hantverkargatan

//

Och allt är mitt fel. Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan dig, du har varit min vardag, du har varit mitt allt sedan jag var fjorton år gammal. Nu håller jag mig bara krampaktigt tag i dig och vägrar släppa av rent egoistiska själ. Jag hoppas att du vet hur mycket jag älskar dig och jag skulle gå genom eld och vatten - bara för dig. Människor är dumma i huvudet och förstår inte att ett djur, jag hatar att kalla dig för det ordet, kan betyda mer än någonting annat här på jorden. Jag vill inget annat än att bara ha dig kvar hos mig, det är det enda som betyder något och jag skulle offra allt, ingenting kan jämföras med dig och det du ger och har gett mig genom åren. Jag älskar dig mer än någonting annat och jag klarar inte av att se dig lida för min skull, du gör allt det jag ber dig om utan protester - fast du har så ont. Och jag är den sämsta och elakaste personen som existerar, för att jag låter dig hållas. Enbart för att lindra min egen smärta.

//

Jag har försummat dig det senaste åren, bara för att göra den här dagen lättare, jag har sett förfallet med egna ögon och jag har bävat för den. Du har varit värd så mycket mer och så mycket bättre än vad jag har kunnat gett, men när jag säger att du är mitt allt så menar jag det. Jag hatar att ta förväl, jag hatar avsked. Och det som gör det här så mycket värre än alla andra, ord kan inte ens beskriva det längre, är att vi inte skiljs för att kärleken tagit slut, utan för att jag måste ta ett beslut av att låta dig gå, jag måste ta en beslut som innebär att jag aldrig någonsin mer kommer att få se dig, aldrig mer kommer att få röra vid dig och aldrig mer få andas in din luft. Jag måste, men det är det sista jag vill. Lämna mig aldrig, jag vill inte vara här utan dig. Du är det vackraste jag vet. Jag älskar dig, för alltid.

//