hantverkargatan

Em skrev i det tidigare inlägget om helgen, och ja. Vad kan jag säga om den som inte redan blivit sagt, då även frk. Wesslén också har yttrat sig. Men, av de två tidigare talarna så har ju festen blivit utnämnd till en succé, en tiopoängare och allt möjligt, och visst var det väl en sjuhelvetes jävla fest, förmodligen en av det bättre, som S sa, i Kollektivets historia. Men det där som Em svamlade om att vara lite lagom berusad var ju ett jävla skämt, det är väl knappt någon som minns allt den kvällen? Sen har vi ju våran egen sidekick som ni redan har hörttals om flertalet gånger redan, Perssons Pack.

Det är alltså två delar, Persson är Persson, och Sofie heter Packet egentligen. Hur som, Persson sov i ett poolhus på två madrasser och i ett par gamla shorts som hon hittade, eftersom hon var för full för att ta med sig sina egna nycklar från festen. Packet gav sin mobil till en kompis för att hon inte behövde den, inte så smart drag när man vill ringa dagen efter.

Men självfallet, det var fler saker som hände än det där. Men jag tror inte riktigt att det passar sig här, och Ems chock ja, hon kommer nog inte bli sig själv igen, inte förren hon får bearbeta detta under en väldigt lång tid alla fall. Det är ett som är säkert.

Igår gick halva kollektivet all in tillsammans med Perssons Pack, och det gick ju bra. Lite för bra kanske. So far inga minnesluckor och kvällen var trevlig. Em höll oss sällskap nån timme innan hennes mat och sovklocka ringde, när klockan börjar närma sig nio får hon nämligen panik och måste göra sig klar för att sova.