upp i dur och ner igen
Jag är less på världen idag. När jag satt bakom ratten påväg in till stan och pressade ned gaspedalen på bilen så långt det gick kunde jag inte annat önska än att en älg eller något skulle springa ut på vägen, det är ju älgjakt nu och det måste väl också vara ett sätt att dräpa en älg om livet?
//
Inget sprang ut i vägen, så jag öppnade porten här nere med samma uppsyn som alltid, jag hade inbillat mig att en trafikolycka skulle öppna ögonen på mig, så jag skulle se hösten med andra ögon än dessa som ger allt en svag nyans av grått. Jag har ju hört att hösten brukar vara fin med alla färger som träden avspeglar, men den här hösten är den dystraste jag har varit med om, jag kan inte se färgerna. Hösten kom, slog mig lam och gjorde mig färgblind, eller så ser jag allt med dina ögon nu.
//
Jag minns så väl. Jag vet ju innerst inne att skulden jag försöker ge dig egentligen är min. Men jag håller mina löften, och jag hoppas du gör detsamma. Du ville leva farligt, jag har aldrig känt någon press till det, men nu får jag stå mitt kast jag betalar med pengar jag inte egentligen har och jag skriker ut en smärta jag själv odlat. Jag kan sitta flera timmar, jag kommer betala priset och jag kommer se dig gå.
//
Men jag kommer sakna dig i morgon.
Kommentarer
Trackback
