hantverkargatan

Jag har inte kommit hem än, och jag kommer inte att komma hem ikväll. Jag har nyss varit på bio, nu är jag trött, men endå inte sovtrött. Ni känner igen känslan va? Ögonen känns som ett grusbad, men hjärnan går på överlevnad och har intalat sig att inte sova. Tack Gud för datorer. Nog för att jag har accepterat fakta att jag kanske måste lära mig att använda PC om jag ska kunna låna folks hemdatorer.

Jag laddar för ännu en natt på en bottenvåning. Som jag hatar bottenvåningar, som jag beskrev känslan igår, jag förväntar mig nästan att det ska stå en yrkesmördare utanför fönstret med dragen kniv och vänta på att jag ska somna så han/hon kan slå till. Men jag ligger rätt många timmar minus på mitt sovkonto redan vid det här laget och i morron måste jag vara uppe senast halv åtta, egentligen redan sju om jag är intresserad av den frukost som jag blivit lovad här i huset.

Idag har jag inte gjort så mycket, när jag väl hade slutit mina bruna igår natt vid fem så sov jag faktiskt nästan till elva. När jag vaknade lät jag tv:n underhålla och efter en stund kom J och hälsade på, visade upp sitt gips och drack kaffe. En helt annan J än tidigare nämnda, alltså Julia har jag faktiskt inte ens pratat med idag, jag borde ringa och avlägga en dagsrapport känner jag nu.

Morgondagen är fullproppad. Jag ska hälsa på älskade K och dessutom lovade J att skruva upp den där datorhyllan till mig. Sen har jag även blivit lovad skjuss till Valbo och Ikea, jag är mycket nöjd och ska försöka övertala att ett besök på loppis också är önskvärt i morron.

Där har ni mig. Nu och sen. Nu ropas det, theet är tydligen klart, filmen ligger laddad och mackorna är redo. Har jag nämnt att jag måste ha de bästa av vänner?