nothing lasts forever
Ikväll peppar vi Winnerbäck. Jag och mina kära Sixten. Måste duscha, måste svida om, måste, måste, måste. Funderar på att knäppa en öl också. Dåliga tankar snurrar alltså i huvudet, musiken spelas och Lars äter middag på Cinque.
//
Igår kväll gjorde vi säsongsdebut i Hemlingbybacken. Jag och Persson tog cykelbussen, gick upp för berget och satte oss på varsin sopsäck, och klockan var efter midnatt. 80-tals barn är vana att roa sig själva, idag kräver barn diverse hightech leksaker, vi var nöjda och glada med sopsäckarna vi hittade på GDG.
//
Idag har jag även lagt vantarna på en ny Nitro snöbräda. Lycka och glädje på den! Sen ska nog Kings Mountains få sig ett besök när säsongen drar igång. Pinsamt att sitta här i de norra delarna av landet och inte sett en snövall fast det i morgon ska tändas två ljus i adventsljuslådan. Komiskt. Hur som, gick inte december så mycket långsammare när vi var små? Då kändes det ju som om den månaden hade 60 dagar.
//
Börjar vi bli gamla?
kärlek.
Igår. Melissa Horn. Vackert. Intimt. Men mest av allt - mycket vackert.
//
Jag saknar min fyrbenta vän och följeslagare genom åtta år. Det går inte en dag, och visst skulle jag bli lyckligare som människa om hon fanns kvar här hos mig. Mycket lyckligare. Man skulle kunna säga att allt jag önskar mig i julklapp är att få vara med henne en sista gång, utan att hon skulle ha ont. Om allt bara kunde vara som det var, en sista gång. Flyga fram genom skogen, medans vinden piskar i ansiktet och solen höjer sig över trädtopparna. Jag vill inget hellre än att fläta in mina fingrar i hennes långa man en sista gång. Man kan få tillbaka det mesta man förlorat på ett eller annat sätt, hon är borta för alltid. Bara tanken på att jag aldrig mer kommer att se henne i verkliga livet igen gör det nästan outhärdligt. I mitt hjärta, i mina drömmar och i mina tankar försvinner hon aldrig. Inte från min kropp heller förresten.
Aldrig mera ung, aldrig mera fri.
let it go
Ibland önskar jag att jag aldrig hade gått till den där kursen, inte för att jag ångrar att jag fick lära mig så mycket som jag faktiskt fick. Absolut inte, men en sak är säker. Hade jag aldrig träffat dig, så hade livet varit en mycket behagligare resa. Jag lade inte ens märke till dig i början, jag minns faktiskt inte ens att du gick i min klass de första fyra månaderna. Sen, sen minns jag allt alltför väl. Det var höst, nästan vinter. Eller, förresten, på den tiden kom ju snön i november så ja, det var väl vinter då. Jag halkade som vanligt runt på de frusna vattenpölarna med trasiga converse på fötterna, som jag praktiskt taget gör varenda vinter.
//
En dag när jag som vanligt var lite sen, så stod du vid ingången och smålog när jag kom framfarandes med ett ben i luften samtidigt som jag försökte undvika att ramla mitt där, framför dig. Jag gjorde mitt bästa för att parera upp min kropp och hålla ordningen på böckerna jag hade i famnen.
- Ska du på festen på fredag? Det var första gången du någonsin tilltalat mig, som jag vet om alla fall. Det var nog första gången jag ens såg dig också.
- Ehh, näe. Alltså jag tror inte det. Stammade jag fram så fort jag återfått balansen och fått fotfäste på ofrusen asfalt.
//
Sedan tog jag tag i dörrhandtaget och försökte trycka in en utåtgående dörr med all min kraft. Innan jag insåg det omöjliga i det hela och blev högröd i ansiktet samtidigt som jag drag ut dörren och gled in i värmen.
//
Det är mitt första minne av dig, två år senare är det jag som blir väckt, av dig när klockan börjar närma sig tre en torsdagskväll. Du står och ringer på min ytterdörr, genom att hålla in knappen konstant. Jag vet varför du kommit hit, just ikväll. Du är rädd att förlora mig, och det har jag förstått genom de 15 meddelanderna jag fått på min telefon sista timmarna. Jag slänger benen över sängkanten och går fram till dörren och vrider om vredet, medveten om vad som kommer att möta mig.
//
Du har varit mitt liv, mitt blod mitt hjärta i två år. Men det fungerar inte längre, det är inte så att det är någon som gjort något dumt eller så. Kärleken tog bara slut, för min del alla fall. Jag är inte längre kär i skapelsen som bara säkerhetskedjan håller på avstånd, jag kan inte släppa in dig. Kan inte. Släppa in dig. I mitt liv.
Då står och gråter i trapphuset, dina tysta tårar ekar i väggarna och jag ser på dig, jag kan inte längre se vad det var jag var så jävla kär i. Det är borta, borta för alltid och kvar står du. Vem är du?
//
Tiden gick, och det sägs att den läker alla sår. Men den läker inte mina sår, inte de djupaste alla fall. Från den gången du stod i mitt trapphus och grät, sa du att jag hade två val, man har alltid val. Antingen skulle jag släppa in dig där och då, eller så skulle du aldrig mer höra av dig. jag stängde dörren och hörde hur då gråtandes stapplade ned för trapporna, medans jag gick raka vägen till min säng och somnade om.
//
Vi har visst hörts sen den dagen, du hör av dig ibland. Även om det oftast är jag som gör det, så hörs vi. Men aldrig mer på det sättet. Och. Ska jag erkänna en sak, som jag kom till insikt till nått år efter att allt lagt sig, så är det att jag aldrig kommer att sluta älska dig. Jag gjorde ett misstag, och det var inte att jag släppte in dig i mitt liv från början, utan det var att jag lät dig gå, även fast du inte ville, så lät jag dig gå. Och det kommer jag aldrig att förlåta mig själv för. Du kunde få mig så lycklig som ingen annan efter dig har lyckats med.
dagens msn
alwe säger: (19.48.30)
haha, biljetterna kostade 600 + moms styck. vi hade 5
alwe säger: (19.48.32)
fint va?
Sandra säger: (19.48.44)
för föreläsningen ?????????????
alwe säger: (19.48.51)
ja
Sandra säger: (19.48.57)
betalade ni det???
alwe säger: (19.48.58)
då fick man frukt och kaffe i pausen
Sandra säger: (19.49.02)
skojar ud med mig??????????
Sandra säger: (19.49.06)
är du dum i huvet??
Sandra säger: (19.49.11)
vet du hur mycket sushi det är eller??
alwe säger: (19.49.16)
det var en mycket bra föreläsning
Sandra säger: (19.49.39)
skitnack
alwe säger: (19.48.30)
haha, biljetterna kostade 600 + moms styck. vi hade 5
alwe säger: (19.48.32)
fint va?
Sandra säger: (19.48.44)
för föreläsningen ?????????????
alwe säger: (19.48.51)
ja
Sandra säger: (19.48.57)
betalade ni det???
alwe säger: (19.48.58)
då fick man frukt och kaffe i pausen
Sandra säger: (19.49.02)
skojar ud med mig??????????
Sandra säger: (19.49.06)
är du dum i huvet??
Sandra säger: (19.49.11)
vet du hur mycket sushi det är eller??
alwe säger: (19.49.16)
det var en mycket bra föreläsning
Sandra säger: (19.49.39)
skitnack
På en annan del av Norrmalm
Jag har spenderat kvällen hos min nya granne, hon bor bara ett kvarter från mig och jag har utnämnt hennes nya lya till mitt nya tillhak, mot hennes vilja skall väl också tilläggas. Hon tror att hon och Tom kommer att fp vara där ifred, så fel hon kan ha, eller hur Jenkan? ;) Här har vi planerat med repstegar och lianer, kan inte bli annat än bra det här.
//
Idag var den stora dagen då Sixten flyttade in. Jag har varit support på de sättet att jag har suttit i soffan och ätit lussebullar och pepparkakor medans Sixten har vikt kläder och sorterat saker. Jag inbillar mig att man helst gör sånt själv, så man får det som man vill ha det. Sen sprang vi lite ner i källaren med kartonger, symaskiner och stolar också. Då var jag aktiv. Övrig tid spenderandes jag som sagt snorande, nysande och hostande i soffan eller sängen.
//
Så här såg det ut när Sixten kom till stan. Med en egen bock dessutom...
//
till karin.
du är en tönt.
//
din kjol är här
//
bring me up, bring me down.
Jag vet precis vilken juice du vill ha till frukost varje morgon, jag vet precis vilken sorts bröd du vill äta varje helg och jag vet precis vilket sköljmedel du helst har till din tvätt. Jag vet precis vilken skiva du vill lyssna på när du är ledsen, och jag vet vilken spellista du vill lyssna på när vi ska gå ut. Jag kan i sömnen gå och välja ut ditt favoritvin och utan vidare bekymmer komponerade en lösgodispåse som får dig att hoppa jämnfota när du är sjuk.
//
Du vet exakt hur jag vill ha mina ägg, att jag helst av allt börjar läsa sporten i morgontidningen (därför låter du också alltid den delen vara), du vet precis vilket the jag vill dricka när jag är förkyld och du väljer alltid rätt middag när du ska laga en som överraskning åt mig. När vi ska titta på film vill vi alltid se samma och vi skrattar lika högt åt våra interna skämt. Du vet hur du ska få mig på bra humör och jag vet precis vilka knappar jag ska trycka på för att få dig att skratta.
//
Endå vet vi båda två, att vi inte kommer att åldras tillsammans. Vi är inte menade för varandra och vi kommer inte att hålla varandras händer när döden knackar på dörren för att skilja oss åt. Det vi har, har vi här och nu, och kanske inte i morron. Men inte nästa år.
//
Både du och jag vet om det, men det är inget vi talar högt om, både du och jag vet att vi bara har varandra tills något lite bättre, lite intressantare dyker upp, då kommer ingen av oss tveka, utan då kommer vi att lämna den andra vind för våg, utan tårar i ögonen kommer vi vända den andre ryggen och sen. Sen kan vi springa på varandra på stan efter några år och säga "tänk så konstigt allt kan gå".
dagens dagens.
P - Jag har jobb, pengar, egen lägenhet, snygga kläder, är trevlig social och ser bra ut. Ingen kan motstå mig!
A - Du är singel, så motstår ju alla dig.
Jag klarade det.
Jävla prov. Nu är det klart. Fy fan va skönt. Nu har jag bara en inlämning och ett muntligt prov kvar. Sen så. SEN SÅ. Tar vi nya tag, betar av det här helvetet ett efter ett. Bara för att jag vägrade gå i skolan. Bara för att jag var en slacker. Ränderna går kanske aldrig ur, men jag jobbar på det.
//
16:45 ska jag träffa Persson i korsningen. Staden väntar, vi ska köpa förvaring på Åhlens och sen köpa goda théer på Kahls. Kungsblandningen går inte av för hackor, men måste hitta fler sorter.
//
Sommar sommar sommar...
I sommar ska jag leva värre rövare än vad jag någonsin gjort tidigare. Sexton år på nytt - here I come. Festivalsommar for sure. Jag längtar redan, tänk er när man sitter i bilen påväg någonstans. Påväg till någon festivalyra någonstans i Sverige. Eller Danmark. Vem vet, vi kanske slår på stort nästa år. Man sätter sig i bilen, hånler lite till den som kör, sen fiskar man upp en öl ur ingenstans och knäpper den sådär härligt. Ölen är iskall och det kommer rök ur öppningen. Jag är såld. Jag vägrar köpa burköl i normala fall, det känns som lite för mycket parkbänksalkolism för att det ska vara ok. Men på festival är det burkar som gäller, man blir dödad om man tar med sig glas in på området.
//
Hotellet är bokat, jag och min partner in crime är kräsna, kräsna som få. Vi vägrar camping, även fast vi sätter upp ett tält där endå, för man vill ju inte missa campinglivet. Hänga på campingen är ju halva nöjet, men sova. Det gör jag så fan heller inte på en camping. Då dör jag hellre. Dessutom får man fräsch frulle på Scandic. Den brukar serveras ungefär samtidigt som vi anländer till hotellet, sen kan man gå och sova.
//
Som jag längtar till sommaren. Jag ser inte ett moln på himlen, inte så långt ögat når. Det är ENBART sol. Inga moln. Man skulle kunna tro att jag aldrig upplevt en svensk sommar någongång. Man skulle kunna tro att jag drar paralleller med paradiset nu. Och det är det jag gör, sommar, sol och festival. Det är ett paradis.
touch these days and I'll kill you
Köksgolvet, klockan har för länge sedan passerat smärtgränsen för vad jag brukar vara uppe när jag vet med mig att jag ska jobba dagen efter. Det är ett rutigt köksgolv jag sitter på, lutar ryggen mot väggen och rör otåligt på fötterna samtidigt som jag låter det varma tevattnet bränna på tungspetsen. Så här har jag suttit - mitt emot dig sedan kvällen var ung. Du ringde efter jobbet och bad mig komma över, och jag hade inget annat planerat. Hur många koppar te vi har lyckats hälla i oss har jag tappat räkningen på för längesedan, och den runda rödan brickan som så snyggt bryter av det schackmönstrade golvet, har länge stått tom bra länge, ostmackorna är slut och ingen av oss har rest på oss för att göra nya.
//
- Jag hatar verkligen att du är du.
Säger du och får mig för en stund att lyfta blicken från muggen jag håller i mina händer. Du undviker att möta min blick och tar satts för ännu en mening.
- Tänk om du bara kunde vara någon annan.
Jag säger som vanligt ingeting tillbaka utan sitter som ett fån, tittar ned på telefonen och tar emot din skit. Som vanligt. Som alltid.
Tystnaden blir påtaglig så fort du satt punkt på din mening och spänningen i luften går att ta på, det vibrerar. Ibland får jag lust att skrika, rätt ut. Skrika dig rätt i ansiktet, skrika ut hur mycket du betyder för mig och hur mycket jag tycker om dig. Och hur mycket jag hatar dig för att du inte låter mig göra det.
//
En ljudlig suck från din sida av golvet, mitt emot mig lyfter du blicken. Vi har känt varandra i flera år, och du har av någon anledningen alltid kommit tillbaka till mig. För du vet, du vet att jag alltid tar emot dig. Med öppna armar, du vet. Så fort du blivit sårad eller dumpad så hör du av dig, det spelar ingen roll om det är en tisdag klockan tre på natten, jag sitter uppe hela natten och lyssnar, förstår och torkar tårar. Jag fixar dig alltid, får dig på fötter igen, får dig så stark på dina vingliga ben att du återigen testar dina vingar. Sen börjar vi om. Alltid samma visa. Alltid.
//
- Ska vi gå och lägga oss?
Orden blixtrar till framför mina ögon. Ska vi. Gå och lägga oss? Jag biter mig i tungan, tar satts mot vägen och reser mig upp på fötter, går fram till diskbänken och ställer ifrån mig min mugg. Tar tag i dina utsträcka händer och drar dig upp på fötter, ditt ansikte några få centimeter från mig, jag känner din varma andedräkt emot min hals. Sen skakar jag på huvudet.
//
Bakom mig slår porten igen, jag drar in den kyliga luften. Hör på håll hur trafiken rusar, fast jag är mitt i stan. Mitt i stan. Du har aldrig haft tid för mig, du har alltid bara haft tid för dig själv. Det är en vänskap på dina villkor, mina villkor har nog aldrig existerat.
Dina ord ekar inuti mitt tomma. Tänk om du kunde vara någon annan.
Hon som bor här inne.
Jag har en liten liten person som bor inuti min kropp, ibland känns hon inte av alls, ibland kan det gå flera dagar innan hon gör sig påmind. Det är som om att hon ibland bara vill komma ut utanför min kropp och lufta sig lite. Hon bor där inne, och sålänge jag är nykter och hyfsat tillfreds så är hon detsamma. Men när jag förtär alkohol så får den lilla inom mig samma promillemängd som jag i blodet, och på en liten kropp blir det ju mer påtagligt. Hon blir konstig, ofta inte otrevlig men samtidigt väldigt speciell, svår att hantera och ja ni vet. Hon blir som en liten djävul som jag inte har kraft nog att hantera.
//
Ibland gör hon sig även påmind utan att farbror alkohol har vart med i bilden, hon stökar ned mitt hem och lever rövare, slänger kläder på golvet och diskar inte efter sig när hon har lagat mat. Hon kan ligga i sängen i flera timmar och inte göra många knop alls, sen går hon till soffan och gör det samma. Hon lyssnar på för tok för hög musik och skiter fullkomligt i om det stör mina fransktalande grannar. Den här lilla lilla människan gör mig så vansinnigt arg ibland, men samtidigt är det att privilegium att veta att man aldrig är själv. Jag har min egen Molgan.
//
Nu har jag tillbringat några timmar med att städa undan den röran hon ställt till med de senaste dagarna och snart skulle jag kunnde säga att det börjar se ut som ett hem här igen. Jag skulle dock behöva ett besök på Ikea för att köpa lådor, förvaringsboxar alltså. För den här lilla människan utan namn gillar nämligen även att shoppa, så nu behövs det mer förvaring åt sakerna.
//
Visst är det skönt att ha någon att skylla på ibland?
sommaren var för kort i år igen.
Egentligen, så förstår jag ingenting. Det blev vår, mina kära och så efterlängtade vänner återvände alla en efter en till det lilla landet i norr. Jag och Emelie hade huserat fritt hela hösten och vintern, vilket hade resulterat i för mycket alkohol och lite arbete. Vi, utan att dölja sanningen skall tilläggas, hade spytt galla över att vintern aldrig tog slut och allt roligt som skulle hända när det väl blev sommarn. Sommaren kom, en dag i juni kom värmen över oss med storm. Jag och Sandra åkte till Borlänge för att spana in Mötley Cruë och bete oss som svin lagligt för några dagar. Då slog värmen till på riktigt och om jag inte minns helt fel så lämnade solen märken på våra kroppar efter klockan 5 på eftermiddagen. När hände det senast i Sverige?
//
Tidningarna lovade att det skulle bli den varmaste och finaste sommaren i manna minne, och eftersom jag inte minns så mycket mer än den underbara sommaren 2006 så blev ju jag överlycklig. Förgäves självfallet. Det skulle visa sig att den där veckan vi spenderade på en överhettad festival var också den enda veckan värd att kallas sommar år 2009.
//
Hela vinterhalvåret hade vi gått och drömt om att sommaren skulle bli så underbar och allt roligt man skulle göra. Shit happens. Sommaren lämnade oss veckan efter att den kom, som en gäst som inte trivs. Sommaren trivs uppenbarligen inte i Sverige och väljer att stanna ungefär lika länge som Madonna gjorde. Nu är det vinter igen, och jag undrar hur du mår igen, sommaren. Jag undrar hur du tänker och jag har redan målat upp sommaren 1010 som den bästa i manna minne, innan ens julaftonen varit 2009. Förhoppningarna är som vanligt högt uppsatta, för att förmodligen göra mig oerhört besviken igen. Det vet jag ju. Inget är någonsin tillräckligt bra, inte när det gäller sommar och väder i alla fall.
du.
Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig Jag räcker inte fram Men, Du har så svårt att vara ensam så Du går till "lilla mig" Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där
Man måste lära sig att leva med sig själv också
EP (Emelie von Pitt) bjöd på lussekatter efter jobbet. Gillart, flickebarnet spenderade söndagen med att baka så att bakmaskinen brann. Men bullarna var goda. Ska ni veta. Sen tog vi oss till Citygross där vissa shoppade mer än andra. Hem till Packet för att titta på hockey och några åkte till Max för dagens föda no2. För när jag kom hem efter jobbet så lagade jag och Packet lyxmiddag med svart pasta. Så mycket fullkorn var det i den, enligt packet.
//
Nu är jag precis dumpad i min ensamhet i stan. Nya tag väntar i morron antar jag.
//
"dig vill jag alltid ha med mig i en liten låda, så du bara kan ploppa upp och förgylla min tillvaro ibland" sweet, men jag trivs inte i lådor du vet. ;)
two souls
Om jag skulle behöva dig, skulle du komma till mig och frigöra smärtan då?
//
Jag skulle simma över världshaven för att lätta din.
//
En miljon saker att göra, men först. Middag. Jag kunde inte äta idag på jobbet, illamåendet är numer konstant. Jag kanske hålla på att bli magsjuk?
//
Hursom, Christian håller mig sällskap även denna höst, alla deppiga dagar, som är för deppiga för Melissa eller Lars, då går jag till Christian. Min älskade Christian och hans lilla lilla gitarrist. Gitarren är större än gitarristen, mycket roligt.
//
annars då? jo. tackar som frågar. Jag ska snart få en egen tv-serie på mtv. late night at Secretvillage, kommer den att heta. tror starkt på succé.
hanna från arlöv
kom hem nu, från valbo. filmkväll hos vasse med diverse. Nu är jag trött som få, ögonen går i kors och jag ser ut att ha en jävla stor säng. fast jag vet ju att så inte är fallet.
//
i morron ska jag jobba. en dejt med packet är ingen omöjlighet heller, även om inget är bestämt. Sen är det två dar kvar till löning i morron också. Sånt gillas. Lööön. Pengar. Äntligen! Var med Persson och handlade idag, kul att man är så jävla fattig nu. Men, av en bra anledning.
//
nu höll jag på att spy, om ni vill veta. den vidriga smaken och konsistensen är fortfarande kvar i gom och hals. va fan kom det ifrån?
//
Var ute i Älvkarleby idag också. Fick pannkakor och chokladbollar, och ballerinakakor. Deni. Suckers.
//
En bitter and bored uppdatering, som egentligen inte säger mycket alls.
oxxo
jag ville väl men gjorde ont
min mun var full men mitt hjärta tomt
men jag svär, dej har jag aldrig velat lura
fast allt blev fel och falskt och fult
när jag nu står inför min gud
så kan jag bara ropa Halleluja
Halleluja…
till dig.
I wanted you to need me
and I wanted to need you
But the days they proved different:
took action for truth
It's plain it wasn't in the cards
for you and for me
'cause you can't live
off laughter and luxury
//
So move on, move in, move out
There's a light that lurks in the shadows of doubt
Carry on, carry in, carry out
In this action is what you carry about
and I wanted to need you
But the days they proved different:
took action for truth
It's plain it wasn't in the cards
for you and for me
'cause you can't live
off laughter and luxury
//
So move on, move in, move out
There's a light that lurks in the shadows of doubt
Carry on, carry in, carry out
In this action is what you carry about
tidvis.
jag har saknat ditt skratt
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta om hur det går
//
det har tidvis gått bra
tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgon
och gjort det jag ska
//
men jag har saknat din hand
har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud
mot mitt bröst
