Världens snällaste or WHAT?!

Här satt jag i mina skönaste mjukisbrallor, njöt av den fräscha doft som är resultatet av den näst sista städningen av min lya, lägenheten glänser och genom fönstret sipprar det in sval och härlig höstluft. Eftersom det redan börjat skymma utanför fönstret hade jag tänt alla ljus jag har och de gjorde doften här hemma ännu mer ljuvlig. Jag hade placerat mig under en filt, och med en fruktsallad på bordet och en film laddad kändes livet så där härligt och underbart som det gör när man inser att man inte behöver röra sig en millimeter till denna dag, när man inser att man inte har någonting kvar att göra denna dag, förutom att slappna av och bara andas.

Men så pep det till i telefonen och jag vaknade från sagovärlden. Det var Alex "Fan! tror jag glömde sänglampan på! Den blir varm och kan börja brinna efter x antal timmar. Du skulle inte kunna vara världens snällaste...? Jo men absolut, så gärna. Inte sviker jag i en sådan situation, det är klart jag tar mig upp ur min ybersköna säng och traskar ut i verkligheten, går hela vägen hem till henne och släcker den eventuellt påslagna sänglampan.

Nej då, riktigt så illa var det inte. Om hela sanningen ska fram så höll jag fortfarande på och städa, tvättmaskinerna var i full gång och jag sprang upp- och ner för trapporna var tionde minut ungefär. Det doftade inte alls fräscht av rengöringsmedel, utan tankarna fördes mer till kattmat eftersom jag ätit tonfisk. Någon fräsch fruksallad gör mig heller inte sällskap denna afton, så, jag antar att det inte var så farligt att traska ut trots allt. Men det hade ju kunnat vara så.... eller?!

/Em

Stackars killar

Det finns väldigt många tjejer som bland önskar att de vore killar. Ungefär en vecka i månaden dyker tanken upp i mitt huvud, som tur är slås den bort lika snabbt igen. Även de dagar då det är dags för sådana obehagliga besök där man kan bli uttittad av ett par ögon som granskar ens kropp noga, men som sedan, oftast med lugnande röst säger att allt är helt normalt, kan vara sådana dagar då man önskar att man hade snopp istället. Men idag har jag kommit på att oavsett om det är vecka varje månad som kan vara lite jobbig, eller en dag om året eller kanske bara typ vartannat år så måste det vara mycket roligare att vara kvinna. Jag menar, tänk att aldrig få gå in på toaletten tillsammans med någon. Tänk att under en krogkväll inte få gå in på toa tillsammans och skvallra lite om alla andra kroggäster eller skicka sms till någon man suktar efter. Gud vad tråkigt. Stackars killar som inte kan göra det, eller det klart att de kan göra det, men det är ju inte så vanligt. Ni skulle bara veta vilka trevliga stunder ni går miste om. Det kan hända mycket på damtoan.

/Em


Lite orolig

Jag har inte pratat med alex på ett tag, jag börjar bli orolig. Jag har skickat ett sms för flera timmar sedan, men inte fått något svar. För sjutton alex, spela inte så förbannat svårflörtad. Eftersom hon för en stund sedan dessutom publicerade ett inlägg med ett visst sorgligt innehåll vrids min oro upp en aning. Finns det några som du tvivlar på alex? Jag hoppas det inte är kollektivet du tvivlar på i sådana fall. För vi är ju vänner, vi tillhör väl ändå de få som stannar kvar i vått och torrt? Vi viker väl inte ner oss när det är som jobbigast? Och med oss behöver du väl inte tänka för att ha roligt?

Och var har du förresten hållit hus idag. Hon brukar alltid berätta för oss andra vad som händer hos henne under dagen. Det enda jag vet idag är att hon skulle hem till någon, minns inte vad han heter, men det spelar ingen roll heller. För det var bara en aktivitet som skulle ta ett par timmar, sen hade hon inga mer planer för resten av dagen. Men självklart har jag mina aningar om vad som tagit upp hennes tid. Jag har heller inte pratat med karin idag, detta känns inte bra mina vänner. I morgon måste jag ringa. Har de slagit sina kloka huvuden ihop tro?:P
Och Lina har jag inte hört nåt från på länge heller, herregud, hur går det för dig flicka? Har nollningen sugit musten ur dig? Sändy har åtminstone lyssnat på alex order och bloggat en sväng idag, känns mycket bra. Nu vet vi att du lever.

Hur som helst så är det dags för mig att gå och sova nu, mamma kommer och besöker mig tidigt i morgonbitti. Därefter har jag några ärenden nere på stan på eftermiddagen. Busy, busy....

Godnatt
/Em

 


Barnvakt åt en liten prinsessa

Fanken också, jag som hade tänkt vara lika duktig idag som jag var igår med att blogga. Det gick visst inte så bra, det beror helt enkelt på att jag inte varit hemma så mycket, jag har nämligen varit och träffat min vän Annas prinsessa Alma. En sån liten krabat, fantastiskt söt. Jag fick vara barnvakt medan Anna pluggade och sen fick hon hjälpa mig med lite saker inför min kommande resa. Det var väl rättvist?!

Det måste vara jobbigt att vara så liten, att inte kunna prata. Att inte kunna berätta för någon vad som är fel, var man har ont eller vad man önskar. Denna lilla flicka var på dåligt humör idag och krävde att man hela tiden skulle vara uppe och gå med henne, och stannade man så blev det skrik och stora krokodiltårar. Helst skulle man ruska henne riktigt ordentligt, då trivdes hon. Så där vankade jag omkring, gungade, dansade och nynnade på någon påhittat visa, allt för att göra tösen nöjd. Men det räckte visst inte till. Ett par gånger blev hon ursinnig och var hungrig och då kunde ju tyvärr inte jag hjälpa till, utan då fick förstås mammam rycka in. De blev glada för den otroligt flickiga lilla bodyn jag hade köpt åt henne i alla fall, ja hon fick en rosa. Orka hålla på och köpa en massa blått bara för att vara tvärtom liksom. Rosa är en fin färg och den passar lilla Alma precis lika bra som den passar mig.

/Em

Ändrade planer

Dejten är inställd, mamma anna ringde och flyttade fram vår dejt till i morgon istället. Och eftersom jag även denna vecka är arbetslös så funkar det naturligtvis lika bra. Så alex, jag är som det ser ut nu ledig på eftermiddagen, kanske vi hinner med en dejt ändå då.... Hör av dig. Jag gillar att vi kommunicerar via bloggen.

/Em

Det blir en dejt med anna

Ärendet på högskolan är slutfört och jag känner mig mycket nöjd. Jag menar, heey, klockan är inte ens ett och jag har redan varit på högskolan och fixat med lite papper, betalat en skuld till biblioteket och skrivit ut lite papper. Duktigt va?!  Dessutom har jag hunnit hem och lagat en lunch också, samt ätit den såklart. Är det inte fantastiskt, vilken underbar dag!

Jag har äntligen fått tag på anna också, så klockan 15 ska jag på dejt på brynäs. Åh, äntligen ska jag få bekanta mig lite med hennes prinsessa. Och självklart ska hon också få hjälpa mig lite med förberedelserna inför spanien, jag har en baktanke med allt. Hon är bra att ha anna, hon kan så mycket och har själv gjort så mycket. Dessutom har hon en lugnande effekt på mig, hon utsöndrar något som kan liknas vid sådana "mammaeffekter", nu kanske inte det är så konstigt med tanke på att hon numera är mamma, men hon är ju inte min mamma, och dessutom har hon gjort det en längre tid, långt innan hon blev mamma på riktigt. Men det klart, hon är äldre än mig och det märks, det är skönt att prata med henne, hon har erfarenhet.

Så alex, du som ville ha en dejt idag. Jag skulle ju kunna komma förbi dig på vägen hem från anna. Jag ska vara där 15.00, sen blir jag väl där ett par timmar antar jag. Jag kan höra av mig till dig när jag åker därifrån, för att se efter om du är hemma och om du har tid. Deal?

/Em


Dagens

Efter att ha sovit bort en hel dag igår, eller åtminstone ha "legat" bort hela dagen (jag sov ju faktiskt inte hela tiden, men däremot låg jag i sängen hela dagen), så ska jag idag försöka göra lite nytta. Startade dagen tidigt när jag slog upp ögonen 7.20. Tänk er att jag vaknade av mig själv dessutom, ingen klocka ringde och sänkte mitt humör denna morgon. Kanske är orsaken till detta tidigt uppvaknande den oro som jag lider av. Jag kunde inte heller sova igår och låg länge och vred mig innan jag lyckades övertala mig själv att allt ordnar sig.

Men nu är klockan i alla fall bara 9.40 och jag har redan hunnit vakna, duscha, ätit frukost, borsta tänderna, bäddat sängen och blogga ett par gånger. Härnäst ska jag fylla i lite papper och blanketter och skicka in till diverse instanser. Resten av dagen är ganska oplanerad, kanske åker jag för att träffa min vän anna och hennes prinsessa alma eller så letar jag reda på en ficklampa och masar mig upp på vinden och fixar och trixar lite. Egentligen är jag alldeles för feg för att gå upp dit själv, det är så mörkt där. Det finns förstås lampor i taket, men dessa slocknar efter ett tag, och är man då i sitt förråd en längre tid (vilket det lätt kan bli när man ska packa som jag) så kan det hända att det plötsligt blir kolsvart. Och här snackar vi kolsvart, och då mina vänner, då är man inte så kaxig längre. Inte jag i alla fall. Att i mörkret känna sig fram till en lampknapp är inget för mig.

Så ser det ut, så får det bli....

/Em


Jag är på fötter igen

Vad hände?! Vår lördag blev en märklig historia, minst sagt. Vår plan var att köra på en liten utgång kvällen till ära, men eftersom ingen av oss hade så mycket pengar att göra av med så var det väl tänkt att det skulle bli en relativt lugn kväll. Det nya Cava skulle få ett exklusivt besök av oss eftersom vi alla funderat över hur det skulle vara och verkligen vill ge stället en chans.

Vi började kvällen tidigt hemma hos alex och tro det eller ej, men naturligtvis tog den där vinflaskan slut fortare än planerat, och då öppnades det en ny. 20 kronors vinet från tyskland plockades fram ur de westergrenska gömmorna, och kanske, kanske borde några av oss ha slutat där. Med det inte sagt att vi gjorde det. Nej, vid halv tolv åkte skorna på och vi traskade vidare ner på stan, stoppet vid bankomaten reulterade för vissa i för mycket kontanter i plånboken, alex som slog på stort och tänkte ta ut hela 400 kronor gick ifrån bankomaten hela 4500 kronor rikare. Eller fattigare, beror på hur man ser på saken. Julia, eller sixten som hon också kallats fick även hon fickorna fyllda med lite extra cash.

Hur som helst så styrde vi kosan mot Cava, där vi tyvärr blev lite besvikna över att stället var så pass folktomt som det var. Stället har ju faktiskt potential och bara lilla gävle ger dem en chans så kommer de att lyckas. Vi köpte i alla fall en varsin dricka (och det var inte cola) och slog oss ner. Blev bjudna på champagne av den trevliga bartendern och i nästa stund delade vi bord med några andra, som vi trodde var trevliga killar. Blev bjudna på shots och sen blev det svart. Inte helt svart, men väldigt mörkt i alla fall. Jag minns att något fick mig att tappa humöret för en kort stund, jag hällde i mig någon vätska och gick sedan på toa, kom tillbaka och så var tiden ute. Dagt att gå hem, inte mig emot. Jag hade faktiskt fått nog.

Ensam och bedrövlig som vanligt, gick jag sedan hela vägen hem. Helt utslagen lade jag mig på sängen och jag är inte säker, men såhär i efterhand tror jag att jag sov redan när jag klev innanför dörren. Vissa kan ju faktiskt gå och sova. Igår tog jag klivet upp ur sängen kl 18.50. Fast jag hade förstås varit upp ur sängen två gånger innan det, ena gången när jag var tvungen att besöka toaletten och den andra gången i ett försök att laga mat. Pasta blev det denna söndag, och jag kom fram till att denna italienska rätt inte alls är något större hot mot den andra italienska favoriten som brukar vara ett säkert kort bakisdagar som denna. 

Så frågan som ekade i mitt tomma huvud igår var "Vad sjutton hände??!". Så mycket drack vi väl inte, lade någon något i drickan vi blev bjudna på eller var det så dålig kvalite på 20 kronors vinet att alkoholen slog ut all hjärnkapacitet? Var det 20 kronors vinet som gav mig en huvudvärk utan dess like? I sådana fall tänker jag aldrig mer gå på dejt med dig.

/Em

Ems dagens

Jag är ledsen alex, men jag är inte helt säker på att jag hinner gå ner på stan sen ändå. Jag håller fortfarande på och tvättar och mina kläder vägrar torka, men ring mig ändå så får vi se. Jag ska göra vad jag kan.

Som ni förstår var planen att gå ner på stan om en stund för att möte upp alex och gå och fika, jag ska verkligen göra allt i min makt för att hinna, men min tvätt måste torka först och torkskåpet är ju värdelöst i detta hus. Funderar på om jag ska gå ner och blåsa lite på kläderna själv istället, det går förmodligen fortare.
I alla fall så har jag hunnit med en del idag, varit till högskolan och sagt upp lägenheten, gått hem till bror för att hämta bilen, tagit bilen ut till valbo och det nya mediamarkt för att handla åt just, bror. Väl där var naturligtvis den aktuella varan slut och jag och alex vände på klacken och intog mc donald istället. Körde tillbaka henne till the work och körde mig själv hem för att inta platsen i tvättstugan. Jihooo

Lite städning här hemma har det också blivit. Nu borde jag genast städa mig själv, eftersom jag lider av svettproblem. Ja det är sant, jag svettas hela tiden, fast det inte är särskilt varmt egentligen, precis som min mamma. Undrar om jag också kommit i klimakteriet?? Nej, en dusch nu då...

Vi hörs!
/Em

Hade inte kunnat säga det bättre själv....

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5700638.ab


Äntligen, det finns alltså någon som tycker som jag.

/Em


Ashole

Jag har tänkt på en sak. Hur kan män och kvionor vara så olika? Hur kan män vara såna skitstövlar och kvinnor för det mesta väldigt bra, trevliga och harmoniska människo? Tyck gärna att jag dömer nu, tyck att jag drar alla över en kam. Jag tycker ändå att det generellt sätt är så att killar är asholes. Och till alla regler finns såklart undantag, men jag säger bara rent generellt liksom....

/Em


Här kommer ett argt inlägg

Jag blir så jävla arg. Så irritterad. Så bitter. Så fruktansvärt bekymrad. Orolig och less. Jag är inte arg på någon, inte sur på någon. Ni är fortfarande mina vänner. Jag är mest bara bekymrad och jag undrar hur hård smällen kommer bli, om den blir så hård som jag föreställer min vill jag rymma härifrån och aldrig mer komma tillbaka. Jag vill gömma mig och jag vill att ni alla glömmer mig. Glömmer att jag någonsin har funnits. Så illa är det. Och nej det är inte erat fel, det är mitt eget, till viss del i alla fall.

Kalla mig drama queen om ni vill.

/Em


Confused

Oj vad jobbigt allt börjar bli nu. Verkligheten kommer ikapp mig och jag börjar se var framtiden tar mig, Det här kommer verkligen bli av, det händer verkligen. Den 12 september drar jag söderut, jag åker till spanien. På prov. Jag säger upp min lägenhet, tar mitt pick och pack och min enkelbiljett och sätter mig på ett flyg till Las Palmas. Vad som händer där vet jag inte. Jag vet att jag ska försöka klarar mig där, jag ska försöka bli kvar ett bra tag. Men jag börjar med en semester och sen får tiden visa vad som händer. Det är med blandade känslor det här ska ni veta, tårar rinner ner för mina kinder och klumpen i magen har belägrat sig, det verkar som att den tänker stanna där. Usch den avger en fruktanvärd smärta och den är orsaken till en dämpad emelie. En tankspridd emelie som tänker följa sitt förvirrade hjärta och pröva lyckan någon annanstans, kanske gör jag fel. Kanske kommer jag ångra mig. Eller så gör jag rätt. Kanske kommer jag inte ångra mig.

I morgon ska jag skriva ut biljetten och ringa samtalet till hyresvärden.

/Em

Kalla fötter

"Nej, jag kan inte göra det."
 
"Det klart att du ska göra det här nu emelie, det är din chans att göra en dröm verklighet."

"Tänk på vad du går miste om, du säger upp lägenheten och gör av med massa pengar som du skulle kunna ha använt till massa annat behövligt".

"Dessa är bara matriella ting, det är inte värt något egentligen. Följ istället din vilja och ditt hjärta så blir det bra. Dessutom skulle du ju ändå inte kunna bo kvar i lägenheten så länge till"

Någon som tror att jag har ångest? Rätt. Det sitter två figurer på mina axlar och säger saker i mina öron som får mig att ena sekunden tvivla och den andra sekunden att vara tvärsäker på att jag gör rätt. Den onda lilla djävulen går mig på nerverna eftersom att han så fort jag känner mig säker och bara tänker positiva tankar, så fort jag känner att detta är rätt för mig, så kommer han med ännu något dumt motargument.

Fan, jag skulle behöva något lugnande. Knark, någon?

/Em

Dagens

Aldrig någonsin tidigare har jag haft så svårt att sova, som jag har haft denna natt. Jag har fått så lite sömn, att det i skrivande stund svider bakom ögonen och den brännande känslan har under den timme jag nu har varit vaken bara blivit värre. Något har oroat mig, något har hållit mig vaken. Ni ska veta att jag vanligtvis inte är den som är den när det handlar om att sova, så det måste ha varit något alldeles speciellt som gjorde att jag inte ville falla in i min skönhetssömn just denna natt.

Nog om det, jag ska försöka hålla mig vaken hela dagen eftersom jag har en del ärenden att uträtta. Om jag får en stund över är det inte helt omöjligt att jag tar en liten, liten powernap under dagen, men kom ihåg, endast om jag får en liten lucka i mitt så väldigt fullspäckade schema denna första lediga dag på mycket länge.

Först ut på schemat står naturligtvis "kläder". Jag ska börja med att klä på mig. Utanför fönstret skiner solen, men om det är varmt vet jag inte. Önskar att jag kunde ha mina shorts, men jag får allt vänta till jag befinner mig på varmare breddgrader. Så vilka kläder det blir idag, det vet jag inte ännu, det återstår att se, men det blir nog som vanligt ingen lätt match.

Sen är det dags för lite pul här hemma. Ska lägga in lite smått och gott på ett usb-minne och spara massa bilder på skivor för att sedan märka dem med innehållet och placera dem i en cd-väska. Som ni märker är det dags att organisera lite här hemma, så att allt är gjort inför kommande utsvävningar. Dessutom har jag tagit beslutet att jag ska rensa min plånbok idag. Välbehövligt? Ja.

Lina skulle idag ner på stan en sista sväng innan hon tar sitt pick och pack drar ifrån vårt kära Gävle, så förmodligen går jag ner på stan jag med. Dessförinnan borde jag gå till högskolans bibliotek och lämna tillbaka några böcker som jag haft under sommaren.

Borde ringa några samtal också. Dags att sätta igång kanske.

/Em


Sms

Jag fick ett sms av alex för en stund sedan, "Aj sej pizza, läsk och film. Jag bjuder!" Jag vet inte exakt vad hon menar och exakt hur hon har tänkt med det här, men jag planerar att ta reda på det, för gratis pizza har man ju aldrig tackat nej till. Eller jo, kanske någon enstaka gång förresten, ni vet de dagar då man bestämt sig för att börja sitt "nya liv" och bara äta morötter och dricka vatten i hopp om en snyggare figur och sundare hälsa, för att sedan en dag senare sitta och dregla över en snickers och till slut ge efter för den oerhörda makt som sötsuget besitter och trycka i sig den på ny rekordtid och därefter må ännu sämre än man gjordde från början. Nu har man plötsligt givit vika för suget, förlorat mot sig själv och till råga på allt har illamåendet trängts fram och tagit över. Herregud, ve och fasa. Vilken bedrövelse.

I alla fall, tillbaka till det där sms:et. Jag har ingenting emot en pizza idag, men däremot har jag redan lite lösa planer så jag måste ta reda på hur alex har tänkt att organisera detta. Jag förmodar att hon ger mig svar när hon har tid. Undrar om hon är hemma eller hos något ragg...

vänta, nu ringer hon

...så, hon var inte hemma, satt på bussen på väg hem. Hon hade inte sovit hemma, märkligt:P

Jaja, dags att reda ut sig själv. Ni vet, tvätta öronen och raka benen, ta på rena strumpor och sedan bege sig ut i solen.

See you.../Em



pu ti nruB

De har pratat musik på tv:n den här morgonen, de har uppmanat oss tittare att sms:a in de låtar som vi känner lite extra för. Låtar som får oss att skratta eller gråta, låtar som ger kraft och energi och har en alldeles särskild plats i hjärtat. Jag har en sådan låt. Det är en låt som när jag hörde den första gången bara var en låt som satte sig på minnet och som jag hur mycket jag än försökte inte kunde låta bli att vicka lite på höfterna till, men som vid andra, kanske tredje eller fjärde gången jag hörde den blev så mycket mer. Efter en fyllepromenad med en vän kunde jag texten, eller ja, åtminstone refrängen, och sedan den kvällen har vår relation vuxit till något stort.

Och nej, det har inte längre så mycket att göra med själva låten i sig, det har kanske blivit mer en grej. Jag vet att ni är många som tycker det är helt ofattbart att jag fortfarande kan gilla den här låten, många som inte fattar grejen med den. Och det gör kanske inte jag heller. Men jag kan verkligen inte beskriva ruset i kroppen när jag på dansgolvet rockar loss till någon låt som för mig egentligen är ganska intetsägande och plötsligt vaknar upp av något som jag gott och väl känner igen. Det finns ingen låt som får mig så glad som denna.

/Em

Längre dagar sökes

Jag önskar att dygnet vore 48 timmar istället för bara 24. Tänk vad mycket man skulle hinna med då. Då skulle man med gott samvete kunna göra som jag och sova till halv tolv, vakna och ta en lång, härlig dusch, äta en dunderfrukost och läsa dagens alla bloggar i lugn och ro innan man satte lite fart och tog sig utanför dörren för att möta en lång dag, bokstavligt talat. Som läget är nu, känns det ju som att dagen redan är till spillo och att kvällen är ett faktum. Ja för om det var så att man hade nå storartade planer för kvällen, så hade det varit hög tid att börja röra på påkarna, hög tid att börja gräva i garderoben och göra en massa andra kraftansträngningar.

Men nu har ju inte jag några direkta planer, tänkte jag skulle åka ut till älvkarleby och vara social med mina vänner. Inte så social som att gå ut på krogen, för det kan jag ju aldrig mer göra i den här stan sen mitt pinsamma lilla snedsteg förra helgen. Nej, utan bara social som att sitta hemma och umgås liksom. Men ärligt talat, jag vet inte om jag ens orkar det, jag känner för en godispåse och mina skönaste mysbyxor tillsammans men en skönt luftig tshirt utan bh så man slipper känna sig så instängd. En bra film att somna till och kvällen är räddad.

/Em

Sommaren med Korsnäs

Sådär ja. Sommaren med Korsnäs är över. Dessa tidiga morgnar och även tidiga kvällar är förbi och jag kan inte låta bli att längta lite till på söndag. Då ska jag sitta här i min lilla lägenhet, långt in på natten, och jag ska njuta av att vara fri från söndagsångest. Det kallar jag Lycka. Det är inte ofta man längtar efter en söndag, men någon gång ska ju vara den första och nu är den gången här.

Det var med blandade känslor jag lämnade fabriken för den här gången. Det är konstigt, efter elva veckor har man liksom kommit in i gemskapen och jag kände mig faktiskt som en av dem. Trots att det kan vara ett ganska jobbigt arbete, med dyga tider och långa dagar så trivs jag där och det är ett alldeles utmärkt sommarjobb. Och när man har varit där i tre år irad så kan man sina arbetsuppgifter och man känner sina kollegor. På detta ställe är allt sig likt, här ändrar vi inte på något, det ska gudarna veta. I och för sig hade de bytt plats på några truckar den här sommaren, så det klart, det finns ju undantag.

Så samtidigt som jag inombords skrattade högt av lycka över att äntligen sluta jobba, äntligen få lite ledigt och lite sovmorgon så var det med vemod jag lämnade in mitt stämpelkort hos portvakten och tog klivet ut mot busshållplatsen. Min tredje sommar är avklarad, kanske ses vi igen, man vet aldrig.

Innan den tidigare nämna efterlängtade söndagen är här så ska vi nu först och främst hinna avnjuta en helg. Helgen som börjar med kalas hemma hos syster, en fågel har viskat i mitt öra att det kommer bjudas på smörgåstårta. Och det mina vänner, det är tamejfan det godaste jag vet. Efter detta firande drar jag mig vidare på nästa kalas. Avskedsfest hemma hos lina står på schemat. Lite grillning, mat och dryck. Och kom ihåg, ingen utgång. Inte för mig i alla fall, jag tänker absolut inte gå ut.

Alex, vad har hänt med dig idag?!

/Em

Samvetet på botten

Två dagar kvar på jobbet. Fram tills idag kändes det skönt att få sluta, på fredag är jag återigen en fri människa. Men så hände något som gjorde att samvetet slog i botten och jag fylldes av ångest. Jag fick frågan om jag ville jobba en vecka till, eftersom att jag ändå ska vara ledig i typ tre veckor nu innan jag reser bort liksom. Jag som varit inställd på att få livet tillbaka den 21 augusti, som har sett fram emot att få vara ledig ett tag innan jag reser iväg och ger mig in på något som säkerligen kommer vara ganska krävande. Jag var tvungen att tacka nej. Och nu mår jag såklart oerhört dålig över detta. Vad ska de tycka om mig på jobbet nu? Nu kommer de tycka att jag är värsta slö också kommer jag aldrig mer få jobba där? Deras bild av mig kommer att sjunka och förvandlas till någon slags arrogant och lat bortskämd liten snorvalp som hellre vill gå hemma och släpa benen efter sig än att jobba en vecka extra och få lite extra klirr i kassan. Så går mina tankar. Men jag sa till dem att jag är otroligt tacksam för jobbet, att jag verkligen trivs med det och att jag hoppas på att få komma tillbaka nästa sommar om jag är hemma då. Och jag fick till svar att de kan garantera mig att om jag söker nästa sommar så okmmer jag att få jobbet. Skönt det i alla fall. Värt att notera är också att de frågade mig och INGEN annan. Ingen P exempelvis.

Denna ångestdag passar jag på att städa här hemma, kanske att jag kilar ner i tvättstugan och kollar om den är ledig också, skulle behöva tvätta lakan nämligen.

I morgon är det torsdag, sen är det fredag. Jihooooo!!!!

/Em

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0