Time to say Goodbye

Slutet på en era. Kollektivet på Hantverkargatan lever kvar men bloggen förflyttar sig.
Vi expanderar och utvecklas. S & A som är de mest aktiva skribenterna förflyttar oss.

www.koolaanna.se/blog

See you

nothing lasts forever

Ikväll peppar vi Winnerbäck. Jag och mina kära Sixten. Måste duscha, måste svida om, måste, måste, måste. Funderar på att knäppa en öl också. Dåliga tankar snurrar alltså i huvudet, musiken spelas och Lars äter middag på Cinque.
//
Igår kväll gjorde vi säsongsdebut i Hemlingbybacken. Jag och Persson tog cykelbussen, gick upp för berget och satte oss på varsin sopsäck, och klockan var efter midnatt. 80-tals barn är vana att roa sig själva, idag kräver barn diverse hightech leksaker, vi var nöjda och glada med sopsäckarna vi hittade på GDG.
//
Idag har jag även lagt vantarna på en ny Nitro snöbräda. Lycka och glädje på den! Sen ska nog Kings Mountains få sig ett besök när säsongen drar igång. Pinsamt att sitta här i de norra delarna av landet och inte sett en snövall fast det i morgon ska tändas två ljus i adventsljuslådan. Komiskt. Hur som, gick inte december så mycket långsammare när vi var små? Då kändes det ju som om den månaden hade 60 dagar.
//
Börjar vi bli gamla?

Snart kommer änglarna att landa

Jag är på pepp humör. Laddad.
Tankarna flyger runt i huvudet och jag gör upp små to do-listor i huvudet.
Idag var jag väldigt peppad på att ta mig till Bogstadveien och titta på lite julklappar. Mest till mig själv eftersom jag är ute efter en julaftonsklänning och en nyårsklänning.
Men vädret gör mig opepp, men jag försöker peppa upp mig själv igen så jag kanske tar mig iväg snart...
Annars så har jag runt 230 julklappar att köpa känns det som, det är sånt som gör folk deprimerade såhär runt julen. Fy satan.
Jag vet inte vad jag ska köpa till en endaste människa, faktiskt. Skit också.

Har ju skaffat mig hela säsongen av Mysteriet på Greveholm så jag kan lika gärna bli kvar i sängen hela dagen...
Nej, jag måste ta mig ut.
Måste även köpa mjölk, russin, mandlar och öl. Sådeså.

Nej, måste ta tag i mig själv.

kärlek.

Igår. Melissa Horn. Vackert. Intimt. Men mest av allt - mycket vackert.
//
Jag saknar min fyrbenta vän och följeslagare genom åtta år. Det går inte en dag, och visst skulle jag bli lyckligare som människa om hon fanns kvar här hos mig. Mycket lyckligare. Man skulle kunna säga att allt jag önskar mig i julklapp är att få vara med henne en sista gång, utan att hon skulle ha ont. Om allt bara kunde vara som det var, en sista gång. Flyga fram genom skogen, medans vinden piskar i ansiktet och solen höjer sig över trädtopparna. Jag vill inget hellre än att fläta in mina fingrar i hennes långa man en sista gång. Man kan få tillbaka det mesta man förlorat på ett eller annat sätt, hon är borta för alltid. Bara tanken på att jag aldrig mer kommer att se henne i verkliga livet igen gör det nästan outhärdligt. I mitt hjärta, i mina drömmar och i mina tankar försvinner hon aldrig. Inte från min kropp heller förresten.
Aldrig mera ung, aldrig mera fri.

let it go

Ibland önskar jag att jag aldrig hade gått till den där kursen, inte för att jag ångrar att jag fick lära mig så mycket som jag faktiskt fick. Absolut inte, men en sak är säker. Hade jag aldrig träffat dig, så hade livet varit en mycket behagligare resa. Jag lade inte ens märke till dig i början, jag minns faktiskt inte ens att du gick i min klass de första fyra månaderna. Sen, sen minns jag allt alltför väl. Det var höst, nästan vinter. Eller, förresten, på den tiden kom ju snön i november så ja, det var väl vinter då. Jag halkade som vanligt runt på de frusna vattenpölarna med trasiga converse på fötterna, som jag praktiskt taget gör varenda vinter.
//
En dag när jag som vanligt var lite sen, så stod du vid ingången och smålog när jag kom framfarandes med ett ben i luften samtidigt som jag försökte undvika att ramla mitt där, framför dig. Jag gjorde mitt bästa för att parera upp min kropp och hålla ordningen på böckerna jag hade i famnen.
- Ska du på festen på fredag? Det var första gången du någonsin tilltalat mig, som jag vet om alla fall. Det var nog första gången jag ens såg dig också.
- Ehh, näe. Alltså jag tror inte det. Stammade jag fram så fort jag återfått balansen och fått fotfäste på ofrusen asfalt.
//
Sedan tog jag tag i dörrhandtaget och försökte trycka in en utåtgående dörr med all min kraft. Innan jag insåg det omöjliga i det hela och blev högröd i ansiktet samtidigt som jag drag ut dörren och gled in i värmen.
//
Det är mitt första minne av dig, två år senare är det jag som blir väckt, av dig när klockan börjar närma sig tre en torsdagskväll. Du står och ringer på min ytterdörr, genom att hålla in knappen konstant. Jag vet varför du kommit hit, just ikväll. Du är rädd att förlora mig, och det har jag förstått genom de 15 meddelanderna jag fått på min telefon sista timmarna. Jag slänger benen över sängkanten och går fram till dörren och vrider om vredet, medveten om vad som kommer att möta mig.
//
Du har varit mitt liv, mitt blod mitt hjärta i två år. Men det fungerar inte längre, det är inte så att det är någon som gjort något dumt eller så. Kärleken tog bara slut, för min del alla fall. Jag är inte längre kär i skapelsen som bara säkerhetskedjan håller på avstånd, jag kan inte släppa in dig. Kan inte. Släppa in dig. I mitt liv.
Då står och gråter i trapphuset, dina tysta tårar ekar i väggarna och jag ser på dig, jag kan inte längre se vad det var jag var så jävla kär i. Det är borta, borta för alltid och kvar står du. Vem är du?
//
Tiden gick, och det sägs att den läker alla sår. Men den läker inte mina sår, inte de djupaste alla fall. Från den gången du stod i mitt trapphus och grät, sa du att jag hade två val, man har alltid val. Antingen skulle jag släppa in dig där och då, eller så skulle du aldrig mer höra av dig. jag stängde dörren och hörde hur då gråtandes stapplade ned för trapporna, medans jag gick raka vägen till min säng och somnade om.
//
Vi har visst hörts sen den dagen, du hör av dig ibland. Även om det oftast är jag som gör det, så hörs vi. Men aldrig mer på det sättet. Och. Ska jag erkänna en sak, som jag kom till insikt till nått år efter att allt lagt sig, så är det att jag aldrig kommer att sluta älska dig. Jag gjorde ett misstag, och det var inte att jag släppte in dig i mitt liv från början, utan det var att jag lät dig gå, även fast du inte ville, så lät jag dig gå. Och det kommer jag aldrig att förlåta mig själv för. Du kunde få mig så lycklig som ingen annan efter dig har lyckats med.

dagens msn

alwe säger: (19.48.30)
haha, biljetterna kostade 600 + moms styck. vi hade 5
alwe säger: (19.48.32)
fint va?
Sandra säger: (19.48.44)
för föreläsningen ?????????????
alwe säger: (19.48.51)
ja
Sandra säger: (19.48.57)
betalade ni det???
alwe säger: (19.48.58)
då fick man frukt och kaffe i pausen
Sandra säger: (19.49.02)
skojar ud med mig??????????
Sandra säger: (19.49.06)
är du dum i huvet??
Sandra säger: (19.49.11)
vet du hur mycket sushi det är eller??
alwe säger: (19.49.16)
det var en mycket bra föreläsning
Sandra säger: (19.49.39)
skitnack
alwe säger: (19.48.30)
haha, biljetterna kostade 600 + moms styck. vi hade 5
alwe säger: (19.48.32)
fint va?
Sandra säger: (19.48.44)
för föreläsningen ?????????????
alwe säger: (19.48.51)
ja
Sandra säger: (19.48.57)
betalade ni det???
alwe säger: (19.48.58)
då fick man frukt och kaffe i pausen
Sandra säger: (19.49.02)
skojar ud med mig??????????
Sandra säger: (19.49.06)
är du dum i huvet??
Sandra säger: (19.49.11)
vet du hur mycket sushi det är eller??
alwe säger: (19.49.16)
det var en mycket bra föreläsning
Sandra säger: (19.49.39)
skitnack

På en annan del av Norrmalm

Jag har spenderat kvällen hos min nya granne, hon bor bara ett kvarter från mig och jag har utnämnt hennes nya lya till mitt nya tillhak, mot hennes vilja skall väl också tilläggas. Hon tror att hon och Tom kommer att fp vara där ifred, så fel hon kan ha, eller hur Jenkan? ;) Här har vi planerat med repstegar och lianer, kan inte bli annat än bra det här.
//
Idag var den stora dagen då Sixten flyttade in. Jag har varit support på de sättet att jag har suttit i soffan och ätit lussebullar och pepparkakor medans Sixten har vikt kläder och sorterat saker. Jag inbillar mig att man helst gör sånt själv, så man får det som man vill ha det. Sen sprang vi lite ner i källaren med kartonger, symaskiner och stolar också. Då var jag aktiv. Övrig tid spenderandes jag som sagt snorande, nysande och hostande i soffan eller sängen.
//
Så här såg det ut när Sixten kom till stan. Med en egen bock dessutom...
//

The King

Efter att ha haft en extremt jobbig dag på jobbet med både det ena och det andra. Tankar som flyger genom huvudet, ska jag vara kvar eller ska jag gå?
Jobbig dag.
Så det var väldigt skönt att äntligen få komma hem efter tågförseningar och så vidare. Väl hemam så fick jag stränga order att inte gå in i köket och absolut inte titta i kylskåpet. Karln sa att han skulle laga mat och jag fick absolut inte vara med eller veta vad det blir.

Lite butter slängde jag in lite tvätt i maskinen och startade sedan datorn och fördrev lite tid där. Tills ljudet från köket kommer: "Maten är klar!"
Jag knapprar febrilt på tangenterna för att få mailet till mamma klart fort. Ännu en gång. "Maten är KLAR!" Och jag fortsätter knappa. Sedan kommer han inspringande i rummet. "Hörde du inte?, maten är klar säger jag ju. Nu får du skynda dig så den inte kallnar. Skynda dig nu då!" Och låter sådär otåligt som bara ett barn kan göra.
Jag kastar iväg mailet till mamma (som förövrigt innehåller min önskelista för i år) och går ut till vardagsrummet där det var dukat.

Sätter mig ner och ser ner på pastarätten han har slagit ihop. Funderar, tänker, analyserar. Sedan tar jag gaffeln i ett stadigt grepp och tar en tugga. Och dör.
Typ det godaste jag ätit på väldigt länge. Då blev jag stolt som en tupp, tittade på min karln med modersögon och log. Han är allt bra min karl.

Äter tills jag tror jag ska spy upp allt igen och sedan dör jag, i matkoman.
Och så känner jag mig fruktansvärd glad. Att min karl lyckas pricka in den här jobbiga dagen med att ta hand om mig. Och nu har vi båda varit och tränat. Och han har vart och handlat åt mig.
Kung är vad han är.

Bara så att ni vet.

/S.

till karin.

du är en tönt.
//
din kjol är här
//

bring me up, bring me down.

Jag vet precis vilken juice du vill ha till frukost varje morgon, jag vet precis vilken sorts bröd du vill äta varje helg och jag vet precis vilket sköljmedel du helst har till din tvätt. Jag vet precis vilken skiva du vill lyssna på när du är ledsen, och jag vet vilken spellista du vill lyssna på när vi ska gå ut. Jag kan i sömnen gå och välja ut ditt favoritvin och utan vidare bekymmer komponerade en lösgodispåse som får dig att hoppa jämnfota när du är sjuk.
//
Du vet exakt hur jag vill ha mina ägg, att jag helst av allt börjar läsa sporten i morgontidningen (därför låter du också alltid den delen vara), du vet precis vilket the jag vill dricka när jag är förkyld och du väljer alltid rätt middag när du ska laga en som överraskning åt mig. När vi ska titta på film vill vi alltid se samma och vi skrattar lika högt åt våra interna skämt. Du vet hur du ska få mig på bra humör och jag vet precis vilka knappar jag ska trycka på för att få dig att skratta.
//
Endå vet vi båda två, att vi inte kommer att åldras tillsammans. Vi är inte menade för varandra och vi kommer inte att hålla varandras händer när döden knackar på dörren för att skilja oss åt. Det vi har, har vi här och nu, och kanske inte i morron. Men inte nästa år.
//
Både du och jag vet om det, men det är inget vi talar högt om, både du och jag vet att vi bara har varandra tills något lite bättre, lite intressantare dyker upp, då kommer ingen av oss tveka, utan då kommer vi att lämna den andra vind för våg, utan tårar i ögonen kommer vi vända den andre ryggen och sen. Sen kan vi springa på varandra på stan efter några år och säga "tänk så konstigt allt kan gå".

HOLA

HOOOOOLA!!!!

Forlat, forlat, forlat! Jag hnner verkligen inte uppdatera har langre....

Den senaste veckan har varit den konstigaste i mitt liv, och jag har aldrig varit mer forvirrad. Men pa nagot konstigt satt sa trivs jag ju...

Jag ska strax ga till jobbet efter en alltfor kort helg, jag ar radd att folk pa jobbet hatar mig och jag har inte langre malin med som stod eftersom hon sa upp sig forra veckan.

Jaja, maste ga... Puss, saknar er mycket nu!
/Em

XX

November rain

Ännu är en helg förbi. Är det konstigt att människor bli deprimerade när helgen springer iväg fortare än ett 100 meters lopp? Och konstigt att folk blir deprimerade när solen visar sig en ynka timma på en månad. Man har ju kroniska självmordstankar efter den här hösten/vintern.

För övrigt så var det en hejdundrandes fest i fredags på jobbet. Drack lite, lekte lite ölspel, drack lite till, sjöng lite, åkte till tåg, blev nästa tagna av polisen, åkte lite buss, dansade lite, åt lite mandariner, drack ännu mer, dansade, sjöng, dansade, sjöng, headbangade, dansade, drack sjukt mycket mer.
Vi drog några ställen på stan och avslutade på DeVilles.
Där jag gjorde min riktiga entré till rock 'n' roll-livet.
Strax innan hemgång kände jag mig lite törstig, går fram till baren och beställer en sexa tequila som jag drar i mig innan vi går och käkar falafel. Fel på vatten?

Hela lördagen och söndagen har spenderats i sängen djupt försjunken i tredje Twilightboken. Nu är den slut och jag har börjat läsa om Svensk maffia. Och ätit äckliga mängder med choklad.
Nu ska jag dock ta mig till gymmet för ett riktigt hårt pass, svettas ut de sista av alkoholen som finns i min kropp sedan hem och göra spagetti och köttfärssås.

Ses på stan.
/S.

Any way you want it.



IDag har jag haft världens jobbigaste dag på jobbet. Nu är jag död.
Borde gå och träna idag verkligen men jag orkar verkligen inte. Mitt träningsschema höll inte ens en vecka.- vad är det för fel på mig?
Hursom. Imorgon är det personalfest, kommer bli roligt och vem fan vet vad som händer där.
Det kan gå precis hursomhelst.
Mitt hår behöver sig en ordentlig tvätt och jag behöver öl. Så jag ska masa mig ur sängen och springa och fixa det sistnämnda först innan jag kastar in mitt vita arsle i duschen.
Och så det återstående problemet, vad ska man ha på sig imorrn?

Medan jag går till affärn (just det, dom säljer öl o cider på Ica här. Bra som fan.)
Så kan ni lyssna på den här gammla godingen.
Jon Secada – Just Another Day

Forsatt god kväll.


dagens dagens.

P - Jag har jobb, pengar, egen lägenhet, snygga kläder, är trevlig social och ser bra ut. Ingen kan motstå mig!
A - Du är singel, så motstår ju alla dig.

Jag klarade det.

Jävla prov. Nu är det klart. Fy fan va skönt. Nu har jag bara en inlämning och ett muntligt prov kvar. Sen så. SEN SÅ. Tar vi nya tag, betar av det här helvetet ett efter ett. Bara för att jag vägrade gå i skolan. Bara för att jag var en slacker. Ränderna går kanske aldrig ur, men jag jobbar på det.
//
16:45 ska jag träffa Persson i korsningen. Staden väntar, vi ska köpa förvaring på Åhlens och sen köpa goda théer på Kahls. Kungsblandningen går inte av för hackor, men måste hitta fler sorter.
//

RSS 2.0