hantverkargatan

//

Jag har egentligen rätt mycket att skriva ut, rätt mycket som flyter i mina fingrar, men jag måste behärska mig, det skulle inte vara bra om jag lät fingrarna ha sin egen ballad med tangentbordet. Nej. Det funkar inte så.

//

Jag drömde i natt, det är inte så ofta jag drömmer, eller i alla fall inte så ofta som jag i efterhand minns mina drömmar, eller att jag alls drömt. I natt  drömde jag. Och jag minns den. In i detalj.

//

Jag sprang, jag sprang i en svarttunnel utan att se något ljus, bakom mig jagades jag av ett ont ljus, ett ljus som bara ville illa, jag försökte springa ifrån alla minnen, allting som vart. Jag ville så gärna glömma, stryka ett streck över det och inte minnas något mer. Radera ut det ur min hjärna, så jag sprang i den där svarta tunneln, vägen var asfalterad, men blöt, i bland kom det djupa vattenpölar som saktade ned farten för mig.

//

Svetten rann längs ansiktet och jag var livrädd, jag ville ju så gärna bort från allt som jagade mig, plötsligt ser jag en dörr på en sidan av vägen. Ni vet som när man kör i biltunnlar, ibland finns det ju en dörr mitt i bergväggen, här var en sån dörr, och jag stannade, tittade upp rakt in i ljuset som bara kom närmare och närmare. I sista sekund slet jag upp dörren och klev in, ramlade in. Det fanns inget golv och jag bara föll, föll djupare och djupare utan att se någonting. Hjärtat pumpade hårdare än någonsin i kroppen, det dunkade på i en sån fart att jag trodde att det snart skulle slå hål på huden i bröstet och komma ut utanför kroppen.

//

Jag vet inte hur länge jag föll, jag vet inte hur lång tid det skulle dröja tills det började visa sig massa små ljus framför mig, det kan ha handlat om sekunder, det kan ha handlat om minuter. Hur som helst började små små ljuspunkter att visa sig, och när jag kom närmare kunde jag se att det var mitt liv i olika tider i livet som fanns där framför mig, precis när jag var framme så stannade jag upp i mitt fallande och jag kunde se hela mitt liv, i olika kapitel, likt en serie kunde jag bara välja vilket jag ville skulle spelas upp framför mig, jag kunde se mig själv och mina vänner ovanifrån. Jag såg allting. Jag kunde se vilka som låtsas vara vänner, men som gått bakom ryggen, jag kunde se vilka som faktiskt alltid stått upp bakom mig och jag kunde få svar på alla mina frågor.

//

Vill man ha svar på allt? Vill jag veta allting? Hjärtat fortsatte att pumpa i rekordfart och jag kände tårar bränna innanför mina ögon. Här såg jag allt, det var som att jag såg mitt liv spelas upp med mig ensam i en biosalong med plats för ofantligt många åskådare. Nu var jag ensam, och när jag såg hur sårbar jag faktiskt är på så många sätt var jag tvungen att vika bort blicken för en stund. När jag till sist valde att se hur du och jag hade betett oss mot varandra, vaknade jag kallsvettig och tårögd här ensam i min egen säng.

//