hantverkargatan

Tänke en tanke idag på vägen till jobbet. Jag åker som bekant förbi två kyrkogårdar på vägen till jobbet. Men jag gillar den som kommer sist, allra bäst. Skogskyrkogården. Jag har en vän, vars pappa ligger begrav just där och förut brukade vi gå till hans grav och sitta där. Det är fruktansvärt rofyllt på en kyrkogård. Det är fint på en kyrkogård. Hur gammal är man egentligen när man börjar tycka om en kyrkogård?

Det regnar, och jag har ju redan välkommnat hösten, så numera morsar vi bara på varandra i förbifarten, jag och hösten. Vi är ju som bekant gamla kompisar och jag höjer inte mer på ögonbrynen när han kommer in dundrandes om dagarna än vad jag gör när chefen kommer. Same shit. Diffrent names. Som vi skulle säga om vi var barn. Eller, ja, vi är ju barn också. Jag tänker nämligen aldrig växa upp till något annat än ett vuxet barn.

Idag bjuder hösten på regn, men det gör inget. På ett sätt känns det som när en pocketkniv lämnar bröstet - bra på något sätt. Om det regnar hela dagen idag överväger jag långbrallor på träningen, ungefär så långt går min tankeverksamhet idag. Dessutom har jag blivit bortbjuden på middag idag efter träningen, candlelight dinner för två. Men ni känner ju mig, så jag kommer förmodligen ställa in. Gillart inte.

Well well.

I've got one hand reaching for a heaven
and the other one is dragging in the dirt
I've got two souls,
one's gonna love you
and the other one
is gonna cause you hurt
                  ♥