hantverkargatan

Känns som om det är lite på tapeten nu igen. Och jag har i min ensamhet här på jobbet funderat lite över det, och nu slog det mig igen när jag var in och läste på Aftonbladet, en artikel om Zlatans fru Helena Seger. Det står lite om hennes karriär från fotomodell till en hög uppsatt post på ett hyffsat stort företag, och det var även en bild intill artikeln på henne. Då är det någon mindre smart människa som har kommenterat det hela med "hon var ju inte vidare snygg". Och all färg rann av mig, jag blev bara så... matt?

Jag funderar över vilka pappskallar det är som sitter och skriver sånna kommentarer? Sen kom jag och tänka på det som stått om Carolina Gynning på sista tiden, och även det gör mig lite små matt. Okej, man behöver inte älska alla, men om man verkligen ogillar en person, varför i hela fridens går man in på dennes blogg regelbundet och skriver diverse elakheter? Om jag läser något som jag inte gillar, eller så, visst skulle jag kunna kommentera det om jag vill, men välj era ord. Och sen behöver man inte gå in i fortsättnigen om man vet att bloggen, eller vad det nu är, är så dålig. Eller hur?

Jag får också för mig att det är totalt misslyckade människor som gör sånt här, sånna som är bittra på livet i allmänhet och sin egen fulhet i synnerhet. För visst är det så, jag får alla fall för mig att det är genuint fula människor som gör sånt här, man måste ju dessutom besitta en oerhörd massa dåligt självförtroende.

Och ibland blir jag lite rädd. Tänk hur många sånna här personer som attackerar folk anonymt på nätet som man stöter på varje dag, nätmobbing är inte bättre än vanlig mobbing, tvärtom. Snarare värre, i verkliga livet har man ett ansikte att kasta pilar på hemma, genom att tejpa upp en bild på väggen. I cybervärldens värld finns oftast inget ansikte att bli arg på, för personen är helt anonym.

Nej. Nätmobbing borde vara straffbart. Punkt.