Alf kissade på golvet
Nu kom jag hem från Stigslund äventyret. Många mackor senare, massa småprat och lite allvarligare. Precis så som det alltid har vart, vilka som gjort vad, vilka som är bra och dåliga, vem som är ihop med vem och vems pappa som skriker så mycket. Ni vet, ni kan snacket, eller, vi kan i alla fall snacket. Läsk i burk på uteplatsen - alltid kalla. Mackor som aldrig tar slut och tända ljus i höstmörkret livar alltid upp lite. Sällskapet kan man lätt kalla för elite, min forna familj mitt forna allt. Som jag saknar dom där, ibland är det nästan sjukt. Tur att jag vet vart dom finns - ett telefonsamtal bort.
//
I morgon. Arbete. Gäller att hålla i nu att inte bli en slacker som jag så lätt kan bli emellanåt. Jag vet inte vad jag försöker bevisa, egentligen har jag inget kvar att bevisa. Men jag kämpar på, för jag vet. Jag känner på mig. Jag ska jobba häcken av mig - det är dels min plan, när jag gjort det återstår att se vad som finns kvar. Om det finns något kvar, men jag läste en tes idag, att man måste väga släppa iväg allt, kommer det tillbaka tillhör det, om inte var det aldrig mitt. Vi får se, ibland svider tanken, bara orden kan få ögonen att tåras. Men herregud. Det går över, visst gör det?
//
Ibland är det jobbigt att slitas mellan två världar, det finns så mycket jag vill göra. Men så lite tid. Jag har fan inte tid med något. Men jag vill så mycket, helt sjukt att man måste välja. Man borde kunna göra allt, men det verkar inte fungera riktigt så. Det är en sjuk värld vi lever i. Och jag antar att jag inte är mycket friskare heller.
//
Kommentarer
Trackback
