hantverkargatan

Trött var bara förnamnet. Helgen tog på krafterna trotts att den var totalt jävla helnykter. Och hur känns det? Värdelöst. Jag jobbade som bekant natt i lördags, gick raka vägen från taxin som tog oss från festen ner till Slick till arbetet. Jobbade, stapplade hem och somnade. Igår var det bakis dag ala Kollektivet. Em ringde vid nio tiden, och två minuter senare stod hon i hallen, eller nej förresten, låg hon utsträckt i soffan med täcket över huvudet. Sen var den en heldag här, med mat och film. Lina kom som sagt förbi lite senare hon också, och den enda som saknades var våran vän i kungliga huvudstaden, Sändy.