hantverkargatan

//

Jag saknar min fyrbenta vän och följeslagare genom åtta år. Det går inte en dag, och visst skulle jag bli lyckligare som människa om hon fanns kvar här hos mig. Mycket lyckligare. Man skulle kunna säga att allt jag önskar mig i julklapp är att få vara med henne en sista gång, utan att hon skulle ha ont. Om allt bara kunde vara som det var, en sista gång. Flyga fram genom skogen, medans vinden piskar i ansiktet och solen höjer sig över trädtopparna. Jag vill inget hellre än att fläta in mina fingrar i hennes långa man en sista gång. Man kan få tillbaka det mesta man förlorat på ett eller annat sätt, hon är borta för alltid. Bara tanken på att jag aldrig mer kommer att se henne i verkliga livet igen gör det nästan outhärdligt. I mitt hjärta, i mina drömmar och i mina tankar försvinner hon aldrig. Inte från min kropp heller förresten.

Aldrig mera ung, aldrig mera fri.