Jag blir lika rädd varenda gång
Visst känner ni igen känslan? Man sover, men börjar vakna till liv lite grand. Sakta men säkert börjar kroppen vakna till liv och man känner själv hur illa man luktar, framförallt i munnen. Men, man liksom hör saker igen, öronen är vakna men man blundar fortfarande i en blandad förtjusning som handlar om två saker, komma på vart man sover, och att somna om igen. I mitt fall idag handlade det mest om det första.
//
Jag sover ju ofta i min egen soffa, den är minst lika skön att sova i som sängen. Så att det inte var min egen soffa jag låg i var jag fullt medveten om meddetsamma, för den här kom inte i närheten av att vara så skön som min. Rädslan över att vakna i någon annans soffa, och att inte våga öppna ögonen är inte roligt, det är inte ens lite roligt. Jag hatar det. Känslan av att vakna på mormors soffa.
//
Så. Ikea var det ja.
Kommentarer
Trackback
