Right, still.
Jag har ännu inte kommit fram till vad jag egentligen är för människa. Det är sant, och ibland kan det kännas som att söka med ljus och lykta efter vad det nu är jag söker. Inte ens där är jag säker, vad för sorts människa vill jag egentligen vara och vem är jag? Det är stora frågor från en liten människa. I en liten lägenhet, i en liten stad i ett litet land. Vad jag än vänder och vrider är det mesta smått. Så det lutar ju inte åt att jag är något stort alla fall.
//
Det finns ju människor som går runt hela livet och aldrig blir vad de var menat att bli. Folk som är för bekväma och för lata. Folk som skiter i deras talanger och allt det där. Då kan man bli lite sur, gillar inte när folk inte tar tag i de som det verkligen har talang för, utan hasar fram på något helt annat som inte ens är roligt.
//
Egentligen. Folk i min omgivning har drabbats av panik över att inte veta vad de ska göra, vad som ska hända och ja. Någon konstig form av panik helt enkelt. Själv har jag inte drabbats av den än, men jag väntar med viss, skräck?
så.
Kommentarer
Trackback
