Planer
Jag är sådär äckligt lycklig. Det lixom spritter i benen på något sätt.
Jag skulle, om jag kunde göra ett par volter här inne på postkontoret. Det skulle få dom på banken mittemot att svälja sedlarna de sitter och räknar av häpnad.
Men jag kan ju som sagt inte göra volter så jag sitter här och småler som ett annat fån för mig själv.
Ah. Det gör ingenting alls att jag jobbar. Herre, värre saker har man ju varit med om i sitt liv.
Det är tanken på att snart händer, snart smäller det till. Och poff! så är jag borta från min lilla småstad med storstadssyndromet.
Den känslan, att veta att man är på väg någonstans, att någonting helt nytt och främmande väntar. Åh, den mina vänner- den är underbar!
Snart så är det bara han och jag i vilt främmande stad.
Creepy. Men ack så underbart!
