hantverkargatan

Igår när jag var påväg hem från staden så fiskade jag upp mobilen ur fickan och såg att jag hade några nya meddelanden och några missade samtal, ett av meddelanderna var från våran kära vän Sixten Blixt, och det stod följande " HelloDarling! Jag är i Korfu, Grekland nu :D Kommer hem på fredag, hittar gärna på något i helgen, vad händer? Puss!"

Och det var väl ett rätt trevligt meddelande? Ett annat var från min andra kära vän, Ems.
"Va fan är du? Kom hem pronto eller ring mig."

Inte fullt lika trevligt, och min första tanke som for fram genom hjärnbalken var, apropå att vara gift. För så kändes det, som ett halvkasst, rent ut sagt dåligt gamalt äktenskap som var påväg utför, där ena parten inte gillar att den andre är ute och ränner klockan sju en onsdagskväll.

Jag ringde upp Em och det visade sig att hon var hungrig, så vi tog oss till ica för att köpa en mycket exotisk måltid i form av korv och makaroner (Lina, du missade), sen låg jag på köksgolvet i en halvtimme och önskade att jag inte blivit född, medans jag lyssnade på Ems framtidsplaner.

Så, min fru ska alltså lämna mig för spanjorer, hur tror ni de känns? När man inte räcker till, när det spanska karlarna lockar mer än mig och mina måltider bestående av korv och makaroner? Ja, det var slutet på det gamla äktenskapet, skiljsmässan är ett faktum.

Förjävligt var ordet.