hantverkargatan

Idag gör jag det värsta av allt som jag vet på det här jobbet. Jag räknar papper. I pärmar. Det är ett lågvattenmärke och ett tecken på att sysslorna börjar tryta. Men jag får betalt, det är så man måste tänka i dessa tider.

Och jag har en dator.

Och musik.

Så. Jag borde nog inte klaga. Endå.

Ridå.