Vi ses till jul.
Med dom orden stängde fröken Scherdin dörren till Kollektivet för sista gången detta år. Lite konstigt känns det, eller jag har nog inte vant mig vid tanken än bara. Den är för konstig, jag kan inte minnas sist jag spenderade ett vinterhalvår med frk. Scherdin. Det måste ha varit vid våran underbara gymnasietid. För efter det har hon mest varit ute och flängt.
Men, nu är hon återigen den första som klappar ihop och drar sig söderut, för att inte få en chock av det sydligare breddgraderna i detta avlånga land så börjar hon med att spendera några dagar i Sthlm innan flyttlasset på allvar går ner till Helsingborg, hennes hem det kommande 3-5 åren.
Emelie drar om tre veckor och Sandra till den första/andra september. Sen så, har jag återigen FF på hemmaplan, känns bra på ett sätt. Konstigt på ett annat. Hela förra vintern hade jag ju trotts allt en stadig Emelie att hänga på i stormens vitöga. Nu åker även hon.
Nu ska jag städa upp lite här, efter glass och pizza dinner. Sen ska jag ta och sova. För i veckan jobbar jag. Som jag jobbar i veckan. Men det är löning och framförallt så är det payback time på fredag.
Min arbetsvecka startar i morron 07:20 och avslutas fredag 03:40
Så. Mina vänner. Det har varit mig ett sant nöje att lära känna er.
Kommentarer
Postat av: em
det här är på allvar väldigt sorgligt
Trackback
