hantverkargatan

Såhär ligger det till. Jag är trött, fruktansvärt trött. Jag har härmed tagit ett stort steg i mitt liv, jag har insett en av mina begränsningar om man kan kalla det så. Jag är för gammal för att palla utgång som flödas av mer än ett glas vin, om jag ska jobba dagen efter. Svart på vitt, där har ni fakta. Min kropp säger ifrån, den vill sova, även om den ibland ger mig dubbla budskap, då jag återigen i morse, vaknade 05:30 pigg som en mört.

Men nu, nu kommer rastlösheten krypande, kroppen vet inte hur den ska göra för att vrida sig ut ur sitt skal, hela kroppen kliar, hela kroppen vill sova. Men det får den inte, förren ikväll. Inte ens en powernap, hell no. Nu har jag väckt den till liv, eller snarare den väckte mig, nu ska vi försöka sammarbeta resten av dagen. Även fast vi inte drar åt samma håll.

Så. Mina vänner, det är med tårar i ögonen jag säger det här, det känns som om jag lämnar något på tok för vackert bakom mig. Dessa onsdags och torsdags utgångar har ju haft en speciell plats i mitt hjärta, för att inte tala om måndagsutgångarna. Och tisdagarna har inte varit fy skam heller. Kanske har jag bara en svacka? Jag är kanske bara lite ur form? Eller så hänger det på träning, förutom helgen som var, så var det ju faktiskt flera veckor sen jag var ut sist. Kan man kalla det ringrostig?

Jag är allvarligttalat orolig för min kroppshälsa, när den inte längre klarar av att leva som jag lever. Den hänger inte med, och kan ni tänka er känslan? Känslan när kroppen inte orkar längre? När den inte hänger med?

Hej PRO, här kommer jag.

alex.

Em skrev i det tidigare inlägget om helgen, och ja. Vad kan jag säga om den som inte redan blivit sagt, då även frk. Wesslén också har yttrat sig. Men, av de två tidigare talarna så har ju festen blivit utnämnd till en succé, en tiopoängare och allt möjligt, och visst var det väl en sjuhelvetes jävla fest, förmodligen en av det bättre, som S sa, i Kollektivets historia. Men det där som Em svamlade om att vara lite lagom berusad var ju ett jävla skämt, det är väl knappt någon som minns allt den kvällen? Sen har vi ju våran egen sidekick som ni redan har hörttals om flertalet gånger redan, Perssons Pack.

Det är alltså två delar, Persson är Persson, och Sofie heter Packet egentligen. Hur som, Persson sov i ett poolhus på två madrasser och i ett par gamla shorts som hon hittade, eftersom hon var för full för att ta med sig sina egna nycklar från festen. Packet gav sin mobil till en kompis för att hon inte behövde den, inte så smart drag när man vill ringa dagen efter.

Men självfallet, det var fler saker som hände än det där. Men jag tror inte riktigt att det passar sig här, och Ems chock ja, hon kommer nog inte bli sig själv igen, inte förren hon får bearbeta detta under en väldigt lång tid alla fall. Det är ett som är säkert.

Igår gick halva kollektivet all in tillsammans med Perssons Pack, och det gick ju bra. Lite för bra kanske. So far inga minnesluckor och kvällen var trevlig. Em höll oss sällskap nån timme innan hennes mat och sovklocka ringde, när klockan börjar närma sig nio får hon nämligen panik och måste göra sig klar för att sova.  

Ursäkta min frånvaro, men nu är jag tillbaka.....

Det är onsdag idag mina vänner, snart torsdag faktiskt, vilket betyder full fart mot helgen. För ett par dagar sedan lämnade vi överraskningarnas helg bakom oss och jag andades ut, herre min skapare, jag hade banne mig inte klarat av fler överraskningar. Än idag känner jag mig lite vimmelkantig av chocken som inte har lagt sig helt ännu, även om jag känner att jag är på väg tillbaka nu. Det är konstigt vad lite man vet och vad mycket som kan hända på bara någon timme.

Det var som bekant fest i fredags, och vilken fest sen. Vi lyckades med det mesta denna gång, de flesta var lediga och kunde komma, jordgubbstårtan blev god, det fanns alkohol till alla och drinkarna som vår alldelles egna eleganta bartender bjöd på var utsökt goda och dessutom röda och fina. Vi blev alla (nästan) lite lagomt förfriskade och hade en otroligt rolig kväll. En kväll som, som sagt var, bjöd på överraskningar som för ett ögonblick orsakade ett litet hjärtstillestånd hos fröken emelie. Och alex, säg nu inte att jag gör en för stor grej av det här, det är en STOR grej. Med det inte sagt att det behöver vara något negativt. Jag ber alla som känner att de tar illa vid sig av detta om ursäkt och jag ber er att ha överséende med mitt betéende som jag faktiskt tror kommer hålla i sig ett par dagar till. Jag ska erkänna att det som hände i slutet av fredagskvällen var som pricken över i:t. Det gav den där extra lilla kryddan som behövs för att en fest ska bli oförglömlig. Och oförglömlig, det blev den. STORT TACK TILL ALLA SOM VAR MED OCH GJORDE MIN FEST!

Och lördagen som följde var även det en rolig historia, en historia i chockens tecken. För det var ju nu som chocken var som värst. Men vi tog den med oss och körde på en utgång igen, det var länge sedan vi körde en tvådagars sist, så det var definitivt dags. Det var såklart inte alla som pallade en kväll till, utan bara de mest rutinerade hade styrka nog att slå klackarna i taket och glasen i bordet för andra gången på 24 timmar.

Vår vän alexandra har såklart bilder från kvällen, men än så länge har ingenting dykt upp här på vår gemensamma kollektivblogg. Vi hoppas det händer något inom kort.

Nu tackar jag för mig den här gången och ber er än en gång om överséende och hoppas ni kan låta mig driva med er inblandade ett tag till åtminstone. Det är ganska lustigt och jag kan väl få skoja lite, det är mitt sätt att bearbeta.

God natt/ en Em i chock

Halva kollektivet går all in idag. Ems och Lina är tråkiga och sover, övriga medlemmar hänger hos Persson och Packet och dricker trolldrycker. Så, ses vi i dimman ikväll?

Idag har jag gjort allt som skulle göras, förutom att vara på systembolaget.
Ikväll dricker vi vin på Perssons balkong. Sedan gör vi stan, light.
Men nu jobbar jag. Som vanligt.

Och förresten, 1 september flyttar vi.

Satt mestadels i telefonen, hjälpte mamma med saker. Vi köpte med oss mat och åt i vårat gamla hus, Tolvfors. Vilket lugn Tolvfors har på mig, jag blir så lugn där ute, man sitter i trädgården och hör forsen braka loss utav bara helvete några meter bakom, och det har en sån lugnande effekt. Drack kaffe, eventuellt lite för mycket kaffe, för nu mår jag illa, kaffeilla. Inte ett så jävla smart drag.

Men, som sagt, vi fick mycket gjort, varavade mellan huvudkontoret, Björn, JR, Maria och kunder, så mycket jag fick göra på lunchen var det länge sen jag gjorde, så nu känner jag mig på nytt grymt effektiv. Sen föreslog mamma att hela familjen (dvs. jag, jr, ida, björn och mamma) skulle ut och äta middag, för det är ju såå sällan vi träffas allesammans, men vaddå? Jag tycker våra traditioner är bra, vi äter ju för fanken alltid juldagsmiddag tillsammans! Okej, att Ida bangade sist, men året före det var vi faktiskt alla samlade, dessutom träffas vi ju på utförsäljningarna, där är alltid hela familjen och drar in pengar. Bra sammanhållning i den här familjen va? Haha.

Dessutom var det något strul med några hantverkare på nya huset, fatta man ju. "Att man alltid ska behöva göra allting själv", är motto vi verkar leva efter, så det står väl inte på förren jag börjar lägga bajsrören till huset också. Jag är ju som bekant en jävla bra alltiallo, för vem var det inte som fick krypa under golvet i huset och isolera? Vem var det som fick laga takpannor och resna skorsstenen? Ja, just det, det var jag. Jag i egen hög jävla person.

Sug på den ni.

Jobbet. Okej, jag kan erkänna på engång. Jag har hittils inte jobbat, mitt jobb har inte anlänt än för dagen, men jag sitter här och ser viktig ut endå. Ritar lite, stämplar på saker som inte ska stämplas... Eller så har jag lusläst hela internet på bloggar, tidningar och tittat på diverse bilder på fb.

Och i morse fick jag en mindre panik, hittade inte mina bästa vänner när jag skulle ta mig till arbetet. Men, de återfanns fort. Skulle inte överleva den här dagen, eller någon annan dag heller för den delen utan musiken... Nu går Aretha Franklin och Billie Holiday varma.

Nu sitter jag med Amanda i telefonen, hon har ungefär lika mycket att göra på jobbet som jag. Skönt att man kan dra sig till likasinnade, Ems blir ju så bitter när jag stör henne på jobbet. Vi surfar och kollar på hyllor till hennes lägenhet och skrattar åt bilder på fb.

Mamma ringde och ville bjuda på lunch, och jag är aldrig omöjlig på sånna saker. Sitter och funderar som bäst över vad det är jag vill äta bara, för jag antar att jag får bestämma, det är ju lite av en regel - låt alltid barnen bestämma, allra helst om de är vuxna.

Så, det är inte här the action is om jag säger så.

Jobb. Arbete. Tidsfördriv. Kalla det vad ni vill, jag sitter här nu alla fall. Och jag är trött. Fantastiskt hur trött jag är, men som jag nämnde tidigare är min enda tröst att Em är upp tidigare än mig, och jag vet att även hon lämnade John Blund lite för tidigt idag enligt eget tycke. Men sen är det ju också hon som blir rädd när klockan börjar närma sig nio och hon inte sover, som igår. Och när klockan hade hunnit bli 21:20, då var det panik och hemgång, bums.

En dagens planering kommer att se ut på följande sett.

Jobb --> 16:00
16:02 går bussen hem.
16:40 går bussen till träningen.
19:30 är jag förhoppningsvis hemma igen

Sen ska jag nog ta mig i kragen och ringa Sändy, Greppo eller Linda, för ikväll är det tydligen så att det är alkoholen som gäller. Men, det blir en lugn kväll, ska inte se för djupt i bag in boxen, no way José... Och sen hem, sova, under natten kommer förmodligen en Amanda hem och sover också, om hon inte låser sig själv ute (det är delade meningar där om vem som låste vem ute förra veckan).

Och sen är det bara torsdagen som ska stökas över, den är nog rätt oplanerad även om en dejt på Tant Grön har kommit upp på bordet, igår meddelade även Sändy att det är utgång på fredag. Och på frågan om vad det är som händer som gör att det är utgång var svaret: Det är fredag ju, behöver ni ha fler anledningar än så nuförtiden?

Men jag känner mig väldigt tvek på en 4 dagars i veckan, så mycket kan ju jag avslöja redan nu.

Så. Vi får se, fredagen, om vi ses, som det känns nu har vi ingen dejt du och jag då. Annars, på återseende.

Nu börjar jag bli less...
9:45 - 21:15, finfin tid en onsdag som denna, att jag dessutom inte varit ledig på över en dryg vecka gör det hela ännu jobbigare! Men imorrn mina vänner, imorrn!
Det stavas l e d i g h e t i två hela dagar, man tror inte att det är sant!

Nästan så jag fäller en liten glädjetår när jag hoppar upp på cykeln med matlådan under armen.

Vad trött jag är idag. Det här är inte ens lite halv roligt, det här är hemskt.

---

Idag på jobbet fick jag en snilleblixt och tänkte "det här måste jag skriva om på bloggen". Men sedan försvann det.
O nu ligger jag är, äte geisha och tittar på Confessions of a Shopoholic. Och nej Alex, den handlar inte om mig.
Det är lika bra att säga det, så att alla vet.
Pengar på kontot: 23 kr
Lån från mams: Tyyyyp 4000 kr + 2 telefonräkningar.
Fonder och så vidare: Värde okänt. Men det känns onödigt att röra dom för att köpa en flaska vin och en hamburgare.
Övriga tillgångar: Pojkvän med mer pengar än vad jag har.

Min pojkvän är iallafall grym, jag fick en ny telefon av honom. Puss på honom.
Så nu har jag en rosa telefon med pekskärm, som btw suger. Jag har för feta fingrar.

Jobbar långa dagar hela veckan, dvs till halv åtta.
Imorgon har jag ett späckaet schema. Det innehåller bland annat; Systembolaget, Perssons pack och hamburgare.

Nej, nu ska jag återgå till min film.

Ciao!

Kräftskiva? Eller är det bara jag som gillar kräftor? Hörrni? Kom igen nu dååå...

alwe

Äntligen tillbaka på banan igen.
Man kan sammanfatta fredagens födelsedagsfest som en av dom bästa i Kollektivets historia. Man kan säga att alkholen flödade lagomt mycket, någon spydde och skanadalerna var större än någonsin. Men precis som det ska vara.
Det blev inte för mycket, bara lagomt mycket av allt.
Dock missade jag det här med nattmat, eftersom att dansa är så mycket roligare än att äta mat och för att vi hade lite häng på en trottoarkant väldigt länge.
Och mitt upp i allt kom karln från tåget och vi stressade på nattbussen med syster i släp hem.
Slocknade med kläder och skor på diagonalt över sängen när jag kom hem, vaknade till efter några minuter satt mig i köket med syrran och smuttade i oss en varsin Resorb. Sedan stöp jag i sängen som en klubbad säl.

Vaknade upp mindre lycklig med ett tugnt huvud, inte förtjänat.
Men allt sånt där är övergående. Och summeringen av den här festen är ju lätt 10 poäng!

Nu är jag tillbaka på mitt postkontor, flippar med mina frimärken och lämnar ut mina körkort. Allt är som vanligt.
Min karl är kvar en natt innan han återgår till sitt i Stockholm. Så ikväll blir det lite sushi, lite kinamat och mys framför tvn.

Och det är bara två veckor kvar på mitt sommarjobb. Två veckor. Sug på den!

Kollektivet har varit för alkohol påverkade för att kunna ta sig samman och blogga, det hela började redan i fredags när Em hade sin födelsedagsfest, och vi fortsatte på lördagen. Så. 

Känns som om det är lite på tapeten nu igen. Och jag har i min ensamhet här på jobbet funderat lite över det, och nu slog det mig igen när jag var in och läste på Aftonbladet, en artikel om Zlatans fru Helena Seger. Det står lite om hennes karriär från fotomodell till en hög uppsatt post på ett hyffsat stort företag, och det var även en bild intill artikeln på henne. Då är det någon mindre smart människa som har kommenterat det hela med "hon var ju inte vidare snygg". Och all färg rann av mig, jag blev bara så... matt?

Jag funderar över vilka pappskallar det är som sitter och skriver sånna kommentarer? Sen kom jag och tänka på det som stått om Carolina Gynning på sista tiden, och även det gör mig lite små matt. Okej, man behöver inte älska alla, men om man verkligen ogillar en person, varför i hela fridens går man in på dennes blogg regelbundet och skriver diverse elakheter? Om jag läser något som jag inte gillar, eller så, visst skulle jag kunna kommentera det om jag vill, men välj era ord. Och sen behöver man inte gå in i fortsättnigen om man vet att bloggen, eller vad det nu är, är så dålig. Eller hur?

Jag får också för mig att det är totalt misslyckade människor som gör sånt här, sånna som är bittra på livet i allmänhet och sin egen fulhet i synnerhet. För visst är det så, jag får alla fall för mig att det är genuint fula människor som gör sånt här, man måste ju dessutom besitta en oerhörd massa dåligt självförtroende.

Och ibland blir jag lite rädd. Tänk hur många sånna här personer som attackerar folk anonymt på nätet som man stöter på varje dag, nätmobbing är inte bättre än vanlig mobbing, tvärtom. Snarare värre, i verkliga livet har man ett ansikte att kasta pilar på hemma, genom att tejpa upp en bild på väggen. I cybervärldens värld finns oftast inget ansikte att bli arg på, för personen är helt anonym.

Nej. Nätmobbing borde vara straffbart. Punkt.

Så. Äntligen, som vi i kollektivet har räknat ned till denna fredag. Idag är det ju nämligen fest, vilken nästan är synonymt med fredagar och lördagar här. Igår spenderade jag eftermiddagen hos Em, jag tittade när världens mest stressade människa blev ännu stressade. Hon hade skrivit små lappar så att hon inte skulle glömma något, bla. stod det att hon skulle måla ALLA naglar och klä på sig. Bra där. 

...stannar på facebook! Så lät det från en del, men ack så fel dom hade! För att ni ens ska få chansen till en rättvis bedömning krävs bilder av det fantastiskt roliga kaoset som varade i tre dagar!

Hur var det nu min äldsta kusin Robin sa;
-" Det som händer på färjan stannar på facebook..."
och på vår blogg, i liten skala!

Välkommen ombord!

           



                                                          

Iklädd 30 kronors tröjan från P&L. Springer jag runt med dammsugare, trasor, dammvippor och diverse klädhögar.
Och kör skytteltrafik ner i källaren för att tvätta alla miljarder klädesplagg man äger.
Nu pausar jag med kakor och ett glas cola. Och lyssnar på nån kärleksplaylist som jag hittat på spotify, som någon random brud har gjort.
Kärlek ja. Imorgonkväll kommer min karl hit. Han krävde blåbärspaj, och gissa om mamma och syster har varit ut och plockat blåbär idag!? Jajemen. Nu kan man börja tro att kungligheter kommer på besök...

Imorgon är det ju den efterlängtade födelsedagsfesten.
Och stressad är jag. Eftersom jag jobbar 12 timmar imorgon så är det lite körigt att hinna med allting.
Allt slutar med att jag måste hinna duscha på lunchen och kommer iklädd i postenkläderna till festen utan att ha ätit middag, vilket kommer ge mig en karatefylla. Igen.

Klädproblemen inför imorrn diskuteras nu på msn med Lina, vi får se vart det slutar.

Nu har jag ett jävla önskemål här, för staden Gefle i tiden. Jag saknar nämligen en grej i den här staden, jag vill ha ett alkohol café typ. Ett ställe, med mycket och många sköna sittplatser, sköna soffor och stora grupper, det ska lixom vara trevligt att komma dit. Och man ska kunna beställa drinkar och coctails, men även annat. Det ska inte vara ett röjar ställe, utan ett soft ställe med shysst bakgrundsmusik, det behöver inte stå en skitkool DJ och lira, utan bara lite soft musik. Även enklare rätter ska man kunna beställa in. Ute servring på sommaren är ett plus, med kvällssol. Ingen trubadur.

Det behöver inte vara så fasligt stort heller, men lite plats för mingel ska det absolut vara.

Ska det vara så gävla svårt?

Dessutom, hamnar min röst på den gamla stavningen Gefle.