Det är väl ingen som dött i en flodvåg?
Jag min dumme fan kände mig som vanligt rastlös och det lixom kröp i hela kroppen, jag hade inget att göra. Känner ni igen den kommentaren från min sida kanske? Förmodligen. Hur som, eftersom jag aldrig varit i den här staden (?) förut så tänkte jag att jag tar en promenad, det måste ju vara förträffligt. Eftersom det hade slutat regna och allt. Grejen är att vi bor lixom uppe på ett mindre berg, om man nu kan kalla det så. Hur som helst, hela vägen bortåt gick det ju jätte bra, nedförsbacke hela tiden i en halvtimme.
//
Sen när jag skulle vända för att gå hem, då var det ju för det första uppförsbacke hela vägen tillbaka, och för det andra började det blåsa motvind från ingenstans och för det tredje öppnade himlen sig - underbart med andra ord.
Men det vara bara att bita i det sura äpplet och ta monsterkliv hela vägen tillbaka igen.
//
Så, vad har vi lärt oss av den läxan?
Kommentarer
Trackback
