hantverkargatan

Herregud. Jag tror jag har dött och vaknat upp i helvetet.
Det känns så åtminstone.

Dagen.
06.30- vaknar av att karl går upp (idioten ska på ett spinningpass kl 07.00)
06.55- kliver upp i sängen och känner en liten huvudvärk.
07.17- slänger ner några Panodil, utifall.
08.10- trycker in två Panodil medan jag försöker få ut leveransinformation från Posten.
09.30- huvudet snurrar medan jag sorterar innehållet i en miljard kartonger. Städdag på jobbet.
10.15- frukost. Håller på och somnar i stolen i fikarummet.
12.50- tar en sväng ute på parkeringen för att få frisk luft till hjärnan, fungerar i typ en kvart.
13.50- får ett psykiskt sammanbrott på en tjej på jobbet. Samtidigt som min kropp sänder ut miljader baciller i kroppen och jag känner musklerna börja verka.
15.20- kämpar för att orka vika kartonger och bära digitalboxar. Mina armar orkar inte.
16.25- slappnar äntligen av på tåget på vägen hem och ännu mer elakingar attackerar min kropp-

Småspringer hem från tåget och sliter av mig ytterkläderna och skorna och slänger mig under täcket.
Min karl undrar vad fan jag håller på med. Grymtar tillbaka.
Blundar i en halvtimme, lyckas inte somna. Vaknar och en demon av baciller har intagit min kropp.

Så där, det var historien om hur Sandra Wesslén blev sjuk för andra gången detta år.
Ovanlig upplevelse, eftersom jag oftast blir sjuk var fjärde år. Typ.
Så detta mina vänner är en speciell dag. Om än, sjukt jobbig.
Bara att ta sig upp från sängen till toaletten är ett helt projekt. Men det går.

Nu ska jag sluta min röda ögon (ja, jag tror gud ger mig en ögoninflamation oxå) och sen ska jag sova bort smärtan.

Peace and love.

Just ja, imorrn är det helg! :)