hantverkargatan

Sista väskan är packad, sista kartongen är staplad och sista söndagsmötet i kollektivet avklarat.
Det är nu det gäller, det finns inte längre någon återvändo.

Imorgon eftermiddag är det tåg mot huvudstaden som gäller, där ska jag husera hemma hos bästaste Hanna fram till på lördag morgon då mami&papi kommer ditt med fullastad bil. Och den långa, långa färden ner mot skåne och Helsingborg tar sin början.
Att få träffa Hanna igen ska bli fantastiskt skoj. Sitta ute på altanen hela nätterna, käka brieost, prata på och vara passiv rökare till henne och Sara. Festa loss med hennes underbara vänner, bara kom bort ifrån Gävle.
För nu är det verkligen dags, jag har vuxit ur den här staden. Det var som när man var liten och hösten kom, förra årets regnkläder/vinterkängor/tjocktröjor var för små och i fel färg så de var dags att byta ut dom.

Min kära bror åkte söderut redan idag, likaså Mikaela, och imorgon är det Mathildas tur. Alla kommer vi sammanstråla nere i Helsingborg.
Sandra blir norrbagge och följer strömmen till Oslo, Em ska pröva lyckan på Gran Canaria, Alex har ständigt nya planer-henne vet man aldrig var man men det är en tjusing med det också.
Våra vägar slingrar åt olika håll, men det är väll dags kanske. Det kanske inte är meningen att vi ska sitta i kollektivet på Hantverkargatan, käka korv & makaroner, bråka om datorerna och sträckkolla sex and the city resten av våra liv?

I Fredags natt efter avskedsmiddagen här kramade jag Sandra hejdå, i söndags efter sista kollektivmötet kramade jag alex adjö, och idag var det dags för att krama om Em för sista gången på ett bra tag, (förhoppningsvis)?!

Det är dags nu helt enkelt.