hantverkargatan

Här satt jag i mina skönaste mjukisbrallor, njöt av den fräscha doft som är resultatet av den näst sista städningen av min lya, lägenheten glänser och genom fönstret sipprar det in sval och härlig höstluft. Eftersom det redan börjat skymma utanför fönstret hade jag tänt alla ljus jag har och de gjorde doften här hemma ännu mer ljuvlig. Jag hade placerat mig under en filt, och med en fruktsallad på bordet och en film laddad kändes livet så där härligt och underbart som det gör när man inser att man inte behöver röra sig en millimeter till denna dag, när man inser att man inte har någonting kvar att göra denna dag, förutom att slappna av och bara andas.

Men så pep det till i telefonen och jag vaknade från sagovärlden. Det var Alex "Fan! tror jag glömde sänglampan på! Den blir varm och kan börja brinna efter x antal timmar. Du skulle inte kunna vara världens snällaste...? Jo men absolut, så gärna. Inte sviker jag i en sådan situation, det är klart jag tar mig upp ur min ybersköna säng och traskar ut i verkligheten, går hela vägen hem till henne och släcker den eventuellt påslagna sänglampan.

Nej då, riktigt så illa var det inte. Om hela sanningen ska fram så höll jag fortfarande på och städa, tvättmaskinerna var i full gång och jag sprang upp- och ner för trapporna var tionde minut ungefär. Det doftade inte alls fräscht av rengöringsmedel, utan tankarna fördes mer till kattmat eftersom jag ätit tonfisk. Någon fräsch fruksallad gör mig heller inte sällskap denna afton, så, jag antar att det inte var så farligt att traska ut trots allt. Men det hade ju kunnat vara så.... eller?!

/Em