hantverkargatan

Jag blir så jävla arg. Så irritterad. Så bitter. Så fruktansvärt bekymrad. Orolig och less. Jag är inte arg på någon, inte sur på någon. Ni är fortfarande mina vänner. Jag är mest bara bekymrad och jag undrar hur hård smällen kommer bli, om den blir så hård som jag föreställer min vill jag rymma härifrån och aldrig mer komma tillbaka. Jag vill gömma mig och jag vill att ni alla glömmer mig. Glömmer att jag någonsin har funnits. Så illa är det. Och nej det är inte erat fel, det är mitt eget, till viss del i alla fall.

Kalla mig drama queen om ni vill.

/Em