allelujah
Det har gått nio år, nio år sedan vi träffades för första gången. Nio år går fort, när man inte tänker efter, för skulle man vara en sån människa som räknade varje dag så skulle nio år vara lång tid. Men om man är en sån som jag, som mycket väl kommer ihåg hur allting började och när det började, sen kommer man ihåg episoder under den här nioårs perioden för att sen plötsligt vakna upp och inse att det har gått nio år.
//
Det första fyra åren lade jag knappt märke till dig, jag hade så mycket annat i huvudet, det var alltifrån kompisar, till ja. Kärlek och vänskap, du var bara en av alla andra personer, på bussen, i skolan, på festen. En skugga som fanns med i bakgrunden men aldrig i förgrunden, en skugga som jag endå kände till. En som jag inte visste mer om än vad du hette och att du var lika gammal som mig, åldern var ju lätt uträknad eftersom jag visste att du gick i min parallellklass.
//
Efter fyra år som en skugga, ett namn och ett ansikte förändrade du mitt liv. Jag skulle våga påstå utan omsvep att utan dig vet jag inte vad jag skulle ha varit för person idag. Jag vågar påstå att utan dig så vet jag inte vilka vägar jag gått, jag har ju liksom för det mesta varit dig lojal och tillsammans har vi kommit fram till mycket, du var, och är hela min ungdomsrevolt personifierad och ibland kan jag komma på mig själv att fundera över hur du, skulle ha reagerat i diverse situationer som jag själv försatt mig i. För mig, var du smart, du kunde mycket och hade väldigt ofta rätt i dina åsikter. Om man nu kan ha rätt i dem, men sunda var dom i allra högsta grad.
//
På ett sätt som jag aldrig riktigt kunde förstå så kom du så nära inpå mig, som ingen aning tidigare gjort. Du tog dig innanför skinnet utan att jag märkte av något och där stannade du kvar. Du lärde mig att skilja rätt från fel utan att jag visste att du gjorde det, för hade jag vetat om att du styrde mig med en sådan järnhand hade jag slagit bakut på en gång. Men jag märkte det inte, men du fick mig att tro att det var jag själv som förändrade mig till något bättre, att det var jag, ensam som öppnade mina ögon. Nu i efterhand har jag ju insett - det var du hela tiden.
//
När jag sedan tog dig för givet, och jag tror att det var ömsesidigt, så började vänskapen tryta och ganska snart avbildade sig tydliga sprickor i den annars så väl spacklade fasaden, ibland kan jag fortfarande tänka tillbaka på tiden vi hade med tårar i ögonen. Jag har många gånger trott att jag hittat din ersättare, men varje gång jag varit så säker, har det visat sig helt fel och när jag ser dig på håll, skratta och le, så inser jag för stunden att din ersättare aldrig kommer att hittas, för den personen finns inte. Du är en, en på jorden och jag hade dig en kort stund - som förmodligen var den lyckligaste stunden i mitt liv.
Kommentarer
Trackback
