hantverkargatan

Jag har två veckor kvar på jobbet, sen har jag två alternativ.

Alt. 1. Eftersom jag inte haft mer än 3 dagars semester i sommar, och knappt en ledig helg, så flyr jag ut till Hedesunda skogarna och lever som en eremit i en, kanske två veckor. Så länge jag klarar av det. Vilket inte brukar vara alltför länge, så saknaden av butiker, mataffärer och människor brukar blir stor efter en vecka. Saknaden av internet brukar komma efter någon dag och eftersom jag är så in i helvete mörkrädd så vågar jag inte sova ensam i huset nere vid sjön så jag belägrar pappas soffa, vilket gör att han kommer att ha tröttnat på mig efter två dagar, när jag skickar upp honom till hans sovrum vid 11 på kvällen för att jag vill sova, och sen kliver jag inte upp innan 11 på morgonen, vilket gör att han varken kan lyssna på musik eller titta på film, då jag hatar att bli väckt. Ibland släpper han dock in ett djur eller två som väcker mig för att han ska slippa ta den smällen, och jag lovar, det är inte så jävla charmigt att bli väckt av andnöd för att en katt lägger sig över ansiktet på en.

Alt. 2. Tar mitt pick och pack och gör det jag gillar bäst - flänger. Landet upp och ned med mamma och hennes kollektioner. Det norrländska skogarna kallar, och det lite större städerna söderöver. Jag vet. Jag älskar att åka bil långt, jag älskar att inte vara hemma och jag älskar att bara åka, åka och åka. Se nytt. Även om jag nu mer eller mindre kan den där norrlandssvängen utantill. Men jag älskar känslan av att städigt vara påväg. Dessutom är Torneälven fruktansvärt fin i höstskepnad.

Så. Jag vet inte vad jag ska göra, men en sak är säker. Jag längtar dit oavsett.