hantverkargatan

Två dagar kvar på jobbet. Fram tills idag kändes det skönt att få sluta, på fredag är jag återigen en fri människa. Men så hände något som gjorde att samvetet slog i botten och jag fylldes av ångest. Jag fick frågan om jag ville jobba en vecka till, eftersom att jag ändå ska vara ledig i typ tre veckor nu innan jag reser bort liksom. Jag som varit inställd på att få livet tillbaka den 21 augusti, som har sett fram emot att få vara ledig ett tag innan jag reser iväg och ger mig in på något som säkerligen kommer vara ganska krävande. Jag var tvungen att tacka nej. Och nu mår jag såklart oerhört dålig över detta. Vad ska de tycka om mig på jobbet nu? Nu kommer de tycka att jag är värsta slö också kommer jag aldrig mer få jobba där? Deras bild av mig kommer att sjunka och förvandlas till någon slags arrogant och lat bortskämd liten snorvalp som hellre vill gå hemma och släpa benen efter sig än att jobba en vecka extra och få lite extra klirr i kassan. Så går mina tankar. Men jag sa till dem att jag är otroligt tacksam för jobbet, att jag verkligen trivs med det och att jag hoppas på att få komma tillbaka nästa sommar om jag är hemma då. Och jag fick till svar att de kan garantera mig att om jag söker nästa sommar så okmmer jag att få jobbet. Skönt det i alla fall. Värt att notera är också att de frågade mig och INGEN annan. Ingen P exempelvis.

Denna ångestdag passar jag på att städa här hemma, kanske att jag kilar ner i tvättstugan och kollar om den är ledig också, skulle behöva tvätta lakan nämligen.

I morgon är det torsdag, sen är det fredag. Jihooooo!!!!

/Em