172 centimeter
Alla jag känner vet om det, de tycker jag är lite löjlig men för mig är det på riktigt. Vissa, faktiskt oerhört många tjejer, och även många av mina vänner klagar och gnäller över sin kropp. Allra allra oftast är det vikten det handlar om. Magen putar för mycket, låren är för stora eller bilringarna börjar bli alltför många. Och jag säger inte att jag inte tillhör denna kategorin tjejer, för det gör jag. Jag är inte nöjd med mage och jo, visst har bilringarna/kärlekshandtagen blivit lite för många. Men för mig är inte detta det värsta.
Så länge jag kan minnas har jag haft komplex för min längd. När jag tänker efter tror jag det började när jag gick i fyran, det var då jag för första gången reagerade över att jag var lite längre än många andra tjejer i min klass, även om jag vid denna tidpunkt inte alls tog det så allvarligt som jag gör idag. Varje år fick jag stå på raden längst bak på klassfotona, längst bak och längst ut till höger, det var min plats det. Och jag garanterar er, jag gillade den inte.
Så småningom var det dags att börja högstadiet och jag var näst längst i den nya klassen. Endast en kille var längre, men alla andra slog jag med hästlängder. Efter det första sommarlovet med nya klassen kom jag tillbaka till årskurs åtta och plötsligt hade alla killar vuxit om mig. Vilken lycka. Därefter var högstadiet ingen tid då jag egentligen funderade så mycket på detta, utan det blev värre sen, när jag började gymnasiet. Man blev äldre, snart var det dags att utforska kroglivet och jag upptäckte att jag inte alls kan använda högklackade gräddbakelser till skor som alla andra.
Det här sitter hårt i mitt huvud, tanken har slagit sig ned för att stanna och jag är rädd för att jag aldrig kommer kunna acceptera. Jag vill det, för min egen skull. Men varje gång jag ser tjejer trippa runt på sina 14 centimeters stiletter, och trots det behöver sträcka på sig för att nå upp till sin pojkvän för att sammanstråla i en välsmaklig kyss blir jag så avundsjuk att jag håller på och dör (och det är alltså inte bara på kyssen jag är avis).
Den putande magen är det ju i alla fall lättare att bli av med. Att gå ner 10 centimeter i längd kan bli lite svåare tror jag.....
/Em
