Överraskningarnas helg
Ursäkta min frånvaro, men nu är jag tillbaka.....
Det är onsdag idag mina vänner, snart torsdag faktiskt, vilket betyder full fart mot helgen. För ett par dagar sedan lämnade vi överraskningarnas helg bakom oss och jag andades ut, herre min skapare, jag hade banne mig inte klarat av fler överraskningar. Än idag känner jag mig lite vimmelkantig av chocken som inte har lagt sig helt ännu, även om jag känner att jag är på väg tillbaka nu. Det är konstigt vad lite man vet och vad mycket som kan hända på bara någon timme.
Det var som bekant fest i fredags, och vilken fest sen. Vi lyckades med det mesta denna gång, de flesta var lediga och kunde komma, jordgubbstårtan blev god, det fanns alkohol till alla och drinkarna som vår alldelles egna eleganta bartender bjöd på var utsökt goda och dessutom röda och fina. Vi blev alla (nästan) lite lagomt förfriskade och hade en otroligt rolig kväll. En kväll som, som sagt var, bjöd på överraskningar som för ett ögonblick orsakade ett litet hjärtstillestånd hos fröken emelie. Och alex, säg nu inte att jag gör en för stor grej av det här, det är en STOR grej. Med det inte sagt att det behöver vara något negativt. Jag ber alla som känner att de tar illa vid sig av detta om ursäkt och jag ber er att ha överséende med mitt betéende som jag faktiskt tror kommer hålla i sig ett par dagar till. Jag ska erkänna att det som hände i slutet av fredagskvällen var som pricken över i:t. Det gav den där extra lilla kryddan som behövs för att en fest ska bli oförglömlig. Och oförglömlig, det blev den. STORT TACK TILL ALLA SOM VAR MED OCH GJORDE MIN FEST!
Och lördagen som följde var även det en rolig historia, en historia i chockens tecken. För det var ju nu som chocken var som värst. Men vi tog den med oss och körde på en utgång igen, det var länge sedan vi körde en tvådagars sist, så det var definitivt dags. Det var såklart inte alla som pallade en kväll till, utan bara de mest rutinerade hade styrka nog att slå klackarna i taket och glasen i bordet för andra gången på 24 timmar.
Vår vän alexandra har såklart bilder från kvällen, men än så länge har ingenting dykt upp här på vår gemensamma kollektivblogg. Vi hoppas det händer något inom kort.
Nu tackar jag för mig den här gången och ber er än en gång om överséende och hoppas ni kan låta mig driva med er inblandade ett tag till åtminstone. Det är ganska lustigt och jag kan väl få skoja lite, det är mitt sätt att bearbeta.
God natt/ en Em i chock
Det är onsdag idag mina vänner, snart torsdag faktiskt, vilket betyder full fart mot helgen. För ett par dagar sedan lämnade vi överraskningarnas helg bakom oss och jag andades ut, herre min skapare, jag hade banne mig inte klarat av fler överraskningar. Än idag känner jag mig lite vimmelkantig av chocken som inte har lagt sig helt ännu, även om jag känner att jag är på väg tillbaka nu. Det är konstigt vad lite man vet och vad mycket som kan hända på bara någon timme.
Det var som bekant fest i fredags, och vilken fest sen. Vi lyckades med det mesta denna gång, de flesta var lediga och kunde komma, jordgubbstårtan blev god, det fanns alkohol till alla och drinkarna som vår alldelles egna eleganta bartender bjöd på var utsökt goda och dessutom röda och fina. Vi blev alla (nästan) lite lagomt förfriskade och hade en otroligt rolig kväll. En kväll som, som sagt var, bjöd på överraskningar som för ett ögonblick orsakade ett litet hjärtstillestånd hos fröken emelie. Och alex, säg nu inte att jag gör en för stor grej av det här, det är en STOR grej. Med det inte sagt att det behöver vara något negativt. Jag ber alla som känner att de tar illa vid sig av detta om ursäkt och jag ber er att ha överséende med mitt betéende som jag faktiskt tror kommer hålla i sig ett par dagar till. Jag ska erkänna att det som hände i slutet av fredagskvällen var som pricken över i:t. Det gav den där extra lilla kryddan som behövs för att en fest ska bli oförglömlig. Och oförglömlig, det blev den. STORT TACK TILL ALLA SOM VAR MED OCH GJORDE MIN FEST!
Och lördagen som följde var även det en rolig historia, en historia i chockens tecken. För det var ju nu som chocken var som värst. Men vi tog den med oss och körde på en utgång igen, det var länge sedan vi körde en tvådagars sist, så det var definitivt dags. Det var såklart inte alla som pallade en kväll till, utan bara de mest rutinerade hade styrka nog att slå klackarna i taket och glasen i bordet för andra gången på 24 timmar.
Vår vän alexandra har såklart bilder från kvällen, men än så länge har ingenting dykt upp här på vår gemensamma kollektivblogg. Vi hoppas det händer något inom kort.
Nu tackar jag för mig den här gången och ber er än en gång om överséende och hoppas ni kan låta mig driva med er inblandade ett tag till åtminstone. Det är ganska lustigt och jag kan väl få skoja lite, det är mitt sätt att bearbeta.
God natt/ en Em i chock
Kommentarer
Trackback
