hantverkargatan

Jag har ätit 100 skorpor nu, du ligger fortfarande kvar i sängen med täcket inlindat runt dig, ena benet ligger bart och du kramar en av kuddarna. Jag hör hur tungt du andas och du har absolut ingen plan på att kliva upp inom kort. Jag tar upp kaffet som börjar svalna och kan inte släppa dig med blicken, irritationen börjar sakta bygga upp sig inombords. Du börjar jobba om 20 minuter. Jag också. Men du verkar inte ens bry dig, på sista tiden har du inte alls brytt dig om saker och ting, det är inte första gången du bara skiter i att gå upp och gå till arbetet för att du hellre vill sova. Du var naturligtvis ute igår, en vecka har sju dagar, du är ute minst fem av dessa dagar. Vilket har gjort att du också alltid är sen till jobbet, om du ens går dit. Som vanligt förlitar du dig på mig när räkningar ska betalas och mat ska inköpas. När köpte du en matkasse sist, eller när betalade du en räkning sist? Jag minns inte. Minns du?