattar visserligen mer än gärna med en bergsbestigare från Uralbergen. Du facebookar glatt med en Charlotte vars efternamn du glömt.
Men säg att denna Charlotte plötsligt skulle slå en signal på hemtelefonen. Du skulle anse dig ha fått en dåre på halsen.
Och om bergsbestigaren från Uralbergen plötsligt stod utanför dörren och ville fortsätta ert samtal, då skulle du inte sätta på kaffebryggaren. Du skulle ringa polisen.
Och nu står det en kvinna utanför min dörr. Femtiofem millimeter säkerhetsdörr mellan oss. Det är allt.
Hon är några över femtio och bär vindtygsjacka. Hon står där i nästan en minut. Sedan går hon. I det lilla kikhålet ser jag henne försvinna.
Jag ser att hon använder fotriktiga skor. Klassiska massmördarskor.
Champagne for my real friends
Man kan sammanfatta fredagens födelsedagsfest som en av dom bästa i Kollektivets historia. Man kan säga att alkholen flödade lagomt mycket, någon spydde och skanadalerna var större än någonsin. Men precis som det ska vara.
Det blev inte för mycket, bara lagomt mycket av allt.
Dock missade jag det här med nattmat, eftersom att dansa är så mycket roligare än att äta mat och för att vi hade lite häng på en trottoarkant väldigt länge.
Och mitt upp i allt kom karln från tåget och vi stressade på nattbussen med syster i släp hem.
Slocknade med kläder och skor på diagonalt över sängen när jag kom hem, vaknade till efter några minuter satt mig i köket med syrran och smuttade i oss en varsin Resorb. Sedan stöp jag i sängen som en klubbad säl.
Vaknade upp mindre lycklig med ett tugnt huvud, inte förtjänat.
Men allt sånt där är övergående. Och summeringen av den här festen är ju lätt 10 poäng!
Nu är jag tillbaka på mitt postkontor, flippar med mina frimärken och lämnar ut mina körkort. Allt är som vanligt.
Min karl är kvar en natt innan han återgår till sitt i Stockholm. Så ikväll blir det lite sushi, lite kinamat och mys framför tvn.
Och det är bara två veckor kvar på mitt sommarjobb. Två veckor. Sug på den!
Helgen.
Nätmobbing
Jag funderar över vilka pappskallar det är som sitter och skriver sånna kommentarer? Sen kom jag och tänka på det som stått om Carolina Gynning på sista tiden, och även det gör mig lite små matt. Okej, man behöver inte älska alla, men om man verkligen ogillar en person, varför i hela fridens går man in på dennes blogg regelbundet och skriver diverse elakheter? Om jag läser något som jag inte gillar, eller så, visst skulle jag kunna kommentera det om jag vill, men välj era ord. Och sen behöver man inte gå in i fortsättnigen om man vet att bloggen, eller vad det nu är, är så dålig. Eller hur?
Jag får också för mig att det är totalt misslyckade människor som gör sånt här, sånna som är bittra på livet i allmänhet och sin egen fulhet i synnerhet. För visst är det så, jag får alla fall för mig att det är genuint fula människor som gör sånt här, man måste ju dessutom besitta en oerhörd massa dåligt självförtroende.
Och ibland blir jag lite rädd. Tänk hur många sånna här personer som attackerar folk anonymt på nätet som man stöter på varje dag, nätmobbing är inte bättre än vanlig mobbing, tvärtom. Snarare värre, i verkliga livet har man ett ansikte att kasta pilar på hemma, genom att tejpa upp en bild på väggen. I cybervärldens värld finns oftast inget ansikte att bli arg på, för personen är helt anonym.
Nej. Nätmobbing borde vara straffbart. Punkt.
It's Friday I'm in Love!
Det som hände på färjan...
Hur var det nu min äldsta kusin Robin sa;
-" Det som händer på färjan stannar på facebook..."
och på vår blogg, i liten skala!
Välkommen ombord!
Likadant, varenda gång
Och kör skytteltrafik ner i källaren för att tvätta alla miljarder klädesplagg man äger.
Nu pausar jag med kakor och ett glas cola. Och lyssnar på nån kärleksplaylist som jag hittat på spotify, som någon random brud har gjort.
Kärlek ja. Imorgonkväll kommer min karl hit. Han krävde blåbärspaj, och gissa om mamma och syster har varit ut och plockat blåbär idag!? Jajemen. Nu kan man börja tro att kungligheter kommer på besök...
Imorgon är det ju den efterlängtade födelsedagsfesten.
Och stressad är jag. Eftersom jag jobbar 12 timmar imorgon så är det lite körigt att hinna med allting.
Allt slutar med att jag måste hinna duscha på lunchen och kommer iklädd i postenkläderna till festen utan att ha ätit middag, vilket kommer ge mig en karatefylla. Igen.
Klädproblemen inför imorrn diskuteras nu på msn med Lina, vi får se vart det slutar.
Efterlyses!
Det behöver inte vara så fasligt stort heller, men lite plats för mingel ska det absolut vara.
Ska det vara så gävla svårt?
Dessutom, hamnar min röst på den gamla stavningen Gefle.
My America.
Hur som helst, nu fick farsgubben för sig att vi skulle åka till NY i höst/viter också. Jag har inte varit där, men jag känner heller inget fantomsug till att åka dit, visst, innan jag dör vill jag ju självklart ha varit in the big apple, men. Jag planerar att bli alla fall 35 år gammal, så jag hinner nog med det. Nu vill jag upptäcka världen, och inte åka dit alla andra ha varit. Det råder NY hysteri i Gävle vilket få mig att vilja åka till Ghana istället. I don't do hysteri. Man kan jämnföra det hela med jägerbomb hysterin som belägrat sig i staden, I don't to jägerbombs heller.
Men. Eftersom vi inte kommer överens nu, så blir det varken NY eller Ghana. Vi stannar hemma och målar några fler plankor på huset. Precis. Ni läste rätt.
Jag och min stora käft ab.
Ett kärt återseende.
Vi åt under tystnad för att Em skulle se på vädret på tv4. Sen åkte vi hipp som happ ner på staden i Sixtens vita Clio, efter en stund slöt även Postmästare Wesslén till truppen, och även ännu lite senare kom Rösten Jennifer också. Så man kan säga att det var ett kärt återseende på flera fronter igår kväll.
Idag planeras en lugn dag i Kollektivet. Dock räknar jag med ett, eller flera, planeringssamtal med Em. För som alla vet är det ju i morron det smäller, på flera plan alltså. Vi ska slå klackarna och Conversen i taket, och hoppa på baren. Mr A (alltså inte jag) vill se oss från våran bästa sidan i morron natt när han anländer med tåget till staden, så vi har fått order om att stå uppställda utanför McDonalds 01:50. So far so good.
Lina och Alex
Ems och Greppo
Sandra och Ems.
Josse, Ems och Alex i Sandys bar.
Sandra bjöd ju på sitt vackra face idag.
Jag dör.
Sen, när man är så apple insnöad som jag har blivit. Så hittar jag ju självfallet på en massa andra "nödvändiga" saker på applestore.com typ min monster by dr. dre som jag tjatar om. lika så en jätte fiffig grej som gör att både datorn, musiken och ja, allt blir trådlöst. Och högtalare. Ni förstår ännu ett av mina problem va?
Köper jag dock time capsule, såbehövs ju inte den första grejen.
Så. Vackert. Mycket vackert. Mycket dyrt. Mycket av allt.
Underbara onsdag
Utsikten från mitt matbord just nu. Hamburgare med räksallad väntar.
Och Änglagård. ÄNTLIGEN!
Jag ser för övrigt ut såhär idag också.
Att vara laglydig ruinerar mig!
Förr laddade jag ner allt. Och då menar jag allt, det var photoshop, indesign, musik, filmer, tv program... Ni vet. Sen slutade jag, och nu köper jag allt jag ska ha istället. Och det är ju ett jävla skämt. Nu vill jag ha photoshop till min dator, och det kostar flera jävla tusen. Det programet jag hade förr, fast i en nyare version kostar 11.000 spänn! Elva jävla fucking tusen. Det är ju nästan vad min dator kostade! Herre min gud. Bara det att jag köpte officepaketet var ju 1500 spänn, för att jag behövde excel för en stund.
Och alla pengar jag lägger på film och musik. Jag ska fan i mig ställa ett krav snart. Antingen skyddar jag med ipadress på dold.se och sen laddar jag ner precis allt jag vill hela tiden, eller så sänker ni priserna på skiten. Alternativt så går jag även med på en rejäl löneförhöjning alt. skatte sänkning. För det kan inte vara meningen att man ska gå i personlig konkurrs för att man väljer att vara laglydig.
Det är lixom inte okej att en skiva kostar runt 200 spänn, och sen får man också betala 850 spänn för att se artisten live.
Men det som jag är mest upprörd över är dock photojävlashop.
min packlista.
Eller vad man nu ska kalla det.
1 st. dator, med Spotify (det var väl det viktigaste...)
2. Is. Massor av is.
3. Bär, diverse antar jag. Jag kommer köra på jordgubbar och hallon. Kanske något blåbär.
4. Mynta. Sandra ska visa vad man kan göra med mynta, mer än att lukta på den.
5. Vin. Cuz its a bag in box. It's a bag in box... Yeah!
Nu måste jag kolla listorna jag fått, för resten har jag redan glömt...
5. Systemkamera, viktigt tydligen med SYSTEM. Jag trodde man hadlade på systemet.
6. Sprit, om Lina misslyckas med det enda uppdraget hon har fått det här året så måste vi ju ha en plan B. Och det stavas cheap vodka, alltså Explorer.
7. Vattenmelon.
Så. det var väl allt.
Vi har ju även en mycket V.I.P gästlista, självfallet. Det är inte alla som får sätta foten på våra kollektivfester inte, det gäller att under en mycket lång tid ha varit "prospects". Och för att yttligare människor ska få tillträde till festen, så krävs ett godkännande från samtliga medlemmer i Kollektivet. Vi har även av säkerhetsskäl lämnat vårat högkvarter, för att det är så fruktansvärt jobbigt när vi väl ska ut på krogen och måste tampas med alla paparazziz och fans, livvakter har vi ju i överflöd, men det förstör ju hela charmen med att gå och vara galna, om man endå vet att dom bär hem en efteråt. Så, vi är alltså på en ny, hemlig adress dagen till ära.
Onsdag. Eller tisdagskväll.
Och sen fick jag även nattsällskap dagen till ära. Hoppas den översovande varelsen kommer ihåg att lämna mina nycklar bara. Annars kan det andas små problem.
Värt att tillägga är att när jag, glad i hågen skickade ett mms (iphone can do it!) till Sandy och medd. att jag satt och ät en mycket god middag, så svarade hon med repliken: "jag skjuter luftgevär". Nu till min fråga, vem i hela helvetet ger frk. Wesslen ett vapen? Dne människan är inte rädd om sig själv, sin familj, sina vänner och ja. Den människan är inte rädd om något. Ge aldrig Sandy ett vapen, aldrig. Inte ens en slangbella. Hon kommer att destroja allt i sin väg.
Min lista
Mixer
Elvisp
Jordgubbssylt
Sprite
Fruktsoda
Vanlijkräm
Grädde
Frysta bär
Tårtbotten
Is
Lättdryck
Papptallrikar
Plastglas
Plastskedar
Laddade batterier
Alkohol
...allt jag kommer på för nu. Men denna kommer säkerligen utökas ytterligare innan det här är färdigt.
Så här blir inga barn gjorda.
Inte heller att for the record förhoppningsvis också ligger och väntar. Absolut Inte.
Andetag
Aaahhh.
Fan. Helvete. Jävlar.
Min mage gör så in i helvete jäkla skit ont. Den vill fan inte vara med överhuvudtaget idag.
Men norrlänning som man är, biter man ihop. Tänker att okej, fine; om jag har fått svininfluensan så är ju det jäkligt tråkigt. Om jag får ockelbosjukan så är ju det också jäkligt synd.
Dö kommer man ju göra ändå.
Så jag dricker ännu mer avslagen cola och hoppas på att det inte ska komma upp ur munnen på mig igen.
Och sen går jag till jobbet.
tack och hej.
Riga var det ja!
Så var stunden kommen...
om en timme är det uppsamling för hela skaran om ca 20 pers vid centralen i gävle, det är dags för avresa mot viking cinderella som ska ta oss till Riga.
Jag säger som min kusin robin; "det här kan sluta precis hur fan som helst".
Ett inlägg utlovas vid eventuell hemkomst.
Redan nu kliar det i fingrarna på vissa kollektivmedlemmar eftersom jag lovat kolla efter billig sprit och annat.
Jag kan meddela alla att glasögonen är på så jag inte kan missa något fantastisk erbjudande!
I`m off!
PRESSTOP!
Och eftersom min arbetsdator för det första är från förra seklet och för det andra är en PC så fattar jag inte hur jag ska kunna göra en skärmdump. Men, ni får en länk i stället. Så pass mycket klarar jag av alla fall. Hoppas jag.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/supersommar2009/article5540050.ab
Och eftersom jag blivit en näthaj på äldre dar och lusläser allt jag kommer över så ska ni få en till länk, som vi kanske borde tänka lite oftare på i Kollektivet... Uppenbarligen dricker vi för lite.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5539708.ab
Streetstyle by Alice.
So. Welcome to my World.
Det visade sig vara jävligt svårt att hitta faktiskta bilder på det jag har konstuerat i min skalle. Så ni får tänka kanske liiite andra färger osv. Dessutom verkar det vara stört omöjligt att hitta ett par shyssta piloter med spegelglas.
känner in att skor är fruktansvärt viktigt.
For the record.
Idag kommer filmerna jag beställde igår hem, eller de kommer till konsum. Hur som. Jag köpte första säsongen av LA ink till att börja med. Föredrar av någon anledning LA före Miami, tror det har att göra med Katten. Tycker hon och hennes kompisar är förjävla roliga. Sen har jag inte discovory där det går, så då missar jag det nästan alltid. Sen beställde jag även Briteny Spears For the record. Missade den när den gick på tv i december och nu kostade den skit billigt, så jag slog till.
Och anledningen till min plötsliga Britney hets är att jag blir så fruktansvärt besviken på det här landet, på mänskligheten och för den delen, resten av jorden också. Nu har jag gått in i en försvars mekanism för Britney, men stirra er inte blind på själva Britney jag är lika upprörd över alla som har det som henne. Att alltid ha fans, paparazzi och press efter sig, alltid. Oavsett vilket land hon är i blir det hysteri så fort hon går utanför dörren, och kom för i helvete inte och såg att det "hör till". För det gör det inte, inte i den utsträckningen. No way José! Vi ska vara jävligt glada att människorna vill göra musik som vi kan lyssna på, och då tycker jag att om vi ska kalla oss fans så ska vi respektera människorna som faktiskt gör det vi gillar - musiken. Och med respekt menar jag att låta dem ha sitt privatliv, inte belägra deras hotell och inte störa dem när de inte jobbar. Står dom på scenen - fine. Har dom en skivsignering - fine. Är dom ute på reklamuppdrag - fine. Äter dom middag med sin familj - not fine Är dom ute på stan och shoppar - låt dem shoppa. Är dom ute och går - låt dem gå.
Sluta med allt vad smygbilder och förföljelser manéer är. Tänk, de är bara människor. Och, tänk er in i deras situation, skulle ni vilja ha det så? Nån dag kanske skulle vara okej, men inte år efter år efter år. Inte konstigt att dom bryter ihop. Och, ni som bara ska gå fram för att be om autografen - för det är väl inte så jobbigt? Nä, det är det inte. Men tänk er att ni har flera hundra människor om dagen som skriker efter din namnteckning. Hur länge skulle det vara roligt?
Jag är så hatisk mot sånna här människor att ni inte kan förstå. jag har god lust att riva sönder E-types autograf som jag fick i lågstadiet för att visa att jag ångrar att jag köade för den. Om jag bara kunde hitta den.
Joy Divison.
One day, everybody will be famous
Det verkar bli Factory Girl som god natt-film idag igen. Eftersom Änglagård vägrar fungera. Och som jag har längtat efter Änglagård hela dagen, jag tillhör väl de få människor i Sverige som fortfarande inte har sett den.
Åter till fabrikstjejen, den är så jäkla bra. Den är underbar men tragisk. Den är så snygg.
Den får mig att vilja sitta i en stor studio iklädd tights och en stickad tröja, stora, tjocka lösögonfransar och kedjeröka hela dagarna medan fantastiska konstnärer skapa.
Fast jag inte blev född med en konstnärlig ådra, gud skippade den i min kropp. Han gav mig en jäkligt jobbig magkatarr istället. Tack. Sjysst. Den ska jag komma ihåg.
Just denna kväll så spökar min mage, jag ligger i fosterställning och kan knappt röra mig.
Om det inte är bättre imorrn... Då jävlar...
Tacka vet jag piller. Det är bra skit.
Nej, Sienna Millers hesa röst får viska mig till sömns.
God natt kära vänner.
Dagens...
Dags för ännu ett inlägg då, åh den här bloggen var jobbigare än vad jag trodde. Reglerna från början löd ju som så att alla kollektivmedlemmar är tvungna att försöka klämma in ett inlägg om dagen, men det är inte lätt alltså. Det är inte så lätt att komma på något att skriva om varje dag, så mycket händer det inte i mitt liv. Jag skulle ju såklart kunna sitta här och berätta om min arbtesdag, hur fantastiskt det är att jobba på fabriken, jag skulle kunna sitta här och klaga över hur jobbigt det är att det inte går att ändra gafflarna på vår lilla truck med hjälp av en spak som på alla andra truckar så att vi istället måste kliva ur trucken och göra det för hand eller jag skulle kunna sitta här och berätta om hur P genom att inte skära utan istället trycka ner tårtspaden lyckades förstöra den tårta som jag trots allt bjöd på idag. Men jag gissar att det inte finns någon där ute som är nå vidare intresserad av detta, så jag väljer att skona er från allt gnäll som jag sitter och trycker på.
Mördarmåndagen är över nu, full fart mot helgen. På fredag blir det kalas minsann, jag ser fram emot det. Mycket. Det känns som att det var länge sen jag var ut nu, två hela veckor, hör och häpna. Men det var åtminstone länge sen jag var ut på en fredag, det kan vi väl komma överens om?! Och det var dessutom ett tag sen jag var på heartbreak, och dit ska vi nu förstår ni. Förresten, jag vill ha drinkar sandra. Är det någon mer som vill ha det? Jag tänkte att, om det nu är så som någon av er andra skrev, att Lina ska till spritlandet i öst och köpa alkoholhaltiga drycker så kanske vi kan ta nån flaska och göra lite drinks. Bara ett förslag.
Alex tar med sig sin dator, det blir perfekt. Och du alex, ta med dig kameran också.
Nu är matlådan gjord, likaså smörgåsarna till frukosten, väskan är packad och jag har inte så mycket kvar att göra. Lite disk har jag dock kvar i köket, jag ska försöka göra en kraftansträngning och göra mig av med detta. Vad är det egentligen för fel på papptallrikar?!
God natt då!
och du Lina, eller vem det nu var som lade ut den underbara bilden på mig, Tack för den...
Öjj
Planer
Jag är sådär äckligt lycklig. Det lixom spritter i benen på något sätt.
Jag skulle, om jag kunde göra ett par volter här inne på postkontoret. Det skulle få dom på banken mittemot att svälja sedlarna de sitter och räknar av häpnad.
Men jag kan ju som sagt inte göra volter så jag sitter här och småler som ett annat fån för mig själv.
Ah. Det gör ingenting alls att jag jobbar. Herre, värre saker har man ju varit med om i sitt liv.
Det är tanken på att snart händer, snart smäller det till. Och poff! så är jag borta från min lilla småstad med storstadssyndromet.
Den känslan, att veta att man är på väg någonstans, att någonting helt nytt och främmande väntar. Åh, den mina vänner- den är underbar!
Snart så är det bara han och jag i vilt främmande stad.
Creepy. Men ack så underbart!
samtal.
K - Ja, det är lustigt sånt där, att allt kan bero på vems mage man hamnar i. Men å andra sidan, så låter Alexandra Hilton mer som en porrstjärna med ett artisnamn än som en människa.
A - Porrstjärnor är också människor. Men tänk tanken med att vakna upp en i svit i LA varje dag, istället för... Gävle. Bara en sån sak.
K - Jadu, livet är rätt orättvist ibland.
A - Mm...
Monday you can fall apart.
Så. Jag sitter och funderar på vad man ska göra hädanefter. Jag jobbar här tills den sista aug. Sen har jag fria vägar ut. Det kräver lite tankeverksamhet nu. Det är ju som vanligt bara jag i kollektivet som inte har planerna klara för framtiden.
Idag väntar plugg. Sen ska jag ta en promenad och sen är det nog en tidig kväll ikväll. I morron ska jag faktiskt ta mig i kragen och träna.
Så. Älskade måndag. Välkommen. Men snart är du död.
BARA FÖR ATT DU HAR FÖDELSEDAG!
Rykterna går om att det har serverats hembakta blåbärsmuffins,bullar,kolakakor och tårta!
Jag tror det inte förens jag själv får smaka!
STORT GRATTIS BÄSTASTE EM:=)
Söndagsångest!
Att jag dessutom jobbat hela helgen och inte ens får vara ledig imorrn gör mig bitter, inte speciellt länge dock.
För på tisdag morgon är det dags för nya äventyr ute på det blå, hela tjocka släkten ska nämligen på kryssning till Riga. Farmor blir 75 och det firas.
Jag vågar dock knappt tänka på kaoset som kommer utbryta ganska snart efter det att vi klivit ombord på bussen från Gävle...även fast jag redan nu vet vad som kommer ske får ni en fullständig rapport om det efter hemkomsten på torsdag kväll, om vi överhuvudtaget kommer hem!
Flytten ner till Helsingborg blev väldigt påtaglig idag då mamma och jag var upp på vinden för en allmän röjning och alla mina saker börjades gå igenom. Jag har laddat upp för flytt kan man säga, gaanska länge! Jädrar vad saker jag samlat på mig. Mina stackars små köksskåp i studentlägenheten kommer braka ihop efter en vecka, för att inte tala om garderoberna!
Snart är det dags alltså, bara en dryg månad kvar tills det är dags att ta mitt pick och pack och röra mig söderut,
och det gör jag med skräckblandad förtjusning!
Jag överlevde den här dagen också.
Välkommen ångest
Jag lider av en sådan fruktansvärd söndagsångest mina vänner. Jag riktigt känner hur den belägrar hela min kropp, hur den sakta men säkert äter upp mig innifrån, äter upp all den lilla glädje jag tidigare kände. Den tynger mitt hjärta och orsakar en slags värk i huvudet, en värk liknande någon slags baksmälla, fast värre. Hur klarar man av att leva så här?! Jag kommer aldrig fixa att "växa upp" och skaffa mig ett jobb som alla andra. Att pallra mig upp klockan halv sex i morgon kommer vara värre än värst och att dessutom sätta sig på cykeln och trmapa iväg med huvudkudden fortfarande kvar i håret, det mina vänner, det är smärta enligt mig. Och inte blir det bättre av att jag cyklar med P. Jag är rädd att en trött och irriterad emelie en vacker morgon tappar humöret och säger något dumt. Sätter sig i konflikt med någon, skaffar sig fiender och på köpet ett ofördelaktigt rykte.
Redan nu bävar jag för den fruktanvärda mördarbacken och jag kan bara hålla tummarna på att jag överlever den. Gör det ni också vet jag, jag behöver allt stöd jag kan få.
Nu är det dags, mackor ska bres till i morgon, väskan ska packas och sen är det bums i säng.
Jag är arg.
Dricker du mycket?
Nyheterna rullar på tv, väntar otåligt på att "101 dalmatiner" ska börja igen.
Har vågat mig på nagelmarmorering, det var roligt och jag lyckades hyfsat.
Ätit sushi, suttit på altanen och tittat på "Järnets Änglar". Är sugen på att ta ett glas av det välidgt goda rödvinet, men fasar för cykelturen jag lär ta hem sen så jag skippar det.
Hjärtat ringde och meddelade mig att han jobbar varenda dag fram till 9:e augusti. Seriöst. Han sa att han skulle försöka få ledigt nästa helg så han kan spendera den med mig, men man ska inte tro på det för mycket. Jag ställer in mig på att jag kommer se honom precis innan jag somnar varenda natt, kanske hostar jag fram ett god natt i dimman. Eller ser honom försvinna ut genom dörren tidigt på morgonen, för trött för att öppna munnen och säga något.
Men efter den 9:e så skulle vi träffas sa han. Vi skulle upp till Jämtland innan han åker till Turkiet.
Känns ju kul att veta att jag får träffa min pojkvän om tre veckor, tänk dom som inte har den turen. Ha. Skrattretande.
Men blir inte riktigt klok ibland.
Men jag menar, det springer runt prickiga hundar på tv och det är iskallt ute. Varför klaga?
Varför lever inte jag på det århundradet då helgerna var arbetsfria?
Inte i dom här tiderna eller tydligen, nu ska man iväg och slå upp portarna till butiken, någon måste gör det också sägs det.
Jag hoppas för guds skull att alla semesterfirare stannar hemma och njuter av semestern istället för att springa runt i vår butik och stöka ner för oss, men alla behöver inte stanna hemma! För då blir det helt plötsligt tråkigt istället och vi får ingenting att göra, så då är det fel på det också!
Efter jobbet bär det av ut till mormor och morfar, kalas på gång närmligen! Morfar fyller gammalt, jättegammalt! Men det ska tydligen firas det också, men smörgåstårta och annat!
I can't handle fans.
Jag gillar mina fans, inget illa om dem, men jag tycker det är förjävla lobbigt när dom kommer och belägrar sig utanför såhär. DÅ blir ja jävligt less. De ska ni veta. Låt mig vara.
Så. Livet är inte alltid lätt. Och nu slutar jag, så då måste möta dem igen, face to face. Wish me luck. Chuck.
Circus Britney.
Skeppet Britney var likt Titanic pågång att sjunka, man hade slagit i något hårt, för Titanics del ett isberg, för Britneys del vet jag inte vad det kan ha varit, men något fick henne att först spåra ur, och sen att löpa amok, hon rakade av sig håret, gick till attack med att paraply på bilar och söp sönder sig. Men hon har levt den amerikanska drömmen sedan hon var 17 år, vilket hon också sjunger i låten Piece of me. Kaptenen på Titanic drev skeppet för hårt, hon gick för fullt, hon sträckte ut över vad som såg ut att vara ett öppet hav under natthimlen, men farten kunde inte hanteras och man tog inte varningarna för isberg på allvar. Britney är ständigt pådriven av sin familj som sedan barnspen vallat runt henne på diverse olika talangshower och tävlingar, hur kunde de inte se i tid när det var påväg utför? Titanic, hon delade sig på mitten och försvann ner på botten, dit ingen männsklig varelse kan komma ned och återvända tillbaka levande. Briteny var på gång att dela sig i två delar och gå samma öde tillmötes på en botten dit man inte återvänder ifrån, i vad som såg ut att vara ett raserianfall kapade hon av sig sitt signum, sin långa man till hår, längre än så hann det aldrig gå. Någon hann dit i tid, och fixa till skavankerna och styra henne i hamn, Briteny är inte lagad, hon är bara tillfixad för att kunna visas upp och dra in pengar. Circus Britney har bara börjat.
Hon förlorade som bekant vårdnanden om sina två barn till exmaken Kevin Federline och hon blev även omyndigförklarad och på så sätt fick hennes pappa vårdnaden om henne. Det tror jag kan vara början till slutet för drottningen av pop. Utan att egentligen ha riktigt med kött på benen vågar jag påstå att jag tror att hon inte göra den här turnén frivilligt. Jag tror hon drivs att maktkåta galna människor som vill ha cash mellan fingrarna. Briteny drar in pengar, stora pengar och hon får inte ens rättigheterna att ha hand om sina egna pengar, hon får någon form av underhållspengar av sin pappa, som hon själv tjänat in åt honom. Och jag tror även att det är hans idé att driva runt Britney likt ett cirkusdjur i manegen. Men, tycker ni inte att man ser på Britney, hon ser inte ut att tycka det är speciellt roligt, hon har ingen glöd i ögonen och ingen gnista slår till så långt ögat når. Hon gör det här, för att hon måste. För att någon driver henne, hon bestämmer inte över sig själv. Liknelserna med ett cirkusdjur är påtagligt kännbara.
Hennes pappa kontrollerar varenda steg hon tar, han kontrollerar hennes mobil och vilken hon får och inte får prata med. Hon får inte köra bil, hon får inte träffa sina vänner om hon inte ber sin pappa om lov. Och det verkar inte ens som om att hon får gå ut utan han tillåtelse. Sist hon var i Sverige på turné var hon ute på stan och hon gömde sig inte bakom stora glasögon och skärmar hela tiden. Det lös om henne, hon var på toppen. Man ser skillnanden tydligt här, då var hon en stigande stjärna som levde. Nu är hon en hårt tyglad, föredetta stjärna som hålls hårt. För, tänk själva, visst om Britney skulle dö, så skulle dom fortfarande tjäna pengar på royalties, men vad är dom pengarna jämnfört med att driva runt en levande död på turné? Som dessutom lyckas med hit efter hit. det är pinsamt att se, man har bakat in henne i sin egen show, hon syns inte. Hon märks inte speciellt mycket, men hon är där. Hon ger cirkusen stjärnglans och hon gör det hon är piskad till att göra, mima. Dansa.
Efter att vi varit på cirkusen i måndags och haft förmånen att verkligen se allt på extremt nära håll så var den här känslan enorm, jag kände verkligen att detta kan bli den nya MJ. Och Em, mitt resesällskap för konserten, sa att hon gärna skulle vilja sitta ner och prata med Britney, umgås med henne och leva med henne för en dag. Och vet ni vad, jag tror att ingen annan än Em skulle vara utmärkt som sällskap till henne, jag tror hon skulle behöva en vän som lever på existensminimum (ursäkta Em) med hennes mått mätt, och ändå kunna ha så roligt som vi har. Jag tror hon skulle behöva en vän som tycker att hon är en fantastisk artist, en fantastik person, men skiter i hennes tillgångar och vad hon har för saldo på banken. Som skiter i vad Circus Briteny kan inbringa. Jag tror att hon behöver en sån vän, hon behöver en Em.
Annars tror jag att vi kommer att bevittna en stjärnas fall och bortgång. Hon har varit på toppen, och hon har brytits ned. Nu kan hon antingen ta sig samman, med hjälp av vänner och familj som verkligen vill hjälpa henne och som skulle ställa upp lika mycket om hon hette Alice och levde på landsbyggden, arbetade som kassabiträde på den lokala affären och inte hade varit på ett enda löp världen över.
Äntligen!
Sista dagen!
Jobbet, känns rätt lungt. Kommer nog att ha det rätt lugnt fram till lunch alla fall. Och idag var jag på jobbet 07:!5, bra där!
You'll make me beans on toast and a nice cup of tea
And we'll get a Chinese and watch TV
Tomorrow we'll take the dog for a walk
And in the afternoon then maybe we'll talk
I'll be exhausted so I'll probably sleep
And we'll get a Chinese and watch TV
Nästa vecka har dock Ems lovat att slå klackarna i taket och i baren. Hon fyller nämligen år och jag räknar med en karatefylla utan dess like från henne, då hon har vart så jävla tråkig att klockorna har stannat Sverige den här veckan. Jag räknar starkt med en jävla uppryckning till nästa weekend. Då jävlar. Jag tänker förmodligen också gå en all in. Det brukar bli bäst då.
"Va fan är det där för spagetti, är det en sån där vegetarisk?" - Morfar tittar konstigt på fullkornspasta. Men så vitt jag vet är väl all pasta vegetarisk?
Hemmapul
Vad jag vet så har kollektivet återigen en myskväll, jag tror minsann att de befinner sig på bergrenska och dricker en massa onyttiga drinkar. Själv har jag som vanligt lite för mycket viktiga saker att göra, så jag dissar ännu en gång och hoppas att de inte blir alltför sura. I will be back och det med råge, när saker och ting har lugnat ner sig lite i mitt liv kommer jag tillbaka och då väntas det galej mina vänner.
I morgon är det stopp på fabriken, vilket btyder rengöring av pappersmaskinen, vilket i sin tur betyder att jag börjar en timme tidigare än vanligt. Kvart i fem ringer klockan, strax över fem sätter jag mig på cykeln och beger mig mot fabriken för att göra lite nytta. Det är i morgon vi ska in i alla skrymslen och vrår för att plocka bort papper och spola bort allt damm med högtrycksslangar. Det är ett tungt arbete jag har framför mig. Men som vanligt, 16.00 slutar jag och då är det banne mig helg och det ser åtminstone jag fram emot!
Vi är världen
Jobbar långpanna idag. Gissa vad jag tycker om det..
Tog ett dopp i ån på lunchen för att fräsha till mig så gott det gick. Och kallt var det ska ni veta.
Fy satan. Jag fryser fortfarande.
Fyra timmar kvar. Sen hoppas jag att det spricker upp och blir sol igen.
För i har ju planerat vindrickande på Berggrenska ikväll, och jag såg fram emot det. Eller iallfall alkoholen.
Annars så såg jag att mamma hade öppnat en BIB i stugan, så man få väl sörpla i sig lite av det i ensamhet om regnet ska fortsätta falla. Vi låter vädergudarna bestämma.
Annars, en låt som jag har hört en miljon gånger. Men aldrig sett videon.
Såg den i natt och grät.
Stadigt Sandra. Jag menar, är det inte rörande när Bruce drar i med sin raspiga röst? Eller Stevies spasmryckningar med huvudet?
Jag tycker det.
Back to office.
Jag har varit seriös idag, köpte två olika meloner till jobbet idag, som ligger framför mig nu. En halv honung och en halv något annat. Till lunch blir det thailåda, som blev över igår. Härligheter. Jag vill dock ha ägg.
Så. I skrivande stund avslutar Lina sitt första pass på körskolan, morgonpigg som hon är, vi andra brukar ta övertidslektionerna när dom erbjuds. Sen har vi Em som är fast i Korsnäs underbara lukt, med sina underbara arbetskollekgor som hon absolut aldrig spyr galla över. Em borde skriva ett sånt inlägg - enabrt att spy galla över P. Sen tillslut har vi Sandy, som cyklar runt på sin kära postcykeln dagen till ära.
Och jag. Jag är tillbaka på kontoret.
It's Britney bitch!
Grillning...
Diss av mig...
Alex har gjort ett desperat försök att få med mig till kvällens bjudning, dock utan resultat. Nej, jag var bestämd på den fronten, hade en liten diskussion om hur mycket man hinner med att göra under tiden man tvättar och vi kunde tyvärr inte enas om något. Ja, ibland uppstår det faktiskt diskussioner i kollektivet, vi kan ha olika åsikter, men det är okej. Alla är vi ju olika, och tur är väl det, tänk vad tråkig världen annars skulle vara. Men sen hör det till sak också, att alex efter att ha tjatat på mig i en halvtimme till slut kläcker ur sig att inte hon heller tänker åka dit. Men först var det tydligen otroligt viktigt att jag skulle komma, enligt henne ansågs det nämligen ohövligt att inte dyka upp eftersom lina minsann hade gjort mat åt alla redan. Ja, för det hade hon börjat med redan igår. Visst hörru du... Bra försök alex, men den lätta funkar inte på mig....
För övrigt så har dagen flytit på bra, jobbet går bra, dock är det ett otroligt tjat om tårta på fredag. En särskild kollega är mest intresserad av den här tårtan och menar att det inte finns några undanflykter, han har idag förövrigt fått mig att förstå att man kan betala för att komma in på läkarlinjen. Han går där, och det betyder att det nog inte hänger på hur smart man är eller inte......
Vardag
Nyss kom det in en väääldigt arg kvinna och frågade om det går att betala en räkning här. Nej, tyvärr svarade jag vänligt.
Och den här kvinnan får ett raseriutbrott och skriker det ena fula ordet efter det andra. Och undrar vart tusan man ska behöva åka för att betala den här jäkla räkning. Till Nordea i stan svarar jag ännu vänligare.
Och hon fräser åt mig som en katt och sedan vänder hon på klacken och smäller igen den automatiska dörren efter sig.
Människor, människor. Man blir inte riktigt klok på vissa. Som om det skulle vara mitt fel att det inte går att betala räkningar här. Skaffa internetbank för sjutton, tant!
Och det här mina vänner är vardag för mig.
Jobbtimmarna är nu nere i en och en halvtimme. Sedan är det slut.
Och ikväll är det ett minimöte hemma hos Lina. Mat, mat, mat.
En timme.
Happ.
Onsdag är en meningslös dag.
Igår var jag dock slut som en fucking artist, jag förstår hur Brittan måste känna sig efter en spelning, för utan spelning igår var jag så slut som det bara går. Seriöst så hade jag kunnat gå och lägga mig utan problem vid 18-tiden. Men nej, jag höll ut till minst 22 och låg och läste en Liza Marklund bok i min ensamhet. Skönt!
Så idag, var jag upp och hoppade (läs släpade benen efter mig) vid halv 7. Bra där, mycket bra där.
Idag ska jag köööra bil, i två timmar. Sen ska jag till the hood, Bomhus på grillning, men det är mest efterrätten jag suktar efter, så jag funderar på att skippa hela grillningen, förutom majkolven som Sändy har bjudit ut till mig via sms igår. "Jag har en majskolv över om du vill ha en", härliga meddelanden hon skickar. Typ sånna och att hon kommer att dö på posten. Dör hon i Oslo tänker jag inte åka dit och sörja, det är svindyrt för en vanlig svensk arbetare. Så.
Och detta med Pink och Madonna. Fuck u. Ni kommer ångra er när dom är döda, det är allt jag säger. Allt. Punkt. Fint så. Nu försöker jag dessutom få pappa (som inte har någon bil längre, utan bara en moppe) att åka med mig ner till Göteborg och Way out west, för jag vill se Timo, men framförallt vill jag se Lily Allen! Min nya kärlek.
Så. God morgon och välkommen till ännu en fantastisk dag på arbetet.
Till Alex
Räkna inte med mig på dom där "konsertupplevelserna".
Pink och framförallt Madonna kan hoppa och ta sig. Bara så att du vet.
Kom tillbaka när det är riktigt musik vi pratar om.
Om ni undrar...
Okej, here's the deal.
Jag gillar inte mitt sommarjobb så värst mycket. Även fast jag har spenderat fem sommrar här. Och efter varje så har jag lovat mig själv att aldrig komma tillbaka, men lik förbannat så står man där i dom mörkblåa kläderna lagom till midsommar ändå.
Nu längtar jag till sensommaren. Idag har vi smidit nya planer, jag har kollat upp en hel del viktiga saker.
Nu behöver vi boende och bra jobb. Och vi behöver att datum för flytt.
Vi ska jobba för att få ihop pengar för att kunna resa en bra sväng efteråt. Vart, är ännu inte bestämt.
Men jag delar med mig av våra lösa planer.
It's Oslo baby!
Men först ska jag jobba av ett hundratal timmar på Posten.
Kära Kollektiv!
Så vad säger ni, kära vänner, vapendragare och kollegor? Jag kan redan nu avslöja att biljetterna är bra mycket billigare än Brittans. Hon är ju så dyr i drift, den där Brittan.
Sen måste jag också bara passa på att hylla DJ:n igår, för det har jag helt glömt bort. Havanna Brown, vilken tjej. Där kan Mr. DJ slänga sig i ån. Och ta sina skivor med sig. HA!
Jag kommer inte hem ikväll...
En pizzasallad.
Ett glas apelsinsaft.
Martin Stenmarck på Spotify.
Jag är redo att möta dagen.
awsome shooow!
Nu så.
Det blev en kväll på altanen, en chokladkaka, två paket cigg för deras del, och ett antal ihjälslagna mygg senare är det dags att slå igen ögonen för idag.
Imorgon väntar nya äventyr!
En liten rapport från Posten Ab
Jag verkar vara den enda av oss som fortfarande arbetar denna underbara måndag. Ny vecka, nya tag.
Man känner livslusten bra sprudlar i hela kroppen- vad underbart det är.
Två timmar har snart gått och tre och en halv timme återstår. Och jag sitter och stirrar rakt ut i ingenting, snart dags att göra en sväng med den gula bilen.
Min så kallade andra hälft, socialfall eller pojkvän om det nu smakar bättre i era munnar har lämnat Skutskärs fina vyer för den här gången. Även där kallar arbetet.
En lugn helg har passerat, nu väntar en lite mer hektisk vecka. Två långpannor, lite social tid med Kollektivet och en hel del alkohol får det bli.
Jag ska börja med det sistnämnda så fort jag har kommit hem från jobbet.
Peace.
/Sandy
Britney ikväll
Britney Spears står på scen ikväll och i publiken står vi och fascineras, avundas och gläds åt hennes comeback. Hon sjunger högt ur mina högtalare just nu och på sidan om sjunger jag med i hennes texter, fast inte riktig lika högt. Jag vågar inte riktigt göra det när jag bor i lägenhet såhär (tänk om någon skulle höra), och dessutom har jag fönstret öppet eftersom det osar falukorv här inne.
/em
Monday you can fall apart
Men vi är jävligt taggade på Ett se Brittan, tror det här kommer bli kalas. Em ska ju dessutom hångla med henne har jag hört, ni vet ju hur fåglarna viskar i öronen här ute. Men Lina kräver ett löp på aftonbladet på det, och det kan ju bli ett litet problem då dom fotobojkottar hela konserten. Men iofs så kanske dom inte bojkottar det andra, så Em. Inget hångel på scenen för Linas skull, oki?
Nu ska jag ta tag i arbetet. Som inte finns. Eftersom jag gjorde klart i fredags. Så, nu ska jag vänta in lite arbete. Sen bör det av.
Finbesök.
Då kommer finbesöket, bästaste Hanna som jag flängde runt i asien med några månader kommer upp hit från stockholm tillsammans med hennes kompis söt-sara!
Kommer bli himlans trevligt, med lite aktiviteter som grillning och vinpimpling inplanerat!
Näe, nu blir det väll sängen.
Jobba och slita imorrn med som vanligt då!
Guys!
Emelie "Burn It Up" Lindström
beslutsångesten och det fantastiska skrattet!
För mig är Emelie tjejen som aldrig ens skulle göra en fluga illa. Det har nog aldrig funnits, finns inte, och kommer aldrig att finnas någonting ont i Emelie. Hon vill alltid alla väl- oavsett.
Lägg då till att hon är en av dom gladaste tjejerna jag någonsin kännt, jag vet nog ingen som har så lätt till skratt som hon, och vilket UNDEBART skratt sen. Smittar gör det, garanterat! För är man tillsammans med Emelie en dag är det många långa skratt!
Jag måste säga att min vän Emelie är charmig som få, jag bara väntar på att hennes själsfrände kommer dyka upp, och det kommer han göra snart! Jag ser redan paret framför mig, en riktig svärmorsdröm till kille är det ju såklart också (om jag inte ser helt fel så är det nog ett litet barn eller tre som springer omkring där också), inga tatueringar på kroppen eller fängelsevisiter i bagaget här eller.
Hon är tjejen med den stora viljan, tydliga drömmar och framtidslpaner. Hade inte hennes oro och beslutsångest satt käppar i hjulet för henne vet jag inte om jag hade haft henne i vår hemstad fortfarande?
Jag puschar henne maximalt för den här spanien vistelsen hon vill göra i höst, jag vet verkligen hur fantastiskt hon skulle få det och hur hon skulle växa som människa- minst en halvmeter!
Här sätter dock hennes oro,beslutsångest och omgivning stopp!
Hon lyssnar på alla, och kanske minst av allt på sig själv, hon vill göra som alla andra säger och svårt att hitta magkänslan bland alla tips och råd från andra.
Jag bara VET helt enkelt att det här absolut är någonting för henne, bara en sådan sak att Stefano härskar där nere på sydligare breddgrader gör det värt att åka!
Genom åren har vi tillsammans färdats genom dimman på alla möjliga studentfester,hemmafester och krogkvällar. Och det slår a l d r i g fel! Är det fest så SKA det spelas Burn It Up.
När låten sätts på, lyser ögonen upp, lockarna hoppar på hennes axlar och golvet intas.
Ingen shakar som Em till Burn it Up. Vår partylåt forever?
Att man sedan har Gävles snyggaste i kollektivet är ju inte helt fel.
Har ni av någon anledning inte fått urklippet från nöjesmixtidningen så hör av er till Emelie så fixar hon ett- mer än gärna!
Alexandra Westergren
Jag vet inte vart jag ska börja. Den här människan vid namn Alexandra, bättre känd som Alex har varit min trogna vapendragare längre än de flesta äktenskap nuförtiden.
Hon är en wannabe-blondie, bortskämd till tusen, en prylnörd utan dess like. En gång fick hon mig nästan att tro att en extern hårddisk var en dekoration till rummet. Det var inte prat om dess kapacitet utan hur den såg ut. Och sist jag såg den låg den nerpackad i en låda. Alex i ett nötskal. Vi kör i 290 i tio minuter och sedan struntar vi i det, och då pratar jag om prylar av alla dess slag.
Man kan även dra liknelser med Lisbeth Salander. När hon inte äter mat, vilket Alex gör förundrande ofta så sitter hon framför sig blanka, fina Mac och knappar som ingen annan. All möjlig information kan letas fram på den burken. Nu kanske hon inte världens hacker, men på god väg.
Jag och Alex har sparkat på fotbollar sedan tio års ålder, tillsammans i ur och skur, straffturneringar och olika lag.
Och det främsta minnet jag har från våra storhetstider inom Skutskärs if flickor 88/89 är när vi var i Örnsklödsvik och spelade Örnen cup, år 2002 kanske det var.
I ett trångt klassrum bodde två flicklag och det var benskydd, skor och kläder överallt. Alex tog sitt förnuft till fånga och började städa. Hon lyfter på sitt täcke och sin madrass och ur hennes lilla mun kommer:
- Vem fan har skitit på min madrass?
- Den som skiter på min madrass, den har skitit för sista gången... Towe.
Och det var nog det roligaste som hände på den cupen.
Vi som känner Alex vet att städa är inte hennes största intresse utan hon ser det mer som ett nödvändigt ont.
Det är inte ovanligt att man hitta förrförra helgens colaflaska på golvet nedanför soffan.
Men hon är inte den som är den utan ställer alltid upp så fort det vankas alkohol. Vårat största gemensamma intresse är ju som sagt tequila och till det ingår Mötley Crüe och vodka/redbull.
Allas våran Alice.
Tillbaka i staden.
Lina "Karolina" Scherdin
Jag har väldigt ofta kallats för "morsan" bland alla kompisgäng. Ni vet, hon som oroar sig för de andra, hon som ska vara sådär plikttrogen och ansvarsfull. Men det finns en till som är så, kanske att hon är snäppet värre, om man frågar mig, men jag vet inte om alla håller med. I verkligheten är vi nog ganska lika på den fronten, hon och jag.
För mig är detta tjejen som i skolan alltid var duktig, hon hade koll på det mesta. Hon visste när arbeten skulle lämnas in och prov skrivas, och medan andra väntade med att börja sitt arbete till sista dagen, var hon den som satte igång genast och fick saker att hända. Hon var bra i allt. Själv skulle jag beskriva mig som väldigt dålig i exempelvis matte, men helt okej i svenska. Men den här tjejen, hon var bra i allt, vilket jag antar satte spår i hennes betyg.
Hon kom som ny till vår klass i tvåan, innan det hade hon gått på en annan skola. Men hon hade inga problem med den nya klassen, här har vi tjejen som kan anpassa sig efter andra, som flyter in ganska snabbt i en gemenskap och som jag tror har väldigt lätt att skaffa sig nya vänner. För vänner, det har hon många! Med sina 313 vänner på facebook ligger hon för övrigt i ledning bland oss kollektivmedlemmar.
Av alla mina vänner, är denna den mest beresta av alla. Jag kan inte komma på något land hon inte har varit i, undrar om hon har varit i mocambique?! I två omgångar har hon varit ute och rest land och rike runt, skaffat sig häftiga erfarenheter och förmodligen en skrumplever på köpet. Av bilderna att dömma, så har det stundtals gått vilt till under dessa resor, precis som det sig bör alltså. Trots detta så kan jag inte komma på någon gång av alla våra tillställningar då hon blivit sådär askalas och gjort något oansvarigt som hon sedan fått ångra. Nej, det känns som att hon kan hålla på sig, hon har kontroll och kan behärska sig. "Moralmorsan" är ett smeknamn jag tror hon har fått lyssna till många gånger och med hennes oerhört frustrerande reaktion på de kroppsmålningar som somliga inom gruppen har låtit göra, är hon nog den som i gruppen ses som mest helylle.
Lina är den hjälpsamma, hon är inte den som av lathet inte orkar hjälpa dig leta efter billigt boende i Spanien om du skulle behöva det, hon bjuder in och hon erbjuder hjälp. På vår underbara studentdag för två år sedan var hennes hem ett av de som vi besökte under kvällen. Där var hela hennes familj, släkt och vänner och där kände man sig välkommen. Men åh nej, just det var inte bara Linas förtjänst, så där ska hon inte få ta åt sig hela äran (bara halva). Hela hennes familj hade den där inbjudande attityden som gjorde att man inte kände sig som ett besvär. Jag vill minnas att de hade dukat upp med dricka, frukter (små fruktspett har jag för mig) och snacks och vi placerade oss vid ett av långborden i hennes trädgård. Hennes artiga och hjälpsamma sida, fick här sin förklaring, för det var nämligen så jag uppfattade hennes familj också, som jag för övrigt inte har träffat så många gånger. Attityden var: "Här bjuder vi in alla som vill vara med. Alla får vara med. Här finns det mat och dricka till alla, säg bara till om ni behöver något eller om vi kan hjälpa dig med något." Ja, ungefär så ser min bild av Lina "Karolina" Scherdin ut.
Så, med tre ord då: Hjälpsam, ambitiös, helylle!
/em
Rapport från sjön.
Frk. Wesslén
Detta är inte en text. Detta är ett blogginlägg. Det blir mitt första inlägg, och det ska handla om Sandra, eller som jag kommer att kalla henne i det flesta texter där hon florerar – Sändy. Sändy låter så mycket bättre än Sandra i en skriven text, det påminner mig lite om Dirty Dancing och Grisfilmen. Och om hon hade vart ung och dum på åttiotalet, hade hon garanterat haft en roll i någon av filmerna.
Låt mig då presentera, The Maneater i familjen, i kollektivet. Även om hon kanske nu mera går under namnet hemfru så kan man inte ta det ifrån henne, en gång i maneater, alltid en maneater. Ränderna går lixom inte ur. Så.
Sandra, eller ja nu mera Sändy är som oss andra, väldigt unga och väldigt dumma. Men faktum är att hon är mest ung, och således bör hon också vara mest dum. Hur som helst, Sändy fördriver sina dagar på Posten, Postmästare Wesslén är en glad och trevlig prick, som aldrig blir på dåligt humör eller tycker livet på posten är pest. Never. Vilket ni säkert snart kommer att märka, ni också.
Och av folket i kollektivet, så är det faktiskt just Sändy som jag har ”känt” längst. Vi är från samma by, och vi knatat till samma fotbollsträningar och sparkat på samma bollar. Men framförallt, vi har druckit ur samma tequila flaska, man kan se det som att vi druckit ur samma nappflaska nästan, för det är så det känns ibland. Tequila är som våran nappflaska.
Ett minne vi har tillsammans är när vi var unga och ännu dummare, jag jobbade på Ericsson och Sandra i baren på vårat lokala hak. Och det hade hunnit blivit torsdag, det var höst med regn och rusk och vi hade planerat in en utgång, med hennes jobb. Jag och min syster körde ett race i baren och vi blev riktigt jävla fulla, och jag skulle gå och kissa, nästa sak jag minns är att jag är på Brynäs, alltså. Jag har gått 5 km åt motsatt håll än vad jag bor. Rakt bort bara. Tillslut fick Sändy tag på mig, och hon gav mig numret till en taxi och jag ringde, åkte hem. Utanför dörren står Sändy med en cigg i munnen och svär.
Sen gick vi upp och sov, jag somnade i soffan med kläder på. Morgonen där efter vaknade jag och vågade inte öppna ögonen, jag kände ju att jag inte låg i en säng, och jag ville inte veta vart jag hamnat, tillslut öppnade jag ena ögat och kunde konstatera att jag faktiskt var hemma. Då kom nästa problem, vem var det som låg i min säng och snusade? Och det första hon säger är följande, Vann Brynäs igår? Sen vände hon på sig och sov igen, på 1 sekund. Men jag vara bara så jävla lättad över att det bara var hon som sov i min säng. Tack gud för att det bara var Sändy. Tack Gud. Vi hann inte mycket mer än att vakna, innan det var dags för en crapfood runda på stan, jävlar i mina lilla låda vad vi åt, ett urdrag av våran matrunda följer, en big mac, 2 pasta fläskfilé, två kycklingsallader, 2 cheeseburgare och lite godis och läsk på det. Sen, skulle jag naturligtvis börja jobba, fortfarande full.
Junior och Sändy.
Välkommen till Hantverkargatan 32!
- Föräldrar och andra lösa förbindelser läser bloggen på egen risk, och har ingen rättighet att ifrågasätta eller på annat sätt irritera skribenterna i deras arbete.
- Högkvarteret är som ni kanske förstår beläget på Hantverkargatan 32, och det är här de flesta briljanta idéer skapas.
- Sköter sig inte föräldrarna eller någon annan heller för den delen, kommer IP adressen att blockeras och ni kan därmed inte läsa mer.
- Alla medlemmar i Kollektivet förbinder sig härmed att försöka skriva minst ett inlägg om dagen, uteblir någon medlem med inlägg i sju dagar i rad har de andra bloggarna rätt att anmäla den frånvarande bloggaren försvunnen.
- För att vi lovar att aldrig blogga med alkohol i blodet, men just den regeln är till för att brytas.
